
Ge mig ett tak att skotta.
Ge mig snö i drivor.
Ge mig en promenad med en vän som kan skratta så det kittlas i hela kroppen trots sviktande arbetsmarknad och tragisk hunddöd.
Ge mig ett gnistrande sparkföre i krångenbacken.
Ge mig skorpor och suckar på rätt ställen.
Det låter lite. Men jag fodrar faktiskt inte mycket mer.
Läs även andra bloggares åsikter om Små, Simpla, Ting
lät lite vemodigt, hoppas du är på bättre hurmör numera.
SvaraRadera