Monarkins icke

Anders Birgersson jobbar som AD på Fotografisk Tidskrift. Han har skrivit en alldeles lysande analys om hovet, Kungen och dess relation till manipularede bilder. När signaturen Sigbritt på Flashback lyckades bevisa att Mille Marcovics bild på kungen var manipulerad sade hovets presschef Bertil Ternert så här.

– Det är bra att man nu går in och gör en granskning av grundkällan till allt det här.

Jag antar att han även denna gång är mycket nöjd med att någon tagit sig tiden till att granska grundkällan.

New York

Vill ni se väldigt vackra bilder från Whitney Houstons begravning så ska ni gå in på min vän Pontus Hööks. Pontus jobbar mestadels för Aftonbladet och utgår från New York. Nominerad till Årets Bild är han också och jag hoppas att han flyger över Atlanten så att vi kan ses i mitten av mars.
Här kan du läsa Pontus blogg
Foto: Pontus Höök.

POYi

Pictures of the Year International förkortas POYi och är enligt Wikipedia är det den äldsta och mest prestigefyllda tävlingen inom fotojournalistik. Den senaste veckan har man kunnat följa juryns arbete live via en web-sändning på deras hemsida. Väldigt intressant och roligt att live höra juryn prata om de tävlande bilderna och reportagen. I dag skulle så de bästa bidragen i "Sports Picture Story" koras. Till just den kategorin har jag skickat in mitt rep om damhandbollslandslaget. Tyvärr sammanföll juryns sammanträde och min planerad tågresa. Visst hade det varit roligt att se sitt reportage rulla förbi och få ett "in" eller "out" men nu var alltså saker som de var. Sitter i bilen på väg till stationen när textmeddelandet når mig. Glädjen fortplantade sig snabbt. Min vän Jonas skriver.
"Du är i final i POYi. Bara tio bidrag kvar."

Jag lyckas koppla upp datorn via en svajig Iphone och hinner precis se mina bilder. Den dåliga uppkoppling gör dock att jag inte riktigt kan utröna vad juryn säger men jag kan i alla fall läsa lite i den chatfunktion som finns. Efter ett par minuters nervkittlande icke seende och icke hörande så knastrar linan plötsligt till. Jag hör fem "in" och fem "out". Några sekunder senare förstår jag att jag hörde till de senare. Näst sms från Jonas kommer kvickt.
"Fan. Men bra ändå. Delad sexa! Grattis."

Alltid något.

Jag vilar mina fall

Martin. Gött. Tack.

Frusna tårar fruset snor

Ännu en dag utan några större svenska framgångar. Jag har levererat bilder till Tyskland, Österrike och Schweiz. Jag har också ätit en inte så välsmakande soppa. I kväll bjuder arrangörerna på middag. Vi får hoppas att den är bättre än pressrummets föda.

Lite sent

Det sägs att kylan har släppt en aning. Det känns inte riktigt så. I går blev det nätt och jämt tävling. I dag är det lite mer marginal till köldgränsen. Snabba ryck nu. Startskott om knappa tjugo minuter. Inga förfrysningar i går. Vi tackar värmekuddarna för det. Har delat med mig lite av mina inköp till frusna tv4-kollegor. Nu ska jag gå ut och låta den finska köldbjörnen bita mig i kinden.

Karelsk björnhund

Jag landade i den finska Karelen i går en halvtimme efter midnatt. Det var kallt. På det minimala bagagebandet rullade min väska snällt. Även den hann byta plan i Helsingfors. De knappa femton minuterna till trots. Jag somnade ovaggad med Matrix III skramlande på datorn. Temperaturen i dag har legat runt tjoget minusgrader. Närmare bestämt -26. Tävlingarnas köldgräns går vid -20. Vädret ska mildras och vi får hoppas att lite varmare luft kommer in så de stackarna får åka och skjuta som de tycker så mycket om. Jag har förberett mig väl för kylan. Jag kände mig lite som en köldmästare. De nyinköpta lammullssulorna var fenomenala mina långkalsongsvantar likaså. Jag behövde inte ens använda de organiska handvärmarna som jag köpt. När jag promenerat den inte alls för långa biten mellan presscentret och skjutvallen hade min dunjacka och de fyra klädeslagren som omslöt mina ben gjort sitt jobb så pass bra att mina glasögon immade igen av värmeångorna som smet ut från min krage. Nils-Kylan 1-0. Bara för att jag nu blivit så kaxig lär jag väl förfrysa både tår och fingrar i morgon. Jag hoppas att jag kan behålla mina fötter på den frusna karelska jorden. Dagens minnesväckare var det munskyddsliknande hjälpmedel som åkaren här ovan bär med den äran. Sådana där brukade mor min tvinga på oss när vi buntade hö. Bara Långkråkan lyckades smita undan. Han menade att det var naturligt damm som inte gjorde någon skada.

Ett kortare tips bara

Johan är min vän och han jobbar på Expressen. Han har skrivit Balladen om Benny. Du läser den på hans blogg som finns här. Ni vet så där vackert så det gör lite ont.

Vi hörs

Snöflingorna är våta och fina som strösocker. Underkylt. Får se om piloterna lyckas manövrera upp respektive ned planet.