tisdag, december 11, 2007

läs före 23 dec 2007 + en dag

Köttfärsa mig hit och köttfärsa mig dit. Okej. En butik som rimmar på fika har stämplat om etiketterna som visar vilket dygn det är när maten endast kan användas som djurföda. Diskussionen har gått. Hemskt, oetiskt, snuskigt, bla bla bla bla bla. Jag blir less. Hur många har dött? Hur många har ens blivit matförgiftade. Det finns inga direkta fakta på de. De som nu köpt mald ko från någon av de aktuella butikerna borde ju rimligtvis ha funderat både en och annan gång de senaste dagarna... Gått igenom de senaste månadernas/årens sjukdomsförlopp strax efter inmundigandet av lasange, tacos eller hemgjorda kryddjärpar bara för att konstatera att man inte blev sjuk. Inget kräks och inget lättflytande bajs.
Butikerna har ju gjort fel. Man ska följa regler. Jag lämnar det vid det. Regler ska följas. Enkelt.
Men, det var inte dit jag skulle denna gång.

Om vi nu ponerar att fusket var ganska utbrett. Ingen tror ju på allvar att fyra slumputvalda butiker skulle var fyra av hundra rötägg. Hörde på radion nyss och både Coop och Willys hade nu även de blivit påkommna med liknande fusk.
Men om fusket nu var ganska utbrett. Borde då inte lägenheter och villor runt om i detta rike badat i vomerad mat? Hade det varit jättefarligt att äta köttfärs som var lite gammal hade då inte folk blivit dåliga? Kräkts runt som i den där filmen Häxorna från Eastwick?
Bästföredatum är ganska väl tilltagna. Ganska många ton ätlig mat slängs varje dag. Har inga siffror på det men jag vet att det är ett hiskeligt slöseri. I denna tid av miljötänk och energi och resursbesparningar tyr sig detta ganska märligt.
Tänk om man skulle utöka datumet med en dag. En enda liten dag. Jag tycker å min sida att man skulle kunna utöka den med tre men vi nöjer oss nu med en. Ingen skulle bli sjuk. Eller ingen var kanske att ta i, nån kanske har väldigt känslig mage men då får vi väl hoppas att den som nu trillar av pinnen var en riktigt störig typ. En sån där som tar sjukt lång tid på sig i bankautomatkön. Nåväl, miljontals ton mat skulle sparas. En jädra massa ris, ärtor, kassler och russin skulle inte behövas slängas. Och nej. Jag tycker inte att butikerna gjort rätt. Dem hade ju knappast för avsikt att minska belastningen på den något febrige Tellus utan var väl mest ute efter att få kränga en massa köttfärs. Men ändå. Vi kan nog spara in lite resurs här. Eller?

Rasism, diskriminering, förtryck och aids skulle nog också försvinna. Bra va.

onsdag, november 28, 2007


Jo. Så här satt jag. Med aningen till huvudvärk och lätt ångest över att inte ha tränat på hela dagen. Snart flyttar Jugge ut. Alldeles nyss satt vi och saknade varandra. Fast vi ännu inte skiljts åt. Helt oplanerat och lite i förebyggande syfte.

Idag red riddare genom Göteborg. Jag, som är dubbad in i fotoordern, hade till uppdrag att dokumentera detta. Hästarna kom skrittande. Klapprande hovar mot kullersten. Medeltida ryttare med Lindex i bakgrunden. Föräldrar med sina barn i allehanda vagnar.
I mitt huvud rullade scenarion. Scenarion där nåt går fel. Scenarion med hästar som får spel och sparkar bakut. Hästhovar prydligt planterade i barns ansikten. Vilka bilder det kunde bli. "Riddare i kaos" "Barn allvarligt skadade vi Arn-möte" "Arn skadar barn" "Mongolid på glid" (Mongolid på glid passar ju kanske inte in men det skulle vara en kioskvältare). Löpsedlar fladdrade i den vind som för tillfället ven i mitt huvud. Tänk om... Skulle jag kanske kunna ordna lite nyheter? Kanske skrämma hästarna lite? Stampa i marken eller flasha hårt med min medhavda blixt? Hästar är djur och djur kan lätt bli skrämda...
Sen kom jag till insikt vilken äretörstande äckel till cyniker jag blivit. Tog istället bilder på gulliga barn som klappade söta hästar allt medans ståtliga män iklädd stålbrynja spanade ut över nejderna invid domkyrkans rot. Inte årets bild direkt. Men heller inga hästhovar som förvandlar barns underkäkar till diadem. Tur de. Det goda i mig segrade. Tack för det.

måndag, november 26, 2007

Pengarna i Peking

Jo.

