Nu blev näsan pikig

Brott lönar sig

2012-01-26T19:31:00.004+01:00

Jag har ätit hemlagat för första gången på ganska länge. Det var gott. Flög hem från Belgrad nu i morse. Sverige fick smisk av Danmark och jag har fått rapport, från Bildbyråns partner Witters, om många publiceringar i olika tyska tidningar. Anledningen är den här nedan. Innan Sveriges match spelade Tyskland mot Polen och i slutet av matchen händer det. Jag sitter nära. Knappt tio meter. Jag kan höra knaket. Herr Haass spelar inte på ett tag.

Notera att de svarta skorna tillhör samma man... Jag har aldrig börjat kallsvettas under jobb så som jag gjorde i går. Huga.

Den dära Daniel

2012-01-25T10:47:00.008+01:00

Han heter Daniel Nilsson och är min vän. När jag är hemma i Malmö händer det tämligen ofta att jag svänger förbi Daniel och Åsa. Vi har nämligen bott i hop under två OS och ibland blir sällskapssjukan för svår och då invarderar jag den stora lägenheten med de vita golven. Fast allt det där är bedrägeri. Det vet de båda föräldrarna också. Mina riktiga kompisar är Daniel och Åsas avkommor Rufus och Betty. Jag säger det inte högt men jag kommer egentligen för att leka gissa djur-leken.

Hur som helst har Daniel kommit på den fenomenala idén att göra kortare nomineringsintervjuer med några av sina vänner som i år blivit nominerade till det stora bildkalaset som hålls i Malmö i mars.

Nu är det min tur. Du läser här.

Min riktiga kompis och jag.

Det alla redan förstått

2012-01-24T16:57:00.003+01:00

Varje gång det kommer upp ett nytt gäng intervjuer på Kapten Darebergs blogg så är det som om något inom mig kvittrar till. Jag tycker det är väldigt roligt att läsa lite om hur andra arbetar och tänker.

Sen tycker jag även Norra Skånes artikel skriven av Bertil Nilsson är rolig att läsa. Vi borde bygga mer varumärke. Det kanske kommer.

Grand Roses

2012-01-24T11:07:00.008+01:00

Sitter på hotellrummet och lyssnar på Grand Roses. Låten sammanfattar det bra även om det kanske inte är Malmö de sjunger om eller som jag tänker på. Men ändå. Regnet faller tätt utanför och om bara ett par minuter ska jag ta mig till arenan för ännu en träning. En av de sista detta mästerskap. Snart lämnar jag detta land där vuxna män å ena sidan har "krigshjältar" tatuerade på armarna och dels promenerar sina kaniner.

Första promenaden

2012-01-23T17:34:00.008+01:00

Jag är lite krasslig. Jag är inte döende utan lite förkyld. Jag skippade frukost och låg istället och kurerade mig på hotellet. Men när Åsa och PeTTer erbjöd mig sällskap och promenad i den Belgradska solen kunde jag inte säga nej. Iphonen är bra ibland. Min inköpta kompaktkamera får inte längre följa med på resor och promenader. Den likt skrivmaskinen fyller inte längre någon funktion. En dag behöver inte innehålla så mycket. Lite vila, lite mat, en dubbel espresso, lite sköna gubbar och en kanin.

Bloggträdets stam

2012-01-21T19:24:00.002+01:00

Den svenska fotobloggsfären har en gudfader. Han heter Lars och är just nu tjänstledig och hänger lite skönt i Asien. Lars är, som vanligt, nominerad till Årets Bild. Efter som herr Dareberg tycker om att hästjobba så har han likt förra året gjort intervjuer med samtliga nominerade till svenska ÅB. Jag försökte igår svara så snällt jag kunde och här kan ni läsa vad jag säger. Ni ska för övrigt alltid läsa Lasses blogg. Det mår man som bra av och det kan man behöva en kollapskväll som denna.

Bussresan och ankomsten

2012-01-21T11:35:00.011+01:00

Dagen som började så fint med nominering och kallbad slutade inte lika bra. Sverige förlorade mot Tyskland och och jag gick in i förkylningsväggen. Vet inte riktigt när jag sist var sjuk så det kanske var dags. Igår bytte vi stad. Större, mer betong och allt är dyrare här i Belgrad. Hotellet är ett gigantiskt betong och glaskomplex som den gamle Tito hade varit stolt över. Den drygt tjugo mil långa minibussfärden till Belgrad var inte det roligaste jag varit med om. PeTTer hade ordnat det som så att både minibuss och chaufför stod och väntade utanför vårt hotell runt nio på morgonen. Problemet var bara att vår högt skrattande chaufför kvällen innan hade bilat de dryga trettio milen från Novi Sad och efter detta suttit och rökt under fläkten hos sin kusin i Nis. Så vi hade inte käkat motorväg i mer än trettio minuter innan ögonlocken på mannen, vars liv vi lagt i hans händer, började klippa med lite för korta mellanrum. När han nickat till tre gånger kände jag mig tvungen att fråga om han var trött. Tyvärr missförstod han mig. Han trodde i stället att jag tyckte han körde långsamt. Så istället för att pigga på sig mumlade han något om vatten på vägen och gasade sedan upp den rostiga mitsubishin i 150 blås så att hela kupén skakade. Men han hittade efter ett tag en bättre hastighet och jag och SR:s utsände Per Kahl gjorde vårt yttersta för att hålla ett så uppiggande samtal med vår rattansvarige som möjligt var. Efter nästan tre timmar var vi framme. Vakna och belåtna. Chaffisen vinkade av och jag hoppas verkligen han höll sig vaken på egen hand hem till Novi Sad.

Vill även passa på att tacka för alla kommentarer här i bloggen, på facebook och via sms. Det känns kul att så många skickar sina hälsningar. En sak som jag twittrade lite förstrött om igår var frågeställningen, förutom den ständiga kvinnobristen, var norrlandstidningarna tagit vägen. Lokala tidningar i norr om Stockholm lyser åter igen med sin frånvaro. Synd.

Dagen D

2012-01-19T22:13:00.004+01:00

Jag har andra år haft mycket högre förhoppningar än jag hyste detta år. Därför brydde jag mig inte om att sitta klistrad vid en skärm när klockan slog tolv. I stället så gick jag och bevittnade en mycket märklig tävling. Biskopen i Nis kastar varje år den 19 januari under högtidliga former ett träkors i floden. Förste man att fånga korset blir hjälte och hyllas unisont. Ett tjugotal deltagare stod denna dag i badrockar och väntade på att krucifixet skulle sjösättas. Det var kallt. Det flöt snö i floden. Biskopen i sin svarta hatt var långrandig. Då ringer det på min telefon. Det är Daniel Nilsson.
"Jhallå duhhhh! Dags att kjårka oupp skömpan!. Du ä nåjminejad!" klingade den skånska dialekten i örat. Inombords jublade jag till. Utombords gjorde jag nästan ingenting. Herr Biskop hade nämligen precis börjat skvätta vigvatten på deltagarna.

Loppet var kort och kallt. En ung robust man med kralliga muskler och aningens underhudsfett vann. Han blev glad. Jag med.

Jaaaaaaaaaaaaaaaa!

2012-01-19T13:13:00.001+01:00

Färgchocken i natt. Nya Nikon D5?

2012-01-19T10:46:00.008+01:00

Nu blir det sådant där fotonörderi igen. Eller kameraporr snarare. Så här ser världsbilden ut. Kameror är svarta. Canon och Nikon dominerar den professionella pressfotomarknaden. Bådas kamerahus är svarta men canons objektiv är grå. Det är färgerna som finns och så är det bara. Min förvåning blir därför stor när jag på den tyska presskonferensen ser jag någonting som gör att jag för ett par sekunder undrar om jag fått starr. En av kamerorna i rummet är minst sagt iögonfallande. Eller vad säger ni? Frågorna hopar sig. Är det förhandstitten på nya Nikon D5?

Så här ligger det till. Mannen här nedan heter Axel. Han är tysk, som ni ser, och jobbar på byrån DAPD. Han gör, som han själv säger, många "rödamattanjobb" och hade i förbigående nämnt för någon på Nikon att han ville ha en kamera som stack ut så att alla tittade på just den kamera. Några veckor senare så kom detta fantastiska kamerahus till hans kontor.

Jag kan också nämna här i bloggen lite i förbigående att jag gärna tar en sådan är färggrann rackare.

Orakad och idogt arbetande

2012-01-18T18:51:00.004+01:00

Jag satt och skickade mina sista bilder. Kvällen var sen och presscentret skulle stänga inom 30 minuter. Då kommer en kvinna med en diktafon, en liten digitalkamera och ett block. Hon undrar om hon får fråga mig lite om vad jag tycker om Nis. Klart hon fick. Efter att ha översatt texten i google translate så kan jag se att jag typ tycker Nis är fina fisken även om internet bakom mål suger ibland. Korrekt så. Här har ni länken.

Matchrapport

2012-01-18T16:10:00.014+01:00

Eftersom hotellets internet är lika svajigt som Nasdaqbörsen så kommer här. en aning föresnat, en liten rapport från gårdagens match mellan Sverige och Tjeckien. Förhandssnacket gick mycket om hur Sverige skulle få stopp på den tjeckiska storskytten Filip Jicha. Aftonbladet Johan Flinck och jag gjorde ett förhandsjobb där lagkamraten Kim i Kiel fick spänna ögonen i den reslige tjecken.

Ska inte referera matchen i några längre haranger utan nöjer mig med att konstatera att ljuset i arenan fortfarande var superbt, att Jicha stoppades effektivt och att försvarsjätten Magnus "Orsa" Jernemyr lyckades komma först i en kontring. Tyvärr slutade anfallet inte lika lyckligt som det mot Slovakien 2008. Den gången, sist Orsa var över halva plan, satte han iskallt bollen i mål. Denna gång räddade målvakten och Magnus dundrade in i stolpen med värdlens fart. För någon sekund trodde jag att karln bröt både rygg och ben. Men han ställde sig bara upp och sprang illerkvickt hem till försvarsänden. När jag träffar honom i dag så erkänner han dock att smärtan var tämligen påtaglig vid kontakten med målramen.
"Hade jag inte missat hade jag legat kvar. Nu blev det bom och då kan man ju inte ligga där och vrida sig."

Som sagt. Det var gick bättre mot Slovakien 2008.

Lite andra bilder från matchen då.

Kaffet var inte ens gott

2012-01-17T15:13:00.005+01:00

Middagen igår kväll var fin. Gott men kanske inte så nyttigt. Grillspett och baconlindad kycklingfilé blir nog lite väl kolesterolspäckat om man äter det varje dag. Var på träning i morse och det mesta var sig likt. Det fotbollades, joggades och sen så hände inte så mycket mer av värde.

Korta och okoncisa inlägg just nu. Men det har i ärlighetens namn inte hänt så mycket. En nyhet, som förvisso är någon vecka gammal, är att TV4 nu använder Bildbyråns bilder på. Här kan ni se ett par exempel på deras EM-sida.

Träningsdagen ett

2012-01-16T21:14:00.005+01:00

Trots att dagarna verkar lugna så är tendensen alltid samma. Timmarna äts upp. Nu står PeTTer och stampar i korridoren. Middagen ska inmundigas på bokat bord.

I morgon kanske de där skorna hinns köpa...

Ljusets makt

2012-01-15T23:56:00.008+01:00

Det är afton och jag har precis tryckt i mig en såsdränkt kebab. I morgon ska jag köpa löparskor. Plus och minus. Arenan där handbollen spelas bjuder på ett fint, skarpt, ljus och ett förbud mot att klättra i tak. Den serbiske säkerhetsansvarige sa "Jag gillar förvisso dig och Sverige för ni har Dalibor Doder. Men tyvärr. Jag kan inte låta dig klättra där uppe. Det är farligt." Att via tolk försöka förklara att jag precis kommit hem levande från ett mycket högre och farligar, läs strömförande, tak i Brasilien bet tyvärr inte. Så remotekameran får förmodligen vänta till Belgrad.

