The tågsyndrome

Sitter på tåg. Som så många gånger förut för jag lust att skriva något då. Men när jag väl börjar så blir det inte mycket av. Jag ska vara ledig och släppa ut kor. Bara ett annat fenomen kan få mitt hjärta att svälla så som den plats jag är på väg till, men hon har åkt till London. Så då får näst bäst duga så länge.

Jag har väntat på ett regn

Det regnade när jag vaknade på min 26e födelsedag. Likheten med majoriteten av mina tidigare födelsedagar var att kor betade utanför mitt fönster och att det fanns lite mer flugor än normalt. Skillnaden mot majoriteten av födelsedagsuppvaknanden var en skattesats på cirkus 12 procent och snötäckta toppar.

Elfenbenarnas träning går inte till historien som något av det roligare jag varit på. Foto tillåtet första 15 minuterna. Sen fick vi snällt sitta och bara titta på. När Drogba i smålagspelat firar ett mål med att slita av sig tröjan, spänna sina muskler och skrika ut sitt hjärta då var regelbrottet mycket nära. Men den arga mannen med de smala ögonen, den kala hjässan och den skira rösten fick mig att låta bli.

Kvällen har jag ägnat åt att få psykbryt på en GPS som menade att mitt hotell låg mitt på autobahn. Efter lite gammalt hederligt kartarbete hittade jag ändå fram. Det var skönt. Jag ville inte övernatta på autobahn vilken skattesats det än hade lockats med.

Nu. Sova och kurera linsskavda ögon. 06.50 går flyget. Tre timmar sömn here I come.

Åt ett håll

Lars Lagerbäck. Han har dragit till Afrika och livnär sig nu på att coacha Nigerias landslagsörnar. Igår var jag på plats i den Österrikiska småstaden Wattens. Avklippta jeans, rökning och frisyrer från 80-talet dominerade både läktaren och gatorna utanför. På arenan hade Saudiarabien betalat en jädra massa pengar för att få spela mot Lasse Lagers mannar. Jag hade av förklarliga själ tränarfokus. Det blir lite bakvänt att bara sikta in sig på tränaren och nästan helt skita i spelet. Men det gjorde jag igår. Den saudiske coachen flög runt som en speedad iller. Skrek, dirigerade, tog sig för pannan, sparkade vattenflaskor och puttade spelare och fjärdedomaren lite i bröstet. Han var karismatisk och lite schysst gubbsnygg. Men nu var det mannen i det andra båset som jag skulle koncentrera mig på. Lasse Lagerbäck var ungefär ingenting av det som den saudiske tränare var. Istället stod han mest i sitt hörn av kuren och pekade då och då lite lätt åt sin hejduk Roland. Han tog dock ut svängarna lite när jag stod alldeles bredvid och tog råtajta bilder. Rätt som det var drog han med tungan ned sin inlagda snus och lekte sensuellt med den mellan sina läppar. Det var en syn för gudar ohc jag riktigt mös där i solen och önskade mig att Lars använda snus skulle vidröra mina läppar. Inte.

Sen tog världens tråkigaste match slut och jag och Flinck hoppade in i vår bil och åkte till flygplatshotellet i München och sov riktigt gott i hela tre timmar. Idag har varit en spännande dag. Jag ska sammanfatta den imorgon.








Nu ska jag sova ut. Ska bara göra ut en påplatsbyline på Flinck.

Skugggörarattack på journalist

Här är kriget som skakar journalistsverige. Journalist attackerades med tillhygge på fridsam glassbar i Tyrolen.
- Jag är chockad över detta meningslösa våld, säger en skakad, ledsen och något öm Johan Orrenius.