Tänkt skriva nåt fyndigt. Nåt kul. Lite klämkäckt. Tänkte på nåt sätt klämma in att mina sparpengar förmodligen gör både ett och annat oetiskt borta i ett land som snart ska ha OS. Men näe. I mitt tillstånd av total vitlöksodör (åt fyra råa klyftor, enligt en ganska tjock och väldigt blind man så är det ett komplement till pencelin.) skiter jag i. Istället ska jag ta en trasa och torka av mina golvlister. Det är damm på dem. Men inte länge till.

lördag, november 24, 2007

Brainstorm mitt natta

Alltså inte bandet från ett baltiskt land utan det ordet av de mordena slaget som vill mena att man tänker fritt för att komma på idéer. Det kan ju tyckas vara en lite väl bra planering om man likt mig och VandrarOlle redan nu börjar planera sitt tomteri som vanligtvis brukar äga rum runt den 24 december. Men det gjorde jag. I min säng låg jag och försökte sova. Helt utan att trycka på ONknappen på brainstormingprogrammet så startade det av sig självt. Kom på ett ganska bra utkast. Lite riktlinjer som kan spinnas vidare på. Förra året var vi både i hembygden och inne i stan. Jag var tomtemor som glömt att raka benen och gärna påtalade detta. När vi bilade tillbaka från stan spontanshoppade vi på Shell i Nacksta. Det var kul. Vi fick också idéen att simulera samlag på en bänk som stod brevid E14. Men vi sket i det. Hade ingen filmkamera och då var det inte lika kul. Revansch i år kan hända. Så har ni vägarna förbi Nacksta på julafton och ser två tomtar som beter sig konstigt så vet ni.

Nu ska det städas och lyssnas på vals om Veronica som jag tydligen skall göra bra. Vi får se. Försök ett startar strax.

Och bara så ni vet. Det som fortfarande gäller är vacker och lycklig.














180 000 tuggummin var det väl värt.

tisdag, november 20, 2007

Barnaga? Någon?

Kom hem igår. Eller jag kom från ett hem till ett annat. Innan jag lämnade mitt nuvarande hem hade jag gjort en drive. Fått spisen att blänka. Allmäntplockat upp. Diskat upp och shinat till diskbänken.
Nu kom jag hem. Min adpotivson Jugge (23) hade inte gjort nån drive. Eller i alla fall inte nån drive i vad som i folkmun brukar kallas städning. Ett mindre Kebnekaise stod på den nu fläckvis silverfärgade diskbänken. Funderade på att göra ett ryck. Tog upp en tallrik. Hur kunde jag ana att den så klart var försåtsminerad. Väl kamouflerad under tallriken stod ett vinglas lutat. Detta glas förlorade nu sin enda stöttepelare i detta fjällmassiv av disk. Kras. Glaset dödde. Begravde snabbt liket i soppåsen och plockde sen fram en telefon och smsade ihop ett argt meddelande med kontentan att man minsann inte får stapla disken i diskhon.
För jorden har en kraft som månen aldrig haft.
Och aldrig får och då går de som det går.
Oavsett om man nu haft dambesök i flera dagar, bjudit på middag och i största allmänhet donat och gjort allt annat än just den mest primära marktjänsten.

Gav upp diskprojektet. Vandrade in i mitt andra rum. Där var det inte bättre. En mindre flodvåg av kläder hade svept in över bortre delen av rummet.
Tog fram ett läder skärp och testade svingen. Ett snärtande ljud uppkom när jag testade mitt redskap på parketten. Här räcker det inte med indraget lördagsgodis. Nu ska insikten slås in med bältet. På gammalt vis.
Funderade på att påta ihop ytterligare ett sms. Men tyckte det kund tolkas som lite väl... Så jag sket iet.
Gick sedan och jobbade. När den adoptutövande fadern (jag) kom hem hade en förlåtande vind svept genom svept genom min själ. Mina tidigare tankae på läderbälten och snärtiga ljud var som bortblåst. Min adopterade son sov. Han grymtade nåt som skulle kunna liknas vid ordet hej. Den förlåtande brisen värmde min kind. Gömde undan mig i köket och slösurfade tills läggdags. Tassade försiktigt in i sovrummet. På soffan/sängen låg en 23:årig pojke och sov. Jag log. Så söt när han sover.
Kröp ner i min säng. Vi delar inte sånt. Kände nåt hårt stöta mot min kind. En liten plastflaska som luktade jordgubb. Ni får själva göra matten men flaskans syfte är att minska viss sort av friktion... Jag tände lampan. Slängde flaskan i riktning mot en viss adoptivson men missade. Här hade det idkats icke äktenskapligt samlevnad. Jag började bädda om. Försökte att leva om så mycket jag kunde. Så att den numera inte lika kära Jugge i alla fall skulle få en aning störd nattsömn. Men han susade bara på. Som sista markering lade jag alla besudlade lakan mitt på golvet så att Jugge var tvungen att kliva över dem när han väl vaknade.
Sen gick jag och sov. Drömde om ett skärp som ordnade rodnad och till och med mindre sår.