Det var en otroligt spännande match att uppleva på plats. I andra halvlek var jag omringad av makedoniska fotografer som skrek, spottade och sjöng med i supportrarnas ramsor. Han på min högra sida slog även reklamskylten och kallade Joan Sjöstrand något med ordet PITJSKO i.

Sen välsingade handbolls-Jesus sin lärljunge och mathcen slutade 26-26. Alla var inte helt nöjda.

I morgon är det spelledigt. Träning vid 16 och inköp av skor står på schemat.

Skolväskan för journalister

2012-01-15T12:19:00.003+01:00

Årets presskit innehöll följande.
1 st ryggsäck modell mindre skolväska med EM-logga i blått och rött.
1 st anteckningsblock med EM-logga i blått och rött.
1 st kulspetspenna med EM-logga i blått och rött.
1 st vit t-shirt med EM-logga i blått och rött.
1 st USB-minne helt i vitt.

Betyg på mediaväskan med innehåll. 2 linsskdydd. Hade inte USB-minnet varit med hade ett underkänt betyg satts.

Här kan ni annars läsa och titta på bild om det svenska mittlåset. Ett av de förhandsjobb som jag gjorde innan avresa hit till Serbien. Det blev bra. Flinck är det som har skrivit så klart.

Som en skrattmås i ett oljeutsläpp

2012-01-15T11:31:00.005+01:00

Mitt hotellrum har under natten förvandlats från serbiskt kalt till serbiskt besudlat. Tankarna går till djupshavsborrning och BP. Jag vet inte säkert vad som kan ha varit orsakat detta utsläpp men mina spekulationer går åt att smältvatten från fasaden runnit efter väggen och någonstans in höjd med mitt rum beslutat sig för ett inbrott. På något sätt har det lyckats och dessutom tagit med sig alla världens luftfötoreningar för att sedan lägga sig lite bekvämt för att vila på mitt golv.

En annan som vilar är Johan. Han sliter för TV4 och man kan ju inte annat än förstå att han tar varje chans till en power nap. Här mitt under den makedoniska nedvärmningen.

Belgrad till Nis

2012-01-14T14:24:00.011+01:00

Ni som följer mig på Twitter har kanske redan sett dessa bilder. Följer ni mig inte på det kvittrande social mediet kan ni börja att göra detta genom att klicka på länken.

Nåväl. Efter Tour de Ski åkte jag till Stockholm. Där hängde jag mest och försökte göra så lite som möjligt. I torsdags började så min bevakning av herrlandslaget som i morgon kliver in i europamästerskapet i Serbien. Matchen spelas mot Makedonien och jag har sedan i torsdags jobbat förhand. Porträtt mest. De bästa kan jag inte visa här än. De kommer i olika publikationer först i morgon. Har även betat av två träningar och jobbar där mest för att peta in så mycket bra arkivmaterial som det bara går utan att tumma för mycket på kvalitén.

Jag sitter i ett pressrum i Nis. Nis ska egentligen stavas med en sådan där ' ovanför s:et. Med den lilla apostrofens hjälp förvandlas det klassiska s:ljudet till ett tch-ljud. Så då var det utklarat. Så den som hädanefter uttalar Nis Nis och inte Nis får stryk. Den där meningen faller lite när man inte kan göra apostrofen. De närmaste dagarnas hotell är helt okej. När jag kom i går möttes jag av ett mycket kliniskt dricksglas och vänlig personal. När jag i morse tittade ut genom fönstret mötte i stället en flod, en marknad och ett solsken mig. Gott så.

Med tanke på min släkts Hjo-anknytningar så känns det lite extra roligt när en av landslagskillarna efterlyser bättre fart på bloggen på klingande Skövdedialekt.

Roligast på morgonens träning var nog Kim och Tobbes improviserade tribute till Dirty Dancing. Det klassiska lyftet som här görs helt utan skyddande vatten. Jag tycker att de vid nästa träning ska involvera kittlingen som kommer 0.55 in i den tyska trailern här nedan.
Allt för nu. Om tio minuter så serveras det lunch i pressrummet för första gången detta mästerskap. Ett kritiskt skede.

BB0701TDS.JPG

2012-01-07T17:35:00.011+01:00

De senaste blogginläggen har varit väldigt dåliga. Förlåt. Tyvärr blir det inte bättre. Kan mest bara berätta att jag i går var på organisationens bjudmiddag. Där fanns ett honörsbord från vilket gubbar i slips klev upp och höll tal på italienska. I vårt sällskap tittade vi på varandra och konstaterade att middagen var gratis men inte utan ett pris. Efter någon timme kom till sist den kokta kalvkinden in och den var lite smaklös men ändå okej.

Dagen i dag har varit fin. Solen har varit på ett strålande humör men tyvärr är bergen här lite för höga så damernas lopp fick avgöras i skugga. Det är lite trist. Plötsligt är alla konturer borta, färgerna blir matta och allt är vitt, vitt, vitt.

.
Nu kom det visst lite matnyttigt till pressrummet. Inte en sekund för sent. Nu gäller det att armbåga bort alla tyskar som alltid är först på maten.

Verkligheten

2012-01-06T15:48:00.004+01:00

Att jobba inom skrået media har sina fördelar. Men ofta kommer även prövningarna. Som i dag. Helt plötsligt ingick "halka ner för en ishal backe" i arbetsbeskrivningen. Jag passerade hindret med tre kameror och en blixt. Det gick det med.

I väntan på nästa målgång

2012-01-05T11:40:00.005+01:00

Italien bjuder på minusgrade, snötäckta berg och Ace of Base i högtalarna. Hade jag varit tvungen att välja bort något hade nog sountracket rykt...

Jag sitter och läser gamla blogginlägg och kommer på mig själv med att jag inte får ta sådana stora uppehåll. Det blir liksom roligare om man att läsa i efterhand om man varit flitig skribent. Ska försöka bättra på.

När jag och Kristoffer på Aftonbladet anlände för två dagar sedan så uppstod lite problem. Herr Bergström hade skött hotellbokningarna och nu visade det sig att jag inte hade något rum på det hotell där vi precis baxat in våra pinaler. En snäll receptionist ringde dock runt och kunde några minuter senare meddla att jag väntades i huset bredvid. En parant dam som begis lägger håret i papiljotter tog emot och jag fick rum 56. Ett enkelt rum mötte mig. En filt i stället för täcke och en minimal tv med fjärrkontroll utan batterier. Men även om första intrycket kanske inte var tårta så höjdes betyget avsevärt så fort jag öppnat toadörren.

En alldeles egen plastbidé i och utan obekväm stråle. Man fyller bara på baljan med vatten och simsallabim så är bidén användarklar.

Tour de Ski och Årets Bild

2012-01-04T17:56:00.005+01:00

Jag bryter mitt juluppehåll i ett pressrum på ett Tour de Ski som tappat all sin dragningskraft sitter jag och betalar bilder till tävlingen Årets Bild. I morgon är det deadline och jag känner mig lite glad att jag precis blivit klar. Jag hyser inte riktigt några förhoppningar detta året. Jag har lärt mig att sådant tjänar föga. Så i stället sitter jag här i ett pressrum som hyser både en arbetande kockskola och en dryckesbuffé. I morgon ska vi byta ort från Toblach till Cortina och sen Cavalese. Touren rör på sig även om de svenska prestationerna inte är av toppkvalité.

Sorgligt

2011-12-19T16:57:00.002+01:00

Ungefär så här ledsen blev jag när Sverige åkte ur Handbolls-VM.

Dubbeljobb och Hussein

2011-12-19T09:16:00.008+01:00

Jag jobbade dubbelt i går. Konståkning och handboll. Min vän Hussein gjorde mig sällskap på båda eventen. Hans blogg hittar ni här. Du kan där finna bilder på när jag sitter i skräddarställning samt se exempel på hur väl en tidningsredigerare kan ta hand om en serie bilder från ett SM i konståkning. Snyggt och enkelt. Det är tydligen så de jobbar på Sydsvenskan.

H43 kan inte få soliditet i blocket och halvlekens sista skott hittar in i mål. En variant på bilden finns på ovan nämnda blogg.

Lite över 18 miljoner samlade Musikhjälpen in detta år. Stort. Jag själv fick trångt i tårkanalen två gånger i går. Dels när Emil Jensens låt "Inte vackrast i världen" (här live från förra årets musikhjälp) och sen när Falafel-Tareq redovisade resultatet från sin försäljning.

Allt för nu. Denna måndag är lite hektisk. Jag har redan tvättat tre maskiner och ska nu kamma mig och sedan gå och ansöka om nytt pass.

Det här är också coolt.

Näst gladast i går blev jag av när jag tittade på VM-finalen mellan Norge och Frankrike. Norska världsmästare betyder svensk OS-plats. Det tycker jag låter bra.

Åter i Malmö

2011-12-15T19:25:00.003+01:00

Jag är i Sverige igen. Jag har köpt frukt och lagat den trasiga sladden inuti datorn som var boven i den havererade äpplekroppen. Lycka kan komma plötsligt. Till exempel när jag lyssnar på Musikhjälpen och får höra att Tankesmedjan kör live på Moriska i syfte att samla pengar till flicklig skolgång. Hurra!

Uttåget

2011-12-13T15:52:00.001+01:00

Sveriges uttåg sammanföll med min dators haveri. Så nu står jag här i en hiss i Sao Paulo och bloggar kort och koncist.

Fort ska det gå

2011-12-11T19:59:00.008+01:00

En lätt utvärdering. Om man tittar rent numerärt så vinner matchbilder ganska stort i den mapp märkt Damhandbolls-VM. Stark två kommer träningsbilder. Det tränas nästan varje dag ibland två gånger på en dag. Det är inte jättelätt att hitta på nya saker att göra men det gäller att bocka ner tjurnacken och göra jobbet ändå. Klar jumbo i bildtabellen ligger porträtten. Även fast det blir en hel del sådana också. Här kommer ett par bilder som jag åstadkommit.

För övrigt så har både vi och laget bytt både hotell och stad. Jag har bytt utsikt från flacka hus till höga dito. Nu ska jag faktiskt snart koppla av och vara lite ledig. Min vän Niklas pluggade ett tag i Österrike. Där träffade han en galen brasilianare som hette Francisco. Han var så pass galen att han valde att fira nyår i Kovland. Bara en sådan sak. Nu ska han få visa mig sin hemmaplan. Det ska bli trevligt.

Två skor och en jacka

2011-12-10T01:20:00.003+01:00

Matchen var slut och vart skulle dem gå. De bodde ju så nära varandra ändå.

Det händer inte så mycket

2011-12-09T23:59:00.003+01:00

Det är kväll. Sverige har förlorat mot Danmark och kanske är det därför jag surfar in på min danska kollega Jens blogg jag förstår inte riktigt först men sen så visar det ju sig att han precis länkat hit. Jag blir glad och stolt. Jens jobbar på Politiken på andra sidan bron och jag springer på honom lite då och då.

Kvällens match gick inte riktigt som de flesta hoppats. Det blev inte vinst och inte oavgjort och nu är det till att bjuda på dunderskräll om vi ska få vara kvar i Brasilien längre än till Lucia. Jag hör att de ute i arenan nu spelar temalåten till Star Wars. Det betyder att matchen är slut och att det nu är fritt fram för mig att balansera mig upp i taket för att tröska kameratröskan som hänger där i sina röda vajrar. Eller den hänger inte tack och lov. Den sitter fast. Men om den skulle få för sig att lossna så har jag säkrat upp den med vajrar. Så då vet ni det ni som undrade.

DialysTony efterlyste mer text och mindre bilder. Jag vet inte riktigt hur jag som fotograf skall tolka det men jag har tyvärr inte riktigt något roligt på lager. Jag kanske ska bråka lite med en arrangör?

Remoten

2011-12-09T00:49:00.003+01:00

Ibland ska man ha lite tur. Till exempel att Sverige gör ringen på rätt ställe. Inget märkvärdigt men ändå något.

Hrvatskas pisk

2011-12-08T23:24:00.008+01:00

Det var nära. Men hoppet lever. Tre bollars marginal mot gröthalsarna så löser vi en gruppseger. Nöjer mig med matchreferatet så. Bilder i stället.

