fredag, juli 28, 2006

Ett förtydligande

Jo. Det är sant. Ja! Jag har huggigt av huvudet på hönonrna. Inte kul. Men så är det. Det är inget nöje. Inget man gör för att det är kul. Man gör det bara. För att det är ett måste. Det är int. Kul. Fast man skrattar ganska mycket. Mest för att hantera situationen antar jag. Konstigt jag vet. Sorgligt. Lite.


Trastar däremot!

Nu bär det av


Snart. Eller efter jobbet. Eller egentligen ikväll. Mott norra Norrland min fattiga kusin. Det ska bli vansinnigt kul att träffa folk. Kusiner å så som man inte träffar så ofta. Eller nästan aldrig numer. Konstigt att när vi väl träffas så gör vi det 55 mil från dom som har närmast. Smart? Nej. Kul? Ja.
Min far har köpt en Caravelle. En blå buss med ratt och spak. Med den ska vi färdas till Kalix.

Semester känns vansinngt behövligt. När jag var på väg till bilen här om dan fick jag en aningen besynnerlig känsla. Allt blev tugnt. Väskans remmar blev betongliknande och axlarna nuddade för ett ögonblick midjan. Så kändes det. Men dagen hade varit jobbig.

Krimmarn var tillbaka idag. Det var kul. Han lättade upp lite.

Själv sitter jag här och får reda på både ett och annat. Jag känner mig lite som en gossipkung där jag sitter och ger igenkännande blickar och såskoppstaffliga nickar. Ehh?

Undrar vad man ska jobba med efter sista augusti? Älgjakt på heltid?
Antingen det eller kaninfarm.

torsdag, juli 13, 2006

En nära Smögen upplevelse.

Var på trav och jobbade. Jag och Krulltott2. Det är bra. Man får mat. Gratis. Jag tog en blandsallad. Det var en räksallad och en ost&skinksallad som fattat tycke för varann och helt enekelt parat sig. Räksalladen var den oskyldiga skeden. Den lyckliga avkomman blev en blandsallad. Ingen arisk renrasig sallad som lämpar sig för utställning. Utan en enkel blandsallad. En i folkmun kallas, blandis.
Salladernas jumbo.
Jag gillar kycklingsallad bäst. Men nu fanns inte det. Inte ens som en part i en salladshybrid. Tyvärr. Jag fick nöja mig med en blandis. MEN den var gratis, och gratis är gott.
Lik väl. Krulltott2 hade inte vare på så många travbanor tidigare. Han var lite yr. Jag plåtade de jag skulle och när jag gjort det ringde ANTA. Hon vill åka å träffa libaneser. Och jag skulle med. - Ge mig tio minuter.
28 minuter efter avtalad tid slänger jag ut Krulltott2 ur framsätet och in kliver Anta.En Anta med åskmoln under ögonen. En Anta som har fått 28 minuter på sig att bygga ilska. En Anta som är ilsk. Ganska rejäly. Hon som berättar att hon inte vill jobba över. Jag skäms. Jag har ätit sallad istället för att sätta mig i bilen och hämta upp na. Min hjärna jobbar för att hitta en utväg. Jag ler. Men det funkar inge vidare. Jag funderar. Ska jag krypa till korset? Ja! JA! Det ska jag. I det långa loppet kommer hon att uppskatta min ärlighet. Jag tar ett djupt andetag. Nu. Nu ska hon få sanningen. Den kommer att svida ibörjan. Men det kommer att bli bättre.

Men jag ångrar mig istället för att erkänna mitt misstag och bekänna så skyller jag på Krulltott2. Anta ler. Jag med. -Dom där på sporten... säger vi och ler tillsammans. I mjugg. -Dom där på sporten...

måndag, juli 10, 2006

Nio mord på en förmiddag


När jag var liten fanns det vissa höjdpunkter i livet. När näsan blev pikig. Det var oftast något inom jordbruket.
Åka en ny traktor. Se en kalvning. Grisslakt eller hönsnackning.
En del ganska idylliska en del sannerligen makabra. Bara det faktum att vi fick dra lott om vem av oss barn som skulle få skära av grisarnas öron vid styckningen kan ju, uttalade i fel sällskap, verka aningen suspekt.

Hur som helst återupplevdes en sådan sak idag.
Ganska bestialiskt men icke mindre nödvändig. Chopp chopp sa det bara.

Hur som helst. Nu ska jag jobba.