När jag vaknade låg lakanen kvar. Min tysta protest hade nog uppmärksammats. Inte. På diskbänken stod lite nyfödd disk.

torsdag, november 15, 2007

Kungen den kära Kungen och den med åtstramningsmetoder något redigerade Silvia



Carl den XVI Gustaf. Jag har aldrig tyckt illa om kungen. I frågan om monarkins fortsatta existens så har jag mest legat i den där filen som säger ungefär: Okej då, kör på. Så länge du gör mindre skada än nytta får du väl låstas regera landet av mellanmjölk och IKEA. Jag sket i. Men idag såg jag honom för första gången. Jag såg honom och hans något skalpellredigerade fru (kolla in fröken Silvers överläpp så förstår ni vad jag menar) besöka en fritidsgård i Hammarkullen. Det pratades integration och bostadspolitik. Det kliade i min ryggrad. Silvia drog paralleller till sin egen situation som ”ny” i ett land. Synnerligen patetiskt.
” Jo fru al Hassan. Jag förstår. Det var likadant för mig när jag gifte/låg mig in i Sveriges apanagefamilj. Ny i ett land. Man känner ingen. Man bor i ett hus med 1400 rum och har ingen aaaaaning om var den där byrån i Jugendstil som man ärvt av ens far, som av någon outgrundlig anledning flydde till Brasilien nån gång för många år den, egentligen passar in. Ekonomin är ansträngd, alltid för mycket år kvar i slutet av apanaget och ordet sjuksköterska är ju för fan omöjligt att uttala. Det enda som jag egentligen lyckats påverka är min sladdriga överläpp. Den tog dr Schmitt hand om här om dan. Botex is tha shiiiiiit. Eller hur fru al Hassan?”
Kungen visade att han minsann inte är tappad bakom en vagn han heller. En reporter med filmkamera frågade en fråga. Så här flöt konversationen. Jag citerar.
Reporter: ”Det kankse är svårt för Kungen och Drottningen att sätta sig in i situationen. Det är ju ändå ganska långt mellan Hammarkullen och slottet.”
Kungen ”Nja. Långt och långt. Det det gick ganska fort. Vi flög ner från Stockholm. Det gick fort. Sen tog vi bil hit och ikväll ska vi på middag på ambassaden. Det är späckat schema vet du.”
Inte ett spår av ironi. Eller så gick den mig helt förbi. Men helt ärligt så brukar jag vara ganska bra på att sondera terrängen i ironidjungeln.
Att den kära Calle Balle inte förstår att reporterns egentliga fråga visar ganska träffande hur isolerad och verklighetsdistanserad herr majestät egentligen lever. För helt allvarligt. Inte kan väl nån egentligen tro att reportern på fullaste allvar med ”långt” menar avstånd i kilometer och mil och inte socialt…
Ytterligare ett tecken på att hovets överbeskyddande mentalitet av ers Majonäs Honungen: Cirka fyra minuter har passerat sedan den samlade pressen fått tillgång till Silvia och Calle. En något undernärd människa, inte utan spår av skalpellingrepp, manar plötsligt alla fotografer att sluta använda blixt. Med ursäkten, ”Det slår så hårt i ansiktet”. Hon påvisar egentligen bara sin ståndpunkt. Ni är här på mina villkor och mina villkor endast.
Ät min skit. Skulle Kungen vara känsligare för blixtar än Mona Sahlin? Knappsats. (jo jag väljer att skriva knappsats och inte knappast). Fjanteri. Idioti.

Vilken ambassad som kungaparet skulle besöka framgick ej.

Istället för att lägga ner kanadagäss så röstar jag denna vecka för att vi istället lägger ner monarkin. För pengarna som trillar in kan vi köpa konst.

tisdag, november 13, 2007

Lägg ner kanadagäss

Min adoptiv son sover. Igen. Att vara under vatten tär tydligen. Både på kropp och själ. Själv så är jag hushållets egna lilla stab och tross pluton. Matlåda. Dammsuga. Diskborsta. Uppplocka. Många p i uppplocka. Han får väl hållas.