Lite skralt med bilder i från första halvlek. Jag tappade fokus. Totalt. Anledningen ser ni här nedan. Mannen i fråga hade enligt honom själv fått order om att inga fotografer skulle få sitta på fotografplatserna. Det låter jättedumt jag vet och det var precis vad han var. Dum. Innan match när nationalsångerna spelades så hade vi en ganska lång och het ordväxling. Eftersom min kombatant inte kunde engelska blandades språken friskt. Efter knappt en minut vrålar han i alla all "FUCK OFF!" och så får jag snällt gå å ställa mig på läktaren. Där står jag sen och är så arg att jag inte riktigt kan koncentrera mig. Ett tiotal gånger får jag högt för mig själv säga "Släpp det. Fokusera på matchen." och det lyckas jag med i ungefär 25 sekunder innan jag återigen står och blänger blickar och gestikluerar gester. I paus går jag fram till IHFs delegat och förklarar läget. Delegaten som herr proppmätt menar utfärdat fotoplatsförbudet ser frågande ut när jag beskriver vad som hänt. Det är så klart inga problem att fota från fotoplatserna. Det är inte utan segerkänsla jag får sammanföra de två. Mr Fuck OFF! förstår. Han säger ingenting. Jag går och skickar bilder och han går någon annanstans och väljer att under hela kvällen titta åt andra håll än mitt.

Höghöjdens pojk

2011-12-08T14:03:00.006+01:00

Kände mig lite hängig i går och därför fick jag inte ur mig något blogginlägg. Här kommer en kortare rapport från första försöket med remotekamera. Min nyfunna vän Daniel har bara tre tänder. Men å andra sidan har han en säkerhetsele och lokalkännedom i arenans övre skikt. Därför fick denne smale, vänliga och endast portugisktalande mannen bli min guide. Vig som en atlet svingade han sig upp över kommentatorshytterna. För enda uppgången till takrampen är via väggbalkar och en bods tak. Daniel såg nog min lite nervösa blick och erbjöd sig att bära den svettiga gringons kamera. Eftersom taket har en ovalform är första biten på rampen kanska brant. Men det är relativt säkert att gå om man bara håller sig i räcket och tänker på vart man sätter fötterna. Kablar, vajrar och annat smått och gott ligger annars lite varstans.

Efter dryga två minuters promenad står vi så strax ovanför den Japanska flaggan. Jag spänner fast säkerhets selens lina och monterar snabbt fast allt som det ska sitta. Bilden blev väl inte så jättebra men enligt uppgift använde Expressen bilden för att visa Sveriges taktik. Alltid något. I kväll ska jag jobba lite annorlunda. 70-200:at åker på och eventuellt blir det en annan vinkel.

Min följeslagare Daniel vid medmonteringe. Helt utan säkerhetslina. Han jobbar inte så...

De höga ljuden

2011-12-06T23:33:00.015+01:00

Sitter i arenan. Väntar ut matchen mellan Argentina och Elfenbenskusten. Det skriks och ljudet på högtalaranläggningen är hög. Det är tröttsamt att sitta och försöka jobba i detta stim men jag försöker. Jag och min tandlösa vän ska efter matchen upp i taket och hämta kamera. Hoppas det går lika smidigt som uppsättandet. Har slarvat med maten. Finns inget att äta i arenan förutom de färglada minimackorna i presscentret och köttpiroger i den enda kiosken. Jag nöp två piroger för någon timme sedan och några karamellfärgade mackor i format mini har också slunkit ner. Men det är inget man står sig på. Så nu sitter jag här med lågt blodsocker och låg rettröskel. Ska sockerchocka mig innan uppklättring för att skärpa sinnena. Så då var det färdiggnällt.

Bilder från matchen så. En kväll som denna satsar jag på kvantitet... Sverige vann fast spelade inte så värst bra. Det är till att skärpa sig för att detta ska bli roligt. Men jag tror på bättring och glädje.

INSIDE

2011-12-06T13:42:00.003+01:00

Jag har varit i Barcelona och Liverpool. Men det INSIDE jag gjorde och fortfarande håller på med är det mest insidiga jag har lcykats göra. Vi får se hur det blir när allt är klart.

Här är ingångssidan till INSIDE i MATCH Handboll.

Jan Olby på Sundsvalls Tidning tipsar på ST-bilds blogg
årets mest känsloladdade bilder. Mycket elände men några ljusglimtar. Kolla in det.

Tufft när kroppen inte lyder

2011-12-06T11:41:00.007+01:00

Gårdagen var lite tuff. Efter matchen mot ledarstaben slarvade jag med vattnet. Det är min oproffesionella diagnos. Dumt. Jag hade lite tjall med balansen och undvek därför att spatsera och balansera tjugo meter ovan jord. Nytt försök i dag. Tjejerna tränar om tio minuter här i matcharenan och en timme senare presenteras vem som får årets bragdguld. Jag hoppas på handbollsdamerna men tror att Marcus Hellner vinner. Som inside info kan jag meddela att ingen SVD-utsänd människa finns att bese här i Sao Bernardo Do Campo...

Gårdagens match då. En tänkt promenadseger blev en väckarklocka och nu gäller det att få ihop saker och ting. I kväll väntar "bara" Uruguay men sedan står Kroatien på tur. Kroatiskorna har sett ruggigt vassa ut.

" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5682965121326598194" />

Gårdagens tråkigaste besked var att krigaren Therese på grund av sin dumma vad fått åka hem. Hennes snabba fötter och järnvilja hade behövts både igår mot Ivorianerna och hade säkert gjort nytta mot både danskor och kroatiskor. BIlden neda är från den där tidningen som ni hämtar gratis i den där affären...

Matchernas match

2011-12-05T00:26:00.016+01:00

Klocka slog halv tolv. Solen stekte och luften på terassen var tung av värme och förväntningar. På grund av säkerhetsläget i landet och risken för planstormning hade två säkerhetsvakter hyrts in.

På ena sidan en stab i trikåöverdel som styr Sveriges VM-lag. På andra sidan de som i text, bild och ljud rapporterar hem om samma svenska stolthet. Laget som för det mesta brukar stå på plan och i de mixade zonerna stod nu på andra sidan blocket, kamerorna och bandspelarna. Till exempel sattes inte mindre än tre kameror från Bildbyrån i landslagstjejers händer. Så alla bilder i detta inlägg kan jag inte åtta mig äran för.
Något av en kris utspelar sig i medialaget. Sveriges Radio saknas. Teorier om licenspengarna är slut cirkulerar. Matchen börjar. Ledarstaben går ut hårt. 1-0 är ett faktum innan journalistlaget ens vaknat. Sveriges Radio anländer och 1-1 kommer strax därpå. Nu ska jag inte mala på med referat. Matchen var en bisak denna dag. Fokus hamnade på helt andra saker än spelet.

Planen intogs, säkerhetsvakterna till trots, av en hutlös streakare mitt under andra halvlek. Vad som hänt om inte vakter funnits på plats vågar jag inte ens spekulera i.

DN-Grimman överfölls kraftigt och fick akutvård av delar av motståndarlaget.
"Fy fan så fult. Jag kommer anmäla. Jag såg honom ganska tydligt även om han kom snett bakifrån. Orangeväst och svart t-shirt." Väste Grimlund när han blev talför i en smärtdal.

Video-Tobbe heter numera Tobinho. Som de säger i Uddevalla. En Skytte-K gör inte snygga mål. En Skytte-K gör många mål.

Som det brukar se ut. Jubel och depp. Klassisk matchbildslösning.

Vill ni höra Matilda Bosons intervjua spelarna efter matchen. Klicka in er här. Och nej. Jag har inte bytt namn till Johansson.

Gemensam lagbild. Övre raden Material-Carina, sjukgymnast-Jennie, läkar-Jonas (manofthematch-apelsinen i handen), Förbundskapten-Per, Överledare-Stefan, assisterande-Anders och Tobinho.
Nedre raden. Nils Bildbyrån Jakobsson (Johansson?) DN-Grimlund, PeTTer, Thorsten Flinck, SR-Mats och SR-Paul.

Fotografspegel

2011-12-04T14:19:00.005+01:00

Oftast rör vi fotografer oss i flock. Gruppens trygghet ger oss en känsla av makt och kontroll. Men ibland så sitter vi faktiskt på motsatta sidor. Leif R Jansson min kollega på Scanpix och jag lyckades igår med att ta en bild på samma situation fast från olika håll och dessutom få in konkurrenten mellan spelarna. Stort.

Foto: Leif R Jansson/Scanpix
Foto: Nils Jakobsson/Bildbyrån

Träning som vanligt

2011-12-04T13:56:00.004+01:00

Det är träning igen. Vapendragaren ligger på hotellet och är sjuk och jag får medicin och några råd av lagläkare Jonas. Under mästerskap blir det många träningar. Detta är väl min sjunde eller åttonde bara detta mästerskap. Det är inte helt lätt att hitta nya vinklar eller bildlösningar. Men jag stretar på. Försöker tänka arkiv och vad som kan tänkas bli aktuellt längre fram.

Nu sitter jag på hotell och ska om en timme tillsammans med Kung Claes (på bild nedan med några av sina adepter) ta en taxi till spelarhotellet. Där ska det liras fotboll. Som jag nämnde tidigare så kommer det bli lite ombytta roller under denna match...

Dagens glada överraskning hände när jag läste över axeln på lagledar Tobbes dator. Härntabördiga Malin, som numera har högkvarter i Skövde, bloggar idogt och har nu haft vänligheten att skriva fint om och länka till mig.

VadHelge förklarade att hon, föga överraskande, hellre ville träna med boll än i gym.

Kaoset och starten

2011-12-03T21:15:00.007+01:00

Om man påstår att Organisatörinho finns så borde detta påstående tyda på kraftig psykisk ohälsa. Nu har ingen påstått något sådant. Bra det. När jag kom till arenan cirka tre timmar innan avkast härskade återigen kaoset. Kaoset höll precis på att konvertera till katastrof. Fotopositionerna var placerade bakom mål. Reklamskyltarna saknades. TV och radio fick varken hem ljud eller bild. Runt omkring i arenan stod det Brasilianare och pillade sig i naveln samtidigt som ansvarsgubben på IHF trippade närmare och närmare kanten mot hjärtattack.

Men matchen kom igång. Sverige travade på i sextio minuter och passade på att mosa Argentina på vägen. Någon takkamera blev det inte denna gång. Livet är mig lite för kärt. Det är över tjugo meter mellan tak och golv. Att då balansera på en meter bred ramp utan räcken kändes lite för vågat. Jag fick självklart göra det om jag lovade att inte skylla på någon om jag ramlade ner och dog men jag avböjde. I morgon ska jag få en säkerhetssele och assistans så det kan nog bli fågelperspektiv redan mot Elfenbenskusten på måndag.

Nu ska jag ta en liten buss hem till hotellet och äta mat för första gången idag. Pressrummets mackor må vara färgglada men var föga mättande.

Hej. Mitt namn är Kaos. Jag bor här.

2011-12-02T15:09:00.006+01:00

Som ni ser på bilden ovan så är läget ganska lugnt. Det kanske borde vara lite mer snabba fötter... Det är lite minder än ett dygn kvar tills premiären här i VM. Arenan i Sao Bernardo har de senaste dagarna legat i vila. Det har varit tyst och folktomt. Möjligen har någon vilsen vaktmästare förstrött plockat med några lådor. I dag däremot. Det verkar som om någon med makt plötsligt insett att det ska spelas VM i morgon och väckt varenda arbetare som finns inom organisationen. Runt om mig i detta nu sker följande. Slitna räcken och gråa betongytor målas med blå färg. Avbytarbänkarna skruvas på plats. Skyddsnäten bakom mål knyts ihop på plan samtidigt som samma plan poleras med en maskin. Pressläktaren förses med elkontakter och gamla slitna golvplattor byts ut och nya blankt svarta limmas på plats. Arbetet sker på många ställen men kanske inte i det tempo som jag hade önskat om jag varit arrangör...