Vi skulle gå och äta. Konkurrenterna Flinck och Orrenius och så jag då. Vi gick dit det var närmast. En lite bar och restaurang där en rökande skittrött medelålders kvinna serverade glass till bargäster som oblygt blängde hål i den svenska trojkan. Vi gick mot uteserveringen. Det var inte lika rökigt där. Det är då det händer.
Flinck skulle prompt ha skugga. Hans blick ser ett parasoll. Parasoll ger skugga är matematiken. Men. Flinck blir överväldigad, lite ivrig och lite ilsk. Han tar parasollet och attackerar sen i brått mod Expressens utsände. Bilden är tagen sekunden efter att parasollkanten träffat Orrenius i ögat. Han hann dock blinka.
- Man kan mycket väl säga att det var en attack" säger Johan Flinck så här några timmar efteråt.
- Det kan man säga" håller Orrenius med och tar sig åt ena ögonbrynet plågad som en påkörd hare.
- Han hade en jävla tur och jag med" säger en tredje journalist som vill vara anonym men tillägger: - De har för övrigt stängt butiken"



Chocken var så stark att vi var tvugna att byta matställe.
- Jag förknippar bara dessa stolar med våld jag villl gå, snyftade Johan fram.

Vi åt pizza och pasta på stället bredvid istället.

Landvetter

Det regnar. Molnen är gråa och du vet hur det ser ut för du har läst det tusen gånger förr. Hur regnet slår i lika gråa vattenpölar. Hur öde fordon står i deprmerade parkeringsställningar.

Jag har beslutat. Att kavla upp. Börja börja och sluta sluta. Mästerskap närmar sig och nu ska här ska bloggas. Inte för att nån vill utan för att jag vill. Fotbolls-VM ska gå av stapeln i Sydafrika. Jag ska dit. Men innan jag flyger över Sahara för första gången ska jag åka till Österrike, igen, och Schweiz, igen. Lasse Lager och Svennis ska lotsa sina nya lag. Jag ska vara där. Jag ska åka bil och lyssna på en GPS-tant igen. Det ska bli kul. Jag gillart. Att bila fram till städer jag inte visst fanns. Flincken ska med. Orrenius med. Det ska bli kul. En liten uppvärmning och en chans att gå in för något. Gå in för jobbet. Jag har mest lagt energi på det privata planet på senast. Det är ljuvligt. Men nu ska här idkas jobb och skype-relation. Det kommer att vara bra det med. Om 40 minuter lyfter mitt plan.

Göteborgsvarvet

Jag är slö. Jag bloggar för min egen skull. Men snart är det mästerskap och då brukar mitt bloggjag leva upp.

Igår var jag på jobb. Göteborgsvarvet, som jag ska springa i framtiden, gick av stapeln. Eftersom jag för inte så längesedan var en flitig i och urklättrare ur en Hagedorns självlastarvagn så anvnde jag mina klätterkunskaper. Göteborgsvarvets startfält kommer liksom mer till sin rätt lite ovanifrån. Min frilla är ungefär likadan som startfältet. Bäst lite ovanifrån.
Tack Adam för bilderna.

Jag har vare hemma

Var är du Jan?

Jag har sovit lugnt. Bara vaknat en gång och vänskapligt kärleksfullt buffat till en tandgnisslare. Det är för hennes eget bästa. Jag har sedan klivit upp tidigt. På flygbussen tog jag mig tid att läsa GP. Jag läste om Grekland. Det komplexa land som uppenbarligen ljugit sig in i EMU och som tycker det är inte mer än rätt och riktigt att pensionera sig vid 53. Men det var just sådana här saker som fick mig att rösta nej till svenskt medlemskap i EMU. Att länder som sköter sig skall betala och låna ut till de som inte gör det. Grekland är bara först ut. Spanien, Portugal Irland och Italien står nära eller på kanten till samma krater som Grekland i just detta nu snubblar ned i. Jag blir less. Lite uppgiven och lite arg. EMUns största förespråkare under EMU-valet är nuförtiden ganska tystlåtna.
Var är du Jan Guillio?

Jag håller mig i skinnet

Jag har inte sprungit framför någon kamera. Jag har inte halkat på någon blöt fläck. Jag har inte slagit någon så tänderna flugit ut. Jag har mest bara jobbat lite efterhand och som vanligt.

Imorgon skall jag åka flygplan som den miljöbov jag är. Sen ska jag inte jobba förrän måndag är ett faktum. Med bävrar i åar och Leif som kapellmästare så kanske bloggen får sig ett litet uppryck.