Har varit runt på lite småjobb idag. En slentrianheilande rättshaverist, som enligt vissa teser nog är sverigedeomkrat, besöktes invid en stor äng som minsann inte alls passar för en rättspsykiatrisk anläggning.
"Det ligger ju mellan två bostadsområden, och hur ska de intagna få lugn och ro? Med två tungt trafikerade vägar alldeles bredvid" undrade den kära mannen.
Slemmet fick in pulitzerwibes och ställde motfråga.
"Vad ska man göra istället då?"
"Bygga bostäder till exemepl" sa (den eventuella) sverigedemokraten, vi kallar honom Carl-Ove, efter min klassföreståndare i högstadiet.
Slemmet kontrade.
"Men tror du inte att de boende i så fall skulle störas av de hårt trafikerande vägarna här omkring? De som du just nämde".
Här tror man ju att Slemmet bankat ner den käre Carl-Ove och dennes argument. Man ser framför sig hur C-O totalkapitulerar och säger ungefär "Fine, mitt fel, dåligt argument. Bygg ett psykhus the size of Bäckebol om ni så behagar. Jag ger upp. Jag hade argument jag trodde höll men de var alla en stor röd ballong. En ballong som du nu med ett nålstick i form av en fråga så obönhörligen stack hål på. Den pös ihop till ett rätt litet skrynkligt lite hög av gummi. Förlåt. Jag ger mig. Igen. Så nu skiter jag i detta och går hem och dricker ett glas tranbärsdricka och om jag blivit på bättre humör vid 22:25 ikväll, efter ekonominyheterna på TV4, så ska jag betäcka min fru, hon har ägglossning nu, och förhoppningsvis så får vi ett barn som inte blir mobbat. Hej då."

Men så blev det inte och så sa han inte. Istället kontrar han likt Zbynek Irgl på en hockeyrink.
"Jo men dom som flyttar hit då är ju friska"

Det är klart. Lider man inte av psykisk ohälsa så tycker man ju att det är rent av mysigt att 200 lastbilar om dan passerar ens jordgubbsland.

tisdag, november 06, 2007

Åsa Larsson. Jag vet inte hur du ser ut.

Jag använde ett tredje verb för att ta mig ur hörnet. Verbet som alltid är det bästa men ändå svårast. Fast det är bara svårt innan. När man väl börjat går de av sig själv. Men så är det ju i å för sig med de flesta verben.

Åsa. I min släkt finns det två ingifta Åsor. LillÅsa och storÅsa eller nyÅsa och gamÅsa. Jag vet inte hur Åsa Larsson ser ut. Eller hur hon är. Eller vad hon tycker är viktigt. Eller om hon är moderat och äcklig. Men jag vet en sak. Hon skriver vackert. Vackert som Erikssonsskalet i soluppgång.

Imorgon lyfter ett plan mot Florens. I planet sitter jag. Italien på blixtvisit. Har inte lyckats att lokalisera några kollegor än. Men de brukar ge sig.

Hade ju kommit på en massa bra uppslag. Men alla har åkt kana ur mitt huvud. En annan gång en annan gång.


Igår såg jag Victoria. Hon blir liksom lik Silvia mer o mer.

Om Åsa Larsson nu skulle vara moderat (och därmed äcklig) så skulle jag ändå tycka att hon skrev bra.

söndag, november 04, 2007

I ett hörn

Det sägs att man kan måla in sig i ett hörn. Jag har ett annat verb i den meningen.

Min adoptivson Jugge (23 år) har sedan en längre tid varit min soffsängs ständige nattgäst. Det är trevligt. Det behövs liksom ingen ansträngning för att få umgås. Och det är skönt. Idag klär jag i vitt. Vita jeans är en dödssynd men det skiter jag i. Har köpt dem i en butik med ett kvinnonamn som stavas med Z. De vita jeansen bärs idag i uttöjande syfte. Just nu är det lite väl mycket slimfit. Men dom går ut sig. Mina grå som vid köpet satt gjutet och gav mig glasskulskinkor här nu pösat till sig och liknar mest en grå smält glass. Vill man ha glasskulsskinkor får man helt enkelt ta det faktum att herr pung får begränsat pendelutrymme för en tid.

Nonsens. Blogg om skit. Men i allvarligare dagar är det skönt att skriva skit. Förskjutning är ljuvlig medans den pågår. Men men. Imorgon är en annan dag och ingen är död. Eller jo. Min kompis. Min vän. Min lärare av vattnets kretslopp. Han är död. Men igår på Östra kyrkogården i de hamlade lindarna så hörde jag hans skratt. Mot den blåa himlen såg jag hans ansiktes drag. Skrattet kom även till mig, men jag grät samtidigt, det var skönt.