Varken spelarna eller vi i pressen har fått några ackrediteringar. Inget pressfolk finns på plats än.

Bakom en bild

2011-12-02T02:23:00.007+01:00

Här ser ni ett uppslag från tidningen MATCH Handboll som ni vid det här laget redan har hämtat i den där sportbutiken... Annika Wiel Fredén är landslagets högersexa, bloggar och har ett stort fotointresse som ofta resulterar i kattportätt.

Bilden denna gång var nog den mest avancerade under arbetet med bilderna till landslagets profiler. Tillgång till hotelltaket ordnades, blixtar tejpades fast och snabba klättervägar hittades. Annika var grym som modell och gnällde inte en sekund den kalla vinden till trots. Hon hade till och med sinnesnärvaro att vända på situationen och fota fotografen.

Foto:Annika Wiel Fredén

Och just ja. Jag kan glädja mig med att jag ligger topp tre på blogglistan hos hemmamannen Herr Boholm! Ni som hittat hit därifrån välkomnas härmed och jag kan bara meddela. Det är nya tider nu. Uppdateringen sker dagligen.

Träningsdagen tre

2011-12-01T18:26:00.006+01:00

Hemkommen från dagens träning sitter jag nu återigen på mitt hotell och hör åskan mullra. Dagarna har sina rutiner. Träningen hölls i en svettig hall tjugo minuters taxiresa bort. Handbollsträning på riktigt för första gången här i Brasilien. Brasilien ja. Vi svenskar har ett lite speciellt förhållande till detta land. Filurar på ett inlägg om det men måste bara lösa bliderna till det först...

Inget känns så säkert som poliser med pistolhölstret uppknäppt.

Mr Johansson har en fallenhet åt att rita på vita papper. Det tycker han är kul.

Vi hoppas nu gemensamt att det bara var en trött muskel på fröken Islas Helgesson.

Johan Flinck på aftonbladet, som jag gjorde jobb åt igår, han arbetar mer än gärna på parkeringar och gator. Så länge han har två pistolmän som backup så är det inga problem.
"Näej men va fan. Kommir nåun och vill råouna maj så sijjer ja bara åt dem å skjutte ner den jäåveln. Klinginho och Klanginho. De står för svärden och jag för pennan har vi gjort upp" log Johan där han satt. Trevligt. *

*och ja. Vissa citat här i bloggen kanske inte är 100% korrekt återgivna.

Och sist men inte minst. Nu finns MATCH Handboll i din alldeles egna Stadiumbutik. Helt gratis. Norpa en sådan om du har läge. Det blev bra.

Jag har en plan...

2011-12-01T01:46:00.001+01:00

Nu ska jag bara hitta rätt på rätt tillstånd.

Första stoppet

2011-11-30T18:28:00.006+01:00

Flygningen över Atlanten blev händelserik men ändå rätt så bekväm. På min högra sida satt min vapendragare Åsa. På min vänsra en mor utrustad med en ängels tålamod och två barn i åldrarna ett och tre år. Den yngre av de två hade för vana att ge hals lite nu och då men jag har tack och lov väldigt lätt att somna om så det var ingen större fara. Dock konstaterade jag lite i efterhand att jag nog var rätt mosig i hjärnan när jag under inflygningen sitter och fyller i ankomstblanketten. Jag fyllde förvisso i pass och flightnummer rätt men när jag sitter där och markerar med pennan kommer det så en liten vätskepartikel och lägger sig i rutan nej på frågan "Do you bring any firearms or ammunition?" Praktiskt tänkte jag och torkade bort den lilla fläcken med handen och kryssade sedan i rutan med bläck i stället. När jag så har fyllt i alla frågor och svar tittar jag till vänster. Där sitter fortfarande barnen i sina stolar. Moder Tålamod däremot har rest sig och torkar ivrigt med våtservetter. Flickan närmast mig har kräkts. Ganska mycket. Vit sörja täcker hennes kläder och flygstolen är även den välbespydd. Jag får lite dåligt samvete eftersom jag inget märkt förrän nu och försöker i alla fall att se lite medlidsamt på den olyckliga trojkan. Först när jag hämtar mitt bagage faller pusslet på plats om den flygande droppen vätska som nästan kryssade i ett svar på min blankett. Här har jag suttit som värsta nitiska sekreteraren och fyllt i min kupong och inget i världen, inte ens lite flygande kräks, kunde stoppa mig.

Det som sen hände är en sådan där sak som jag länge längtat efter. Jag kom ut i ankomsthallen och anade vad som väntade. Men jag såg inte det jag hoppades på....
En småblyg man från Philips? Nej inte rätt.
Tetra Paks utsände chaufför? Nej inte helt hundra.
En smsasnde skjortkille med god rondör? Nej. Inte jag.
Skaralands rasistiske ägare? Nej.
Så stod hon där äntligen. Med skylt och allt. Under bart. Att hon klåpat till det och skrivit mitt namn med C spelade inte så stor roll.

Det närmar sig

2011-11-27T22:45:00.006+01:00

Då rullar vi snart igång. Eller egentligen så är vi redan igång. Igår spelade Sverige mot grannlandet Norge och även om det blev förlust med uddamålet så känns det som om detta var början på något bra. Bellas båt pallade för spel, två världsmålvakter finns att tillgå och trots att kapten Wiberg satt på läktaren så höll försvaret oljeborrarna stången. Fall framåt. Ett fall som dock fick mig att dra efter andan var när fröken Torstensson landade på axeln cirka två meter från mig. Dunsen och utandningen bådade inte gott. Men tack och lov så var det bara luften som fick bråttom ur Linnea.

I morse startade jag här på hemmaplan min egna bevakning. Damlandslaget joggade i ett regntungt Malmö och vinden var minst sagt ihärdig. Efter ett regnigt löppass fortsatte träningen inomhus tack och lov. Gymträning och rehabövningar avlöste varandra och när sista momentet som visade sig vara en avslappningsövning så råkade jag befinna mig i toppen av en ribbstol. Snällt fick jag sitta och mysa på min egendomliga plats tills två ballader var avverkade.

Nu tjuter vinden högt i ett stormigt Malmö. Vi hoppas på bättre löpväder i Brasilien. Avfärd i morgon omkring 16 om nu bara Öresundsbron kurerar sig och vill ta emot trafik igen.

Vi snurrar i olika världar

2011-11-24T10:44:00.004+01:00

Ibland är jag på resa och han borta. Igår var jag hemma och han i Milano. Han föjde såg Barcelona spela på bortaplan själv såg jag Shamrock Rovers göra samma sak.

Så är det bara. Man kan påstå att jag drog lite av nitlotten. Men jag kan trösta mig. På måndag åker jag till Sao Paolo. Mannen jag skrivit om är ju Joel. Han får gå här i grådask och plågas av att Christer Sjögren sjunger i varenda affär. Revansch.

Vardagen

2011-11-18T19:42:00.001+01:00

En helt vanlig och autentisk scen ur det vardagliga slitet på det journalistiska fältet.

Gemerebah

2011-11-17T23:22:00.002+01:00

Jag är i Norge igen. I Norge har jag varit förut. Senast i mars då det var VM, dimma, grillad spädgris och en man med en snus i imponerande storlek. Nu ska det återigen börjas åka skidor på längden. Det är min fjärde världscupspremiär. Det är för första gången inte jättekallt. Gällivare brukar bjuda på rejäla minusgrader och för två år sedan i Beitostölen så var vädret tämligen kärvt.

Snart blir det sömn. När jag vaknar ska jag klä mig och sen åka och titta på träning och fram mot eftermiddagen är det presskonferensen med stort P. Eller nej. Jag ljög den är helt vanlig.

Unplugged

2011-11-15T13:15:00.003+01:00

Jag kopplar ur idag och i morgon. Det är jag lite värd. Gårdagen var designad av kaosguden. Det var produktfoto, handboll och ishockey på schemat. Isället för att älta om mina egna dagliga öden så styr latheten mig till att länka lite. Min kollega och goda vän Daniel Stiller är i England och ska bevaka om Sverige klarar att behålla sin svit som sträcker sig ända tillbaka till 1968. Hans blogg hittar ni här.

En annan nära vän och kollega heter Joel. Han har puttat igång en ny hemsida. Den är grym och påminner mig samtidigt att min hemsida är en skam för hela mitt jag. Han bloggar ju även och här får han ett omdöme av Sundsvalls Tidnings Jan Olby som jag inte kan annat än att hålla med om.

Sen blir jag ju alltid lite avundsjuk på folk som tänker efter lite före. Som den här mannen... Det där var smart, snyggt och roligt. Tänk er själv om er farfars far gjort något sådant 1911-11-11. Coolt.

INSIDE damlandslaget kommer ut i samband med landskampen i Malmö. Ni som är på plats får ett nummer i handen och övriga får ge sig till tåls till veckan där på. Då kommer den i alla Stadiums butiker. Vill ni titta in delar av förra numret gör ni det här.

Där jag kommer ifrån

2011-11-13T17:34:00.004+01:00

Denna dag är enligt min far ett kommersiellt påhitt och det kan jag nog hålla med om. Bilden här nedan är på min far. Om ni tittar noga så ser ni en bild på mig väggen bakom honom. Snett ned till höger i en jeansskjorta med huva sitter jag och smilar åt skolfotografen. Den där skjortan var kalas och fin skjortan. Jag hade fått den av en kvinna som hette Inga-Lill och hon hade sin ponny Birk hos oss. Det är Jens som har tagit den. Han gjorde ett lite längre projekt på min pappa förra vintern. Jens är en sådan där person som man märker har rätt driv. Har man det drivet så kommer man klara sig galant. Tidningsvärldens varsel till trots. Hela bildspelet om min far ser du här. Det är där jag kommer ifrån.

Intressant när någon annan fotograf kommer till den plats som jag vuxit upp och sett så många gånger. När en annan person tolkar de omgivninar och miljöer som jag redan har tolkat in absurdum. Roligt. Nu ska jag faktiskt handla vitkål och vitvinsvinäger. Bland annat. Vitkål, vitvinsvinäger och olivolja måste jag ha hemma. Annars dör en del av mig.

Ledighet och resa över sundet

2011-11-09T12:29:00.005+01:00

Har kört in i bloggväggen. Känner inte riktigt för det just nu. Men om bara snön kommer så ska jag åka till Norge för längdskidornas premiär. Då kickar bloggen igång igen. Sen börjar det på riktigt. Dam-VM i handboll går detta år i Brasilien. Jag lyfter den 28 november. Just i de dagarna kommer något av det roligast jag gjort ut i butik. Ett INSIDE på riktigt och även om reportaget är färdigt så är mitt projekt bara i början.

Utsnitt ur nästa nummer av MATCH Handboll.

Nu ska jag alldeles strax packa in mig i den blåa bilen och åka över bron till det andra landet. Där tränar författaren och hans landslag inför fredagens match.

Det här är roligt

2011-10-24T22:27:00.002+02:00

I Borås kan det hända grejer. Själv har jag sprungit framför tv-kameror. Carl Sandin tar det lite längre. Kolla här.

På passliga Johan Valkonen fångade så klart det hela.

Hitta kändisen

2011-10-19T20:05:00.001+02:00

Facit

2011-10-17T12:22:00.004+02:00

Så kommer då facit. Vad gjorde Glenn Hysén på en parkering i bara kallingarna ivrigt påhejad av dalmas Jernemyr? Jo tidningen MATCH har sedan en tid tillbaka sin följetong INSIDE. Glenn Hysén åker tillsammans med sitt crew och besöker olika fotbollsklubblag från insidan. När nu MATCH skulle vika in på handbollspåret så tog vi helt enkelt samma koncept och gjorde det på handbollsvis. Dock var Glenn inte med på samma sätt. Men han var likväl i Spanien för att göra Inside Valencia dagen därpå. Inside Barcelona kan du avnjuta gratis. Knalla bara in på närmaste Stadiumbutik och plocka ditt exemplar av senaste MATCH Handboll. Inside Valencia kommer i fotbolls versionen lite senare i höst. Så det var alltså på detta sätt denna situation uppstod.

Förlåt mig

2011-10-17T00:02:00.008+02:00

Jag rullar på rätt så intensivt. Boll med fötterna varvas med boll med händerna. Det händer saker lite här och där. Jag firade under söndagen femårsjubileum. Fem år har jag flängt runt på sportevenemang som en riktig äschpräst. Det varierar mycket men om man tittar på årets månader lite ovanifrån så ser man mönster. Oktober är en jobbtät månad. Men som sagt. Det varierar. I alla fall känsloläget. I går var det ett spel som förlöstes och gav jubel och champange. I dag var spelet krampaktigt och det hela slutade praktiskt sett med degradering.

Nja...

2011-09-22T01:34:00.004+02:00

En match som fick mig att önska mer. Ett strulande 200-400. Skitpissiga ljusförhållanden. Ungefär så kan man sammanfatta aftonen. Nu ska jag sova snarast. Morgontåget går från Valencia till Barcelona tidigt. Jag ser fram emot morgondagens jobb. Gäller att vara skärpt.

Sammanhang tack

2011-09-20T21:14:00.002+02:00

Okej. Krassa fakta. Vi befinner oss invid en svart BMW på en parkering i Spanien. Till höger i bild står svenska handbollslandslagets försvarsklippa Magnus Jernemyr. Han verkar glad och ger tummen upp. Strax bakom honom står (enligt egen utsago) sveriges bästa tågpratare. Till vänster i bild står legendaren Glenn Hysén och visar lite hud under ett klädbyte. Så frågan är. Hur hamnade denna smått otroliga trio på samma bild? Ja. Den som löser den gåtan utan insideinfo gör det bra och vinner en guidad tur på Gårdtjärnsberget.

Innan vi faller

2011-09-18T12:34:00.003+02:00

Så var det dags. Igår gjorde jag säsongsdebut. Ishockeytänket borstades av och jag tog bilen till Ängelholm. Kom fram till arenan och insåg att jag glömt min hjälm. Fick enligt de reglemente som infördes efter denna händelse stå på läktaren. Det funkar ändå okej. Innan nedsläpp hölls en tyst minut. Stefan Liv hedrades. Det var fint men självklart var det någon fyllbult i sponsorbaren som inte riktigt greppade läget. Trist. Ännu tristare att något annat ljushuvud såg som sin uppgift att skrika "HÅLL KÄFTEN" från andra sidan arenan.

Denna dag ska jag ägna åt fotboll. Malmö FF möter Trelleborg. Tack och lov slipper jag pressrummet utan tak. Imorgon åker jag till Spanien. Glenn, jag och Sebban. Det ska bli kul. Mycket tågande men kul.

Hösten

2011-09-14T23:30:00.005+02:00

Jag lämnade Gårdtjärnsberget och checkade efter idogt resande in på De Palatjin i Alkmaar.

Efter att ha tagit det så lugnt jag orkat ett tag så kickade det igång igen med besked. Jag har flugit, planerat och råddat för ännu en resa, fotat samt mottagit ett ursäkta och förlåt. Det kändes gott. Alltihop. Nu sitter jag och redigerar bilder så smått och lyssnar samtidigt på detta och tänker på om än inte min enda så min bästa vän. Hon som gett mig styrka, ork, kärlek och en massa annat sådant där man lever på.

Vi har det inte alltid så lätt

2011-09-14T00:16:00.001+02:00

Punkt, avslut, början.

2011-09-07T15:35:00.000+02:00

Jag flög i nästan 20 timmar igår. Anlände framåt natten till Sverige. Där fanns någon jag längtat väldigt mycket efter. Fast efter bara åtta timmar gav jag mig av igen. Jag har suttit och rensat i mina mappar. Arkiverat och planerat kommande resor. Holland och Spanien står på schemat. Men inte än. Jag sitter på ett X2000-tåg och reser mot den plats som jag sjunger om när jag filosoferar. Jag tackar er som följt mig under mästerskapet. Jag fick luft under fingrarna och tänkta korta inlägg blev långa. Tack för kommentarerna. Tack för besöken. Jag slog nytt rekord. Det är ju trevligt.

Nu stänger jag locket för ett tag. Jag tänker låta de mörkgröna skogarna sluka mig. Redan denna kväll ska Gårdtjärnsberget få sig ett besök.

Typiskt...

2011-09-05T20:07:00.002+02:00

Sms man inte vill ha när man sett fram emot älgjakten i elva månader

"Bosse har skjutit en tjur. Andreas en fjoling och Anders en tjur. Det gick snabbt. Total tid på pass i år 35 minuter. Vi beslutade att nästa jaktdag är 6 september 2012."

Suck.

Egentligen

2011-09-05T03:34:00.004+02:00

Egentligen borde jag sova vid denna tid. Flyga upp ur sängen om 25 minuter. Koka kaffe, packa ryggsäck, kontrollera att jag har med mig slutstycket åtta gånger. Sen skulle jag sitta där. "Bosse kom". Men det blir inge av. Inte än. Jag ligger i en säng på andra sidan jorden och hör luftkonditioneringen brumma och bilarna utanför fönstret tuta.

Igår gick det undan. Igen. Är lite för trött för att sammanfatta. Det kommer sen. En kort fråga bara. De 397 personer som liksom bara råkade höja min besöksstatistik. Var kom ni från? Kan någon upplysa mig om länken?

Nästan premiär

2011-09-03T20:47:00.012+02:00

I övrigt då? Vad hände annars förutom att mina armbågar är för slöa? Jo Emma GT hoppade snett, vint och i största allmänhet fel. Hon blev ledsen. Nästan lika ledsen som när jag på senaste presskonferensen bad Emma att sätta sig på trägolvet. När hon gjort det tappade min högra hand greppet om min ena blixt. Den landade inte på trägolvet. Den träffade Emmma GT på fotknölen. Jag frågade om det gjorde ont.
"Ja"
sa Emma och himlade med ögonen som bara hon kan.

Jag plåtade mina bilder och frågade dryga kvarten senare, lite på skoj och med min glimt i ögat, om det fortfarande gjorde ont.
"Ja"
svarade Emma och ögonvitorna återtog majoritet en än gång.
Det hände alltså inte idag men en kombination av tyngdlagen och min klumpighet kan mycket väl ha orsakat dagens fiasko.

Jimmys berömda kamera återbördas till sin rättmätiga ägare.

Jimmy

2011-09-03T18:13:00.003+02:00

Jag var på väg till presscentret. Såg ett barn på en axel. Hon såg söt ut. Fina ögon. Jag tog upp kameran. Jimmy Wix som går bredvid mig vill vara med. Söta barn och han brukar gå ihop. Har man en bild på ett sött barn och infogar Jimmy Wixtröm så blir det både sötare och bättre. Det är det Jimmy tänker och vet. Så han glider in och vad händer. Ja... Det blev inte riktigt samma succé som med Bolt.

Idiot

2011-09-03T18:04:00.002+02:00

Mats Wennerholm är också här i Sydkorea. Han brukar säga IDIOOOOT. Det vill jag också säga. Jag fick upp ögonen för detta för någon dag sedan. Skrev ett inlägg som jag sen raderade. Fick lite kalla fötter. Jag vill inte sitta och peka på någons bilder och säga att det såg misstänksamt ut. Men jag kände så. Speciellt med mårdhunden. Terje? Va fan. Så här, eller så här, eller så här får man ju inte göra. Fan Terje. Du förstör. Mycket massa massvis förstör du. Ta dig nu samman, be om ursäkt, säg förlåt, ta en bulle.

Remote, Usain, Korea och NEF

2011-09-02T18:55:00.010+02:00

Jag skrapar sand från mina knän. Det har varit en lång dag igen. Jag har valt att inte sticka till hotellet under dagspausen. Jag kan lika gärna surfa bloggar och kolla facebook på presscentret som på hotellet... Som jag nämde fick jag låna lite extra saker från Nikon idag. Hur gick det då? Nja. Inte alls. Jag körde på S. Tidsautomatik. Exponeringskompenserade 1,3 steg. Ändå blev det svart. Varför? Jo. Nikon har inte många svagheter men en är denna. Har man strålkastare eller lampor någonstans i bilden så övertolkar kameran denna information om man kör på program. Det är här okej om du nu inte förstår. Vi är inne på tekniska detaljer som egentligen inte ger världen ett skit mer än rätt exponerade bilder... Hur som helst. På Daegu Stadium fanns sådana lampor. När jag satte ut kameran så var det blå himmel. När tävlingen startade var himlen svart. Jag hade kunnat chansa på en manuell inställning men jag trodde i min enfald att det skulle gå vägen på detta sätt. Här är resultatet...

Filen rakt från NEF-format.

Lyft +4,0 i Camera Raw.

Nja. Det blir ju varken bra före eller efter bearbetning. Så här ska ett program faktiskt inte fungera. Detta är något forskarna i Japan bör fila på. Fast. Jag hade även kunnat kolla upp ljusförhållandena en dag tidigare och ställt manuellt. Men ni vet sådana där genvägar...

Men. Lyckades även exponera något så när rätt också.

Off we go. Nu ska jag låta John Blund få slänga sådant där sovknark i mina ögon. Imorgon är det gång. Gåendetävling. Någon vis visst att det var som att tävla i vem som kan viska högst. Jag skippar det. Eftermiddagen bjuder på höjdfinal för damerna. Emma Green Tregaro finns med i startlistan. Ska skriva en anekdot om henne imorgon.

Och jo. En sista sak. Jag har pratat med Usain Bolt idag. Helt sant. Men vår konversation gör sig inte rättvisa i text. Avsett några minuter och påminn mig nästa gång vi ses så skall jag återge den dialog som utspelades i Daegus Stadiums underjord.

Dags att inta ställning

2011-09-02T09:51:00.003+02:00

Dagen började med bannor. Fotocheferna hade kallat till samling. Det hade kommit klagomål. På de fotoplatser som är precis bakom reklamskyltarna på marknivå är tillgängliga om man sitter. Folk har stått mest hela tiden och under 3000 meter hinder igår rann droppen tydligen över. Delegaterna skällde på fotocheferna och de överförde det så till oss. Varje fotograf har en fotoväst. På den finns ett unikt nummer. Fotografmötet avslutades med det skulle läsas två nummer. Dessa fotografer var därmed officiellt varnade. Ingen skärpning och man åker ut. Hjärtat började banka. Hade jag i min oaktsamhet råkat gå där jag inte fick? Jag har ju gjort det förr...
"Number 61 and 119"
Utandning. Jag är ju Gretzky med 99.

En liten grej som speglar arrangörsmässig världsklass. Massagerum i källaren. Gratis 20 minuters knådande händer på ömma axlar och ryggslut.

Snart är det kvällspass. Jag har precis monterat remote med fisheye på Daniel Nilssons uppmaning. Nikon har som vanligt utlåning och lättare service på plats. Men utlåningen har varit begränsad till ett hus och ett objektiv per skalle. Men när kung Peter "nikon" Brodin igår anlände så är det inte längre ett problem. Känslan av köglid är alltid bekväm. Nikon Nordic tar hand om oss ute på fälten.

BIldkavalkad

2011-09-01T18:04:00.014+02:00

Så var klockan redan sova för länge sedan. Men det blir som så. Man sitter och filurar. Kommer ifrån arenan en timme senare än tänkt. Jag kollar lite andra saker innan jag tar tag i dagens skörd. Det är lätt att skjuta upp. Speciellt när man har tidszonernas läge på sin sida. Jag trodde att det skulle bli utomjordiskt varmt idag. Men det gick bra. Jag hade snott med mig en handduk från hotellet och precis som Emma GT så prydde jag min ariska skalle med denna ateralj. Det hjälpte mot solen. Efter förmiddagspasset kände jag mig lite mosig. Efter en styrkenapp på nittio modiga minuter härbärgerad i en väldigt skön fotölj kände jag mig mer redo för kvällen äventyr. Jag hann till och med med att drömma lite. Om igelkottar, precis som gryningspyromanen. Kvällspasset var ganska lugnt och jag försökte ro hem en spjutbild som jag tänkt ut. Det gick sådär. Ska slå mig in på ett nytt försök imorgon. Nu låter jag bilderna tala. Som den uppmärksamhetsslampa (könsneutralt ord) jag är så får jag en kick av kommentarer. Bara så du vet.

Ja, med nya tag en annan dag.

Lediga dagen

2011-08-31T17:50:00.006+02:00

Bara gång på Friidrott-VMs schema idag. Med andra ord ledigt. Efter att ha spenderat delar av natten ute på stan så sov jag ganska länge denna morgon. Nu sitter jag här och försöker smälta dagens intryck. Jag tog mig in till de centrala delarna av stan när eftermiddagen närmade sig. Jag och Jimmy hade planerat att besöka en elektronikmarknad. Mest för att titta och studera priser. Kanske kunde något vara värt att köpa. Hittade ett intressant namn på kartan. Chilseong Market. Smsade Jimmy och från varsin position tog vi oss dit. Väl där insåg jag att det dels inte såldes så mycket elektronik samt att hitta varandra skulle bli tämligen svårt. Promenerade lite planlöst. Detta var en marknad som bjöd på mat. Grönsaksstånd och allehanda redskap för trädgård och jordbruk. Går in i de trånga gränderna och frukt och grönt övergår i fisk. Dofterna har gått från behagligt fräscht till instängt och blött. Humrar i akvarier. Levande fiskar och fiskar på is. Bläckfiskar, musslor, kräftor, räkor. Allt finns. Sen blir det kyckling. Styckning pågår runt om mig. En kvinna skalar kycklingfötter och bredvid henne står ett gigantiskt kärl med små kycklingshjärtan. Jag är en främmande fågel. Folk tittar förundrat, pekar, bugar och pratar med varandra. Vid nästa stånd är hönsen levande. Bruna och välväxta slaktkycklingar. En man sticker handen i buren och plockar upp en höna. Den kacklar vilt och de försvinner in i ett av ånga höljt rum. Nu kommer det andra burar staplade på varandra. Kaniner trängs och bredvid ligger deras kompisar på is flådda till försäljning. Efter ytterligare hundra meter svänger gränden. Det luktar starkt av urin. Större burar står staplade två på varandra. I dem sitter det inte kycklingar. Inte kaniner. Här är det hundar. Bruna tjockpälsade saker som kan jämföras med finsk spets. Djuren är lugna men burarna är äckligt skitiga. Bredvid står en mindre bur med fyra otroligt magra katter. Jag går vidare. Känner att jag har hamnat lite fel. Mera burar. Fler hundar. Samma ras i de flesta men i en ligger fyra stora hanhundar. De är bruna och ser ut som luggslitna och loppätna blodhundar. En av dem hoppar upp och jag känner rädslan ila till längs ryggen. Den lilla gatan viker av. Återigen marknadsstånd. Kött ligger grovstyckat på bänkar. En kvinna pekar och på hennes kroppspråk förstår jag att hon föreslår affär. Bredvid köttstyckena ligger de flådda skallarna. Käkarna med de vita tänderna berättar det jag redan förstått. Detta är hundkött. Jag går vidare. Stånden är ett tiotal och på varje ligger det minst en av människans bästa vän i delar alla med den symboliska skallen bredvid. Skallarna har en mörkröd fläck precis där huvudet är som högst. Klubbade till himlen och matbordet. Jag fipplar upp min telefonen och tar en bild i lite halvt i smyg.

Skärpan blir dålig i det skumma ljuset. Men jag hinner inte ta fler. Den gröna tröjan till vänster i bild tillhör nämligen en herre som tycker att är det något denna marknade inte behöver så är det att bildförevigas av en långnäsa i shorts. Han ropar till, tar mig i axeln och förklarar på sitt språk som jag mycket väl förstår fast jag inte kan tala det. Jag ska gå. Han småputtar mig bort. Kvinnan bakom bänken skrattar nervöst. Jag viker ut på en lite större gränd. Där ser jag en skylt med koreanska tecken. Jag såg dock inga getter.

Funderar lite över vad jag sett och går sen och får massage i en hel timme. Får man äta hund? Jag funderar runt, runt men kan egentligen inte hitta något skäl till varför det är så mycket sämre att äta en hund än en gris eller ko. Är gulliga och sällskapliga djur för fina för att bli mat? Jag finner inget svar.

Jobbiga jobbet 2

2011-08-30T11:25:00.002+02:00

Enligt fördom är japanera som folkgrupp lite trigger happy när det gäller kamerabiten. De japanska yrkesfotograferna ger till vissa delar fördomen rätt. Ingen fyller minneskorten lika fort som en japansk byråfotograf. Jag har haft nästan övernaturliga upplevelser när jag suttit på mästerskap. En person kommer springande. Smatter i fyra sekunder. En person går genom mixad zon. Smatter i tre sekunder. Ni kan tänka er ett 100-meters lopp...

Det blir ofta trångt runt de japanska idrottarna. Igår när det blev medalj och till råga på allt guld så var trängseln och hetsen uppvridet på max. Det stackars reklamplanket bågnade kraftigt och jag tror det var nära kollaps. För att citera en radiopratare.
"De är små. Men sannerligen. De är tappra"

Jobbiga jobbet

2011-08-30T07:20:00.004+02:00

Efter ett tag så känner man att man fotar samma sak. Hopp, spring, jubel. Men det finns utrymme för variation. Nästan outtömliga möjligheter på vinklar och vrår som man kan nyttja för att få lite ombyte i bildval och jobbsituation. Men. Den här killen. Han har det inte så jädra lätt.

Hans uppgift? Ungefär så här. Håll koll på släggan, kulan, spjutet eller diskusen när den lämnar kastburen eller kulringen. Spring som en skållad råtta mot den beräknade nedslagsplatsen. Strax innan redskapet når mark så intar han knästående och riktar mikrofonen så gott det går. Allt för att du i TV-soffan skall få en tittarupplevelse. Så tänk på den stackarn nästa gång du hör ljudet av krossat gräs mot hård metall. Bakom varje nedslagsljud finns en svettig koreansk pojke med mikrofonarmbåge.

Stavdiskus

2011-08-29T18:12:00.016+02:00

Vi börjar med kvällens största dramatik. Man får inte knuffas. Inte ens i en final och inte ens om det sker komuniststater emellan. Då blir man diskad och får skämmas. Så det så.

När jag bevakar lagsporter hemma och utomlands så räddar jag i princip alltid hem en jubelbild. Bildjournalistiska haverier som jag får underkasta mig att skicka. Det bara är så och väldigt ofta går bilder som är dåliga jubelbilder in istället för bra actionbilder i tidningarna. Så är det. Någon har någon gång sagt att han tyckte man skulle "lära" tidningarna bra bildjournalistik genom att bara skicka riktigt bra bilder. Men det blir nog lite svårt. I alla fall om man, som jag, kommer utifrån som en inköpt tjänst. Då är det helt enkelt bara att bita ihop, se sig som en grovjobbar och städkvast och skicka det som skickas skall. Åter till VM så. Här behöver jag inte skicka skit. Eller tänker man bara lite rätt så grejar man oftast bra grejer. Sen behöver man så klart tur för att sätta det där lilla extra. Tycker mig nog att jag fick det på den polska stavhopparen som såg ut att knappt ha fyllt moped.

Kvällspasset hade bara en svensk deltagare. Jessica i sjukamp. Tyvärr går det inte riktigt som på räls...

I övrigt så grämer jag mig för att jag missade de två brutna stavarna. Jag hörde smällarna i alla fall. Ganska häftigt. Hade jag hoppat stavhopp hade min värsta mardröm varit att staven skulle gå av och att jag skulle landa på huvudet precis där mattan blir mark och få tillbringa resten av livet drickandes föda genom ett sugrör. Nu hoppar jag inte stav och olycksfåglarna denna kväll landade i den mjuka mattan. Lyllos.

Ja ja. Då blev klockan mycket igen.

Daegu 2011 dag 3 pass 1

2011-08-29T08:50:00.007+02:00

Oförskämt pigg när klockan ringde. Det måste vara den sömnhjälpande vätskan jag köpte på snabbköpet igår. Gott så. Klev av min buss utanför arenan och slogs genast av hur mycket barn och ungdomar det var i rörelse. Det lilla torget myllrade av koreaner i 10-15 års ålder. Går min vanliga stig genom "säkerhetskontrollen", där man får fortsätta även fast det piper, och upp mot fotorummet. Det står en grupp flickor tryckta mot väggen. En tittar på mig och säger "hello" med den klassiska asiatiska brytning. Jag hejar tillbaka och går i mina egna tankar mot den glasdörr som leder till fotografernas näste. När jag tar i handtaget hör jag ett fniss lite för nära bakom mig. Jag vänder mig om och där, lite för nära för att vara normalt, står 25 koreanska skolflickor. Jag stannar förvånat upp med dörren öppen och dörrhandtaget i handen. Då utbrister de alla i ett bergochdalbenevrål. De börjar lågt och går upp i falsett. Chockad gör jag ingenting utan vänder mig om och går in genom den dörr jag öppnat. Där står en hop skrattande volontärer och en av mina tyska kollegor. Han ser lika överraskad ut som jag känner mig och frågar.
"Arj jå såmm kajnd åff arjtist?"
"Well, i just felt like a member in a boy band" svarar jag och försöker under hela diskuskvalet utröna vad som egentligen hände och vad det betydde.

Jo just ja. Emil Karlsson skriver om barfotatjejen här.

Sammanfattnigsvis

2011-08-28T16:58:00.012+02:00

Det är skönast att springa i skor. Men det går att springa utan. Det går till och med att springa fast man inte har fötter. Springer man innan man ska får man sitta i skamvrån. River man ner ribban kommer man inte till final och om man kommer till en final så måste man höja sig ett snäpp till. Annars blire inge av.

Jag var lite mosig när jag kom till arenan imorse. Men det gick till sig. När förmiddagspasset var klart åt jag en sämre lunch och gjorde sen som koreaner gärna gör. Sover på offentligt utrymme. Jag valde parken utanför mediaresturangen. Jag var inte alls ensam. Folkligt så det slår. Under skuggan av ett träd låg jag och vaggades in av de spelande gräshopporna. Tjugo minuter sömn och ett rör mentos gör underverk. Vaken och glad som en lärka resten av dagen. Enda kruxet är att jag under eftermiddagen då och då fått plocka bort myror som bitit sig fast i huden både här och där. Äventyrliga lirare de där. Myrorna alltså. Nu börjar verkligeheten hinna ikapp. Somna känns som ett alternativ och tillika som en klassisk bloggpostavslutning.

Jahapp

2011-08-28T14:39:00.001+02:00

"Usain! Nu går du och skäms. Alla ni andra gå tillbaka till startblocken så försöker vi igen. Ungjävel"

Fotonörderi

2011-08-28T09:59:00.006+02:00

Kvällen bjuder på mästerskapets på förhand kanske största händelse. Fast när mr Gay och mr Powell slängde in handduken så sjönk statusen kanske något. Men ändå. 100 meter är liksom det som mest är på riktigt. Vem är snabbast. Punkt.

Här kommer nu lite fotonörderi. Så här ser målområdet på 100 meter ut just nu.
Vänstra flanken.

Högra flanken.

Mitt framför mållinjen.

Många kameror tänker ni. Ja säger jag.
Hur många kan det tänkas vara? tänker ni.
81 svarar jag.
Hur ser fördelningen ut mellan märkena? Täkner ni?
33 Nikon och 48 Canon svarar jag.

Dock var det ungefär en halvtimme kvar innan deadline på montering. Så om ni nu tittar på tv ikväll och kontrollräknar remotekamerorna och menar att jag spridit desinformation så har ni där förklaringen.

Nästa anhalt. Damfinal i längdhopp med Växjös Klüft.

Zimbawe

2011-08-28T08:45:00.002+02:00

Livet är inte rättvist. Fråga Tandiwe Nyathi, hon vet.

Stadium i ljus

2011-08-27T18:47:00.012+02:00

Enligt schema borde jag sova nu. Klockans visare ramlar strax över två och jag ramlar strax i säng. Tidig morgon och sen kväll detta dygn. Planen är samma visa imorgon. Stavhoppskval redan 09.30. Remote måste ut en timme innan. Vid sjusnåret bör jag lämna. Men som Kung Jonas skrev i en kommentar.

"Sova är bara något för mesproppar!"

Jag satt idag och bara nöjt. Jag njuter av att vara här. Det är kul. Jag trivs. Förhållandena är bra. Man har frihet och inte allt för många svenskar som måste på bild. Lite frihet under ansvar finns allt. Tre svenskar entrade arenan idag. Springar Moa, Hoppar Klüft och Släggare Mattias. I övrigt så kan det noteras att Kenya har tagit samtliga sex medaljer som delats ut på damsidan. Ni får själv gissa vilka grenar detta kan ha hänt i... Ett urval av de 70 bilder som jag skickat hem till varma Norden ikväll.

Det började med invigning...
...som såklart innehöll fyrverkerier...
Mattias slungade slägga.

Moa mästerskapsdebuterade....

...och koncentrerade sig djupt.

Bra bild om Carolina inte fixat en finalplats...

...och en bra när hon höll för trycket och grejade avancemang.

Smärtsamt nära igen. Go bild tycker jag.

Flygande amerikaner är de vana här i Sydkorea.

Ögonblicksbild på den snabbaste av dem alla. Missade hans lopp tyvärr. Stod på andra sidan och plåtade längdhopp. Men finalen är imorgon. Det är den som räknas. Det har mamma sagt.

Så! Sova lite. Sen upp till jobbet igen. Jag är taggad. Trötthet kan man lura I alla fall någon vecka.

Marathon

2011-08-27T06:10:00.003+02:00

Godmorgon. Här är det redan lunchtid sen länge och jag kan bara konstatera att John Blund är en sopa! Han vägrar göra sitt jobb. Förvånansvärt pigg imorse trots att jag inte somnade in förrän strax efter 03. Det går i alla fall åt rätt håll. Klev upp sju och åt nötter till frukost. Anlitade en taxichaufför som nästan fick en hjärtattack när han såg alla avspärrningar och poliser som vinkade än hit än dit med sina röda lysrörsbatonger. Tillslut, via bakgator, gränder och stora alléer kom vi fram. Plåtade starten och knatade sen ut för att fota första varvet. Bommade totalt och firade med en kaffe och macka på ett fik. På andra varvet lyckades jag nypa ett par bilder och begav mig sedan till målfållan där totalt kaos uppstod. TV ville en sak, fotograferna en andra och fotochefen en tredje. Själv allierade jag mig med en tv-fotograf och fick lov att stå kloss i kloss med honom mitt framför mållinjen.

Blev bra och nu ska jag sticka på stan och köpa regnställ samt äta lunch. Ikväll 20.00 lokal tid börjar kvällspasset. Det känns gött att det är igång.

42 kilometer

2011-08-26T15:00:00.003+02:00

Så var det så åter kväll. Jag är trött. Född naiv trodde jag att jag var inne i den rätta tidzonen. Så var det inte. Min telefon visade 04:54 sista gången jag slängde en blick på den. Det blev en tuff morgon. Men inte så hårt jobb tack och lov. Presskonferens i vanlig ordning. Kvällen spenderades på Nikons Welcom Party inne i centrala Daegu. Sushi, fri bar och ännu en fotoryggsäck. Bäst var nog den japanska Nikonhöjdaren som marinerad med åtta-nio öl i kroppen ändå imponerande med mjukhet i knän och armar och ett uppriktigt försök att få feedback.

SjukampsJessica

Damen här ovan är först ut av de svenska friidrottarna. Hon inviger spelen med sina marathonkompisar. Jag siktar på att kliva upp strax efter sex. Därför tänker jag läsa mig till sömns alldeles strax. En sak som slår mig varje gång jag är i Asien är mängden folk. Det är nyttigt att resa och se sådan här ställen. Massvis med folk. Bilarna slutar aldrig rulla. Världen är stor. Sverige är en prick. Nio miljoner är i vissa ljus väldigt många. I andra väldigt få. Med den spontana filosfiska vinken bjuder jag godnatt.

Kling och Klang

2011-08-26T09:45:00.002+02:00

Polisen utanför arenan har ett hjälmedel som jag inte sett förut. Segwayen har liksom fått ett hjul till. Smart! I kväll är det fotograffest. Det är oftast roligt. Vi får se hur det blir ikväll. Ordet presskonferens börjar bli tröttsamt. Men imorgon börjar allvaret. Marathon står på schemat. Jag känner mig lite oinsatt eftersom jag bommade fotogenomgången. Var på en sån där presskonferens...

Jamaica

2011-08-25T17:42:00.002+02:00

Två jobb denna dag. Presskonferens med fyra av de svenska atleterna och sen vidare till Jamaicas stora presskonferens. Usain Bolt var den stora attraktionen men han höll de så klart på till slutet. Men innan det så råkade ljushuvudet Michael Frater försäga sig och berätta att Asafa Powell inte skulle komma till start. Det blev en blandning av parodi och tragik. Själv får jag den där dåliga känslan. Idrottare och allmänhet och sprinters i synnerhet ska inte få skadeuppehåll tätt inpå mästerskap. Allt blir bara lite fishy. Kanske lite väl negativt men jag finner legitima skäl till skepsism i den tid vi kallar dåtid.

Sushidags

2011-08-25T16:46:00.002+02:00

Före...

...och efter.

Det var gott. Lite annorlunda men ändå gott.

Mokpo är historia

2011-08-24T16:05:00.006+02:00

Igår kväll hade jag stora planer om att äta japanskt. Jag, Jimmy Wix och Mats W stegade därför den korta biten till huset bredvid vårt hotell. Men det gick inge vidare. Vi blev raskt nekade bord och istället hittade vi till ett koreanskt ställe med grill på bordet. Wennerholm var lite svårövertalad. Han var en av de största kritikerna till att Bob och gänget hade lagt koreansk meny på pressträffarna. Två dagar i rad till på köpet. Men efter lite tjat och högljudda magars knorr så gick vi in. Den stiligt klippta mannen hjälpte oss till bords och vi fick menyn som såg ut som ett poängkort i yatzy. Koreanska tecken i varje hör. Servitören och vi utbytt djurläten och tillslut kom kött på grillen. Tillbehören kom som vanligt i tusen olika skålar.
"Åh neeeeeeeeeeeeej. Det luktar baaaaaaajs."
Grät storfräsarreportern när såsskålarna anlände. Sin digra resemeritslista till trots kan man lungt påstå att han befinner sig i matrikets mittfåra med hamburgare och pasta som högsta dröm. Nej riktigt så är det inte. Men den koreanska matkulteren har inte riktigt slagit rot i Mats.
"Titta! Han äter ju för fan allt den där" Sa han och tittade förvånat på mig när jag doppade köttet i den skål som Mats förkastat som bajsluktande. Fast med lite ris och soya till så löste sig allt galant. Vi var alla mätta och glada när vi släntrade hemåt för sömn och vila.

Idag har vi åkt tåg. Vi gjorde slut med Mokpo och inledde relation med Daegu. Detta är vår nya stad. Det blev lite av en skilsmässa oss emellan också. Jag bor nu några kilometer bort ifrån Jimmy och Mats. Men jag ska nog klara mig ändå. Här i rummet ska jag ändå bara sova. Jag hade lite farhågor om hur det här hotellet skulle se ut. Men det var faktistk helt okej. Mitt rum som heter 603 och har en skylt med ordet VIP på sin dörr erbjuder förutom benlös säng, fyra par flipflops i olika kulörer, stationär dator med snabbt internet, vattendunk som kyler eller värmer vatten, platt-tv, skrivbord och en minibar. Inget konstigt alls. Bara vanligt. Inget konstigt. Verkligen inget.

Toaletten då? Nja den har tyvärr inte samma deluxeutrustning som i Mokpo men lite pimpad med ett coolt klistermärke är den allt! Tyvärr dock lite felvänd.

Så. Det var det för nu. Länken till Jimmy Wix här bredvid och ovan leder till en hel drös bilder härifrån. Väl värt ett besök.

Ett skitinlägg

2011-08-23T15:30:00.007+02:00

Jag bor på hotell. Igen. Jag gör det ganska ofta. Inte mest i världen men ändå utan problem på övre halvan i hotellborankningen. Här i Sydkorea är det ungefär som vanligt. Det finns en säng, en tv, ett strykjärn, en minibar, aircondition, dusch och toalett. Allt är som sig bör och som vanligt. Eller nästan.

När jag kommer till ett hotellrum kollar jag läget. Räknar eluttag och kollar minibaren, provligger på sängen och tittar in badrummet. Allt verkade precis så vanligt som jag trodde. Tills mitt öga fastnade på vattenklosetten, i folkmun toan. Sitsen var lite tjockare än vad man vanligen ser. För om man studerade toaletten så såg man nämligen en liten kontrollpanel till höger om sjävla sitsen...

Här finns det alternativ ska ni veta. Att bara kunna spola känns här i Sydkorea lite 80-tal. Här har man tagit rengöringen efter avträdet till helt nya nivåer. För i detta badrum står en korsbefruktning av en klassisk toastol och en bidé. Men man har inte nöjt sig med bara själva spolningen. Nej nej...

Till att börja med så är det sittvärme. Ringen behövs inte värmas upp av tidigare mänsklig nyttjare. Här är ringen via värmedioder alltid varm och go. Sen ser ni på de pedagogiska symbolerna att man även kan vattenskölja från olika vinklar både fram och bak. Som avslut kan man slå på den kraftiga lufttorken. Det finns även ett par programmeringsknappar där man kan sätta ihop sitt egna lilla program allt efter tycke och smak vad det gäller stråltryck och temperatur. Toalettstolarnas Formel 1.

Anhalt 1 Mokpo

2011-08-22T16:37:00.007+02:00

Molntäcket har varit tjockt. Regnet har varit konstant och kommit som från en blomdusch. Inga riktiga droppar utan mer som en konstant blöt puff. Våt blir man i vilket fall. Dagen har bjudit på falsksång, speedplåtning och mat som serverades sprattlande.

Vi börjar i kronologisk tvärtom ordning.

På vår väg till Jimmy Wix inspanade baseballmaskin såg vi en krallig korean som i en spartanskt inredd (soffa och tv) karokebar sjöng hjärtat ur kroppen helt utan ton och skam. Jag har här försökt ladda upp en film. Men det gick inge vidare. Ska försöka igen vid senare tillfälle.

Innan det hade vi som nämnt speedplåtat. Halva VM-truppen fanns till förfogande och med halva tiden vikt för lunch så blev tiden knapp. Mer om lunchen längre ner. Det blev lite panik mot slutet och Klüft fick av de tre närvarande fotograferna fotas med taxibil väntandes. Men det gick ändå ok. Problemet vid sådana tilfällen är att man inte riktigt har råd att chansa. Lite för säkra kort får spelas och man hinner inte riktigt ta ut svängarna eller prova nytt. Men det är bara att slå på Tomas Ledin och Gilla läget.

Sen kommer vi då till lunchen. Det koreanska köket skulle få glänsa precis bredvid de svenska friidrottens bidrag till VM. Mitt i pressträffen bjöds det därför på mat. Jag tappade efter ett tag räkningen men antalet rätter var alla gånger över 25. Det började med stil. In kom skivade bläckfisk och den glade rackarn viftade fortfarande glatt på sina stympade kroppsdelar när han ackompanjerad med lite chili kravlade sig ner i strupar hos fotografer, reportrar och en och annan atlet. Det smakade inte så värst mycket och det killade inte i magen efteråt men med en upplevelse rikare siktade vi in oss på nästa rätt. Det lite konstiga med hela spektaklet var att de många rätterna till trots så fanns det i presslägret under hela dagen en gnagande hunger. Koreamaten är inte så värst mättande.
Här försöker Jimmy fixera blicken på den ännu levande och snart bespisade födan.

Det jag minns mest efter den sprattlande maten är den lite hårdhänta medhjälparen som gjorde sitt intåg. En av de kvinnor som agerade servitris tyckte väl att långnäsorna från Europa åt lite dåligt. Här skulle det rådas bot. I den andra omgången mat fanns en rätt som enklast kan beskrivas som mini tacos. Strimlat kött lades i gula minitortillias och rullades tillsammans med lite grönsaker och sås ihop till en cigarrstor turbin. Det var då det hände. När man matar barn brukar man ju ha det som ska ätas på sked och liksom sätta fram alltihop framför barnets mun och invänta en uppgapning. När barnet sen gapar upp tajmar man gap och rörelse och detta blir själva matningen. Ett samspel som skapar tillit, harmoni och mätta barn. Här i Sydkorea jobbar man lite annorlunda. Den barska äldre damen tillredde förvisso maträtten på korrekt vis. Men när väl maten var färdig för inmundigande så väntade inte denna dam på något frivilligt gap. Nej nej. Hon var lömskare än så. Vid nästa inandning passade hon på. Med en pilgrimsfalks snabbhet och en kobras precision agerade hon. Istället för att få ner luft i lungorna fick jag mat i mun. Lätt chockad tuggade jag duktigt och innan jag hade svalt hade den kvinnliga feedern preparerat nytt vapen och tvångsmatade genast fotograf nummer två. Jimmy Wix hann inte uppfatta vad som attackerade honom. Men förutom minitacos påtvingades han innan tuggning även en mugg soppa. Varför jag undslapp soppa lyckdes vi med kroppspråket inte utröna.

Imorgon kör vi igen. Pressträff med andra halvan av truppen. Samma lunchställe är av friidrottsförbundet inbokad. Jimmy lovade ta med sig en hockeymask alternativt tandskydd.

Avresa strax

2011-08-20T12:17:00.003+02:00

Då är det dags. Jag har packat mina saker. Tror allt är med. Tre väskor står vid min dörr. Jag ska i tur och ordning åka tåg till Kastrup, flyga flyg till Paris, flyga flyg till Seoul, åka taxi till Yongsan Station, åka tåg till Mokpo. Jag gissar på lite drygt ett dygn på vägarna, rälsarna och i luften. Sweet.
I Mokpo möter jag upp diverse pack från allehanda medier. Vädret verkar enligt prognosen inte direkt vara på topp. Vi kan ju alltid hoppas att Sydkoreanerna tar hjälp av Kina och bombar bort molnen. Sånt har hänt förut.

Efter denna väderrapport så nedtecknar jag "Köp regnställ" i min lista som är märkt "Göra på plats".

Adjö då.

Natten väntar i Zagreb

2011-08-17T23:54:00.008+02:00

Det började dåligt och blev sen lite bättre innan verkligheten kom ikapp och förnedringen ett faktum. Det hade ju varit bra om känslobilden på Agon hade varit värt något... Ja ja. Månen är nästan full och i morgon ska jag gå på spa och sen flyga hem. Låter som en plan.

Jag älskar Danmark

2011-08-17T16:17:00.001+02:00

Zagreb och minnen av den tid som flytt

2011-08-16T14:06:00.003+02:00

Anlände i Kroatiens huvudstad för en timme sedan. Har checkat in och provar just nu den oväntat kvicka internetlinan. Känns lovande. Jag var här senast i januari 2009. Då var det kallt och lite grått och jag och Gummen från allehanda delar av Ystad gick på klubb där vi blev blåsta på öl samt såg knarkande kroater. Det var ett tag sen och jag minns att jag promenerade staden ganska flitigt samt att vi bodde på ett hotell som var en rest ifrån Titotiden.

Jag minns ett oorganiserat och klumpigt mästerskap där internet strulade och där informationsdisken svarade "No. We dont know. We are just information". Allt sammantaget dämde upp ett agg. Vreden togs tack och lov inte ut på informationstjejerna utan det var till slut en långsam och läckande kaffemaskin som fick Rebecca att förlösa hatet. Det är ett fint minne.

Denna gång är händer utbytta mot fötter. I kväll tränar och presskonfererar Malmö FF och då ska väl jag stå där i den 30 gradiga värmen och fota gissar jag. Men nu. Nu är det hög tid för en bättre lunch.

Zlatan och hans hov

2011-08-14T22:52:00.008+02:00

Månaden augusti år 2009 spenderade jag i hälarna på FC Barcelona. Malmöbördige Zlatan Ibrahimovic hade värvats av den katalanska klubben och intresset i Sverige visst knappt några gränser. Mina täntka fyra dag långa resa blev nästan fyra veckor. Det var kul. Jag fann en vän i Johan, upplevde magisk fotboll, tog en bra bild, satt i en taxi som krockade, hängde med handbollsmannen Orsa och fick lift av ryska maffians chaufför. När jag väl kom hem ifrån Spanien åkte jag raka spårte mot norr och sköt efter någon dag en ganska fin älg.

Det var två år sedan. Nu är livet ett annat. Både för mig och Zlatan. Jag bor nu i Malmö och Zlatan är tillbaka i Milano. Fast i dag var han tillbaka ända till Malmö. Zlatan var på ett strålande humör och det syntes riktigt hur han njöt av att vara tillbaka och till på köpet i centrum.

Matchen var bra. MFF stod upp förvånansvärt bra. 2-2 och torsk på improviserade straffar ska man inte skämmas över.

Det har varit lite dåligt på bloggfronten. Men bättring är på väg. Tisdag lämnar jag för Zagreb. MFF ska försöka ta det magiska steget till Champions League. Det hade varit fräckt. Sen är jag hemma torsdag och lämnar sen lördag igen. Det sydliga Korea hägrar. Friidrotts-VM med minimala svenska framgångar att förvänta. Men det kan nog bli helt okej ändå. Ska sambo med Jimmy Wix. Bara en sån sak att slippa vara kortast i resesällskapet är inte mig förunnat varje gång.

Vem är Grekland?

2011-08-03T22:15:00.004+02:00

Både Aftonbladet och Expressen basunerar ut sitt budskap. Ungefär samma vinkel men en av dem räknar ungefär lika bra som Grekland. Frågan är bara vem. Men olikheterna i summan till trots. Bildsättningen och upphovsmanner är i alla fall den samma. Gott så.

Glesbygd'n

2011-08-02T09:13:00.005+02:00

Jag är inte i glesbygd'n. Jag är i Malmö. Jag har idag fått ett plåster. Jag har svarat nej på alla frågor utom en och blodtrycket var bra. Så någon gång i oktober ska jag donera 4,5 dl blod. Det kändes som en bra grej. Nu sitter jag i soffan och tittar med ena ögat på nedan visade klipp och med andra ögat skymtar min kollega Leif R Jansson på SVTs sändning.

Idag kommer Glasgow Rangers till Malmö. Returen som kan ge MFF 70 millar enligt min Glasgowmedresenär mr Larsson.

Som få säkert missat så bröts matchen mellan Djurgården och Malmö FF för ett par dagar sedan. Jag var där. Jag fick lite ont i öronen men inget av knallskotten landade i min absoluta närhet. Vissa hade inte samma tur... Jag är helt övertygad om, efter att ha specialstuderat mina bilder, om att alla knallskott kastats av DIF-anknuta idioter. Den MFF-anknutna mannnen som på bilden nedan får stryk och som enligt vissa DIF-falanger var den som kastade satt vid det aktuella tillfället ett par rader upp och hade händerna efter sidorna.
Men det spelar mindre roll vem som kastade och från var. Idioterna vann igen och förlorade det gjorde en skrämd pojke med sitt lags tröja som omgiven av rustande poliser fick sig en upplevelse som knappast kan kallas trevlig.

Malmö FF skräller

2011-07-27T00:10:00.005+02:00

Dagen blev lång. 06:14 gick brandlarmet. Ibis hotel Glasgow City utrymdes snabbt och utan panik. Efter att jag och mina medboende kamrater fått stå på den kalla trottaren i dryga halvtimmen fick vi åter gå in och krama kudde. Efter lite vila gjorde jag sen stan. I jakt på en affär som sålde böcker gick vi, jag och herr Larsson, både åt väster och öster. Tillslut hittade vi vad vi sökte. Den låg 50 meter från hotellet. Sen vilade vi igen och åkte sedan kvickt med taxi till arenan. Väl där hoppade jag ur medans herr Larsson tog taxin tillbaka till hotellet för att hämta sin ackreditering. Jag å min sida hann klämma in ett jobb åt NSD och började sen skåda fotbollsmatch. Det gick bra. Daniel Larsson målade snyggt och blev glad åt rätt håll.

Nu blir det resa till hotellet. Skottarna har redan släckt ljuset och låst toaletterna. Så nu sitter vi kissnödig i mörkret. Imorgon flyger jag hem igen. Miniresan till öarna är slut. Jag ska småjobba lite och eventuellt flytta in på kontor. Det ska bli kul.

Trasten är död men Skotten sitter i taxin

2011-07-25T22:21:00.005+02:00

Läsarraset blev anonymt men ändå smärtsamt. Att förmedla filmer där trastar går till hävderna är tydligen inte populärt överallt. Ja ja. Det finns värre saker folk har skjutit än trastar. Jag återupptar mitt skrivande. Är i Glasgow. Malmö FF ska imorgon möte legendariska Rangers på lika legendarisk Ibrox. Norling och hans grabbar entrade det fläckvis solbelysta gräset och klagade efteråt lite på gräslängd och på dåligt pumpade bollar. Men de bet ihop ändå. Tappra själar.

Vid varje allsvensk drabbning, vid varje landskamp och vid varje europeisk match med svensk anknytning så tror gemene man att det är på planen den stora drabbningen utspelar sig. Så är det inte. Matchen Aftonbladet - Expressen finns alltid där. Som ett ständigt brinnande Old Firm, som ett pumpande El Clasico som en match mellan Timrå IK-Sundsvall Hockey i Gärdehov. Där strax bredvid strålkastaren i skenet av lysrör, med svalt kaffe och hetsiga chefer och med publik bestående av en trött vaktmästare som vill gå hem och dricka sig sömnig. Där står matchen som är den största. Den med mest känslor. Den där alla vill vinna.
Imorgon går den mellan Mattias Larsson och Johan Flinck. Det kommer bli kamp. Det kan bli blod. Som tur är så bevakar och bedömer TT-Skiöld det hela. Gott så.

Efter vi gjort vårt på Ibrox så hoppade vi in i en taxi. Vincent hette den mannen som körde. Han hade hår i öronen och hejade på Celtic och bar på ett par tusen ton kärlek till en svensk fotbollsspelare. Henrik Larsson (suprise) heter han som var måltavla för för öronhårsmannen V. Det tog bra precis hela taxiresan och några minuter efter vi stannat för Vincent att berätta och med engelska ord och skotskt uttal beskriva sin gnistrande amour. Sen skrev han ner ett halvt A4:a med ställen att äta på åt oss. Så nu är det dags för just det. Mat.

Semestern vol 2

2011-07-11T22:45:00.002+02:00

Nej jag latar mig inte endast. Jag står på barrikaderna och skickar hagelsvärmar mot snyltgästerna från fågelriket. Kollega, vän och underbara människan Joel kom på besök. Han tog rygg under ett rutinuppdrag. Ett lyckat sådant.

Sommarpaus

2011-07-09T23:11:00.003+02:00

Jag är på semester. Jag har varit i Italien men just nu befinner jag mig norrut för de flesta av er. Jag har idag och igår och dagen före det badat på det ställe som namngivit denna blogg. Jag har gjort ost. Eller i alla fall kommit halvvägs i vår ystning. Nu ska jag sova lite.

Andreas biktar sig om bloggtorkan

2011-06-23T00:16:00.003+02:00

Andreas Bardell har har bloggtorka. Alla söker en syndabock. Jag var tvungen att ta till tankekraft för att få fram svaret. Men det gör jag så gärna. Jag gör det för er, för internet, för fotografin och framförallt för Andreas.

Jag älskar Danmark

2011-06-22T23:27:00.002+02:00

Ja.. Vad ska man säga. Danskarna vinklar lite oväntat på den kommande föryngringen. Personligen hade jag hoppats på infertila gener så vi hade varit tvugna att importera igen.