Så tillbaka. Tillbaka i ett hörn. I ett hörn av många saker. Men just då kändes allt världsligt just bara världsligt. Tårar kommer och skratt går.

Många nyanser i ett inlägg. Från glassjeans till spirituella möten.

lördag, oktober 27, 2007

Alldeles underbart!


GIF GIF GIF GIF GIF GIF

Hu så underbart! Jag predikade mitt evangelium, vandrandes på HA Bygg arena. "Jag har en bra känsla", det var så jag sa. Det kommer nog att gå vägen, tänkte jag medan den allsvenska atmosvären spred sig.
I paus var jag uppgiven.
Den bra känslan var pinad under Pontus Pilatus, korsfäst död och begraven. Kvarstigen i superettan. Men så igen uppstånden igen i den 88:e minuten. Stefan Ålander skickade GIF till allsvenskan sittandes vid allsmäktige Mika Sankalas högra sida.

Min mediala neutralitet låg i ett hörn som ett mobbat barn samtidigt som jag
skrek sjöng och kramades.

lördag, oktober 20, 2007

Kvälla 1138 häddes te himla

En kär vän som vinner tävlingar och jobbar på manpower påvisade en gång i tiden de kontraster som ibland infinner sig i mitt dagliga liv. Just den gången reagerade han på det faktum att jag och min lite yngre bror precis var i stånd med att avrätta en råttusling som infångats i bur när den käre A (vännen) ringde. Vi skrattade gott. Ena timmen agera råttbödel för att i nästa shoppa märkesjeans. Det ena behöver inte ta ut det andra. Tydligen. För några dagar sen kom jag att tänka på det igen. Satt i en skog. Hade två påsar fyllda med kantareller. Det var tyst. Skogstyst. 23 timmar tidigar checkade jag ut från Carter hotel på 43e gatan strax brevid Time Square NY. Där var det inte tyst. Varken i lobbyn eller på gatan.
Dessa kontraster funderade jag på medans ett antal skogskilometer förpassades.
Väl hemma undra Thure om jag kunde hjälpa till. Det kunde jag. Hämtade vatten. Kallt och varmt. Sopade rent. Tog fram bultpistolen. Körde fram baklastrn. Slipade knivarna. Thure tog traktorn och hämtade 1138. Han har inget namn utan går mer under namnet Svarttjurn. Hela sommarn har han gått på bete. Hans huvudsakliga uppgifter har sedan i maj varit att betäcka de kvinnliga individerna i hans flock samt käka en massa gräs. Nu är betet betat och kvigorna är dräktiga. Svarttjurn, eller om ni nu hellre vill kalla honom 1138, har gjort sina plikter när nu Thure hämtar honom baka Öhléns. Snäll som han är kliver han utan att tveka på skeppan som står kopplad bakom en Volvo BM 430. Traktorn startar och mindre än fem minuter senare är vi utanför gamla tröskgaraget. Vi tar en säckväv och lägger den över ögonen och leder sedan in honom i tröskgaraget. Han går lugnt. En tjur som inte ser någonting är lugn och går dit grimman styr. Vi ställer honom med huvudet mot dörrarna. Jag står rakt framför Svarttjurn och håller grimman. Thure spänner bultpistolen och känner med fingret under säcken. När han finner krysset, som är det ställe i en kos pannben som är det vekaste stället, låter han bultpistolen ta fingrets plats. Han trycker av. En dov knall ljuder, knappt hörbar. Verkan är öginblickligen. I samma hundradels sekund som knallen ekar är det som om Svarttjurens ben försvinner. Det är tyst. Skogstyst. Vi väntar kanske tio sekunder. Sen tar Thure en kniv och sticker den i Svarttjurens hals. Djurkroppen reagerar med två matta sparkar. Det är allt, sen är allt stilla igen. Thure låter kniven gå snett upp mot huvudet. Den vassa eggen möter halspulsådern. Blodet kommer som i en fors och fångas upp i ett metallkärl och förpassas sen till en hink där jag rör om med en visp för att hindra att blodet koagulerar. Svarttjurn är död. Mindre än femton minuter efter att han lämnat hagen är han död. Mindre än femtonminuter efter att han lämnade sitt harem har hans blod gått igenom steg ett i blodpannkaksporocessen. Det är i min mening djurvård. Bilderna må vara starka och äckliga. Men så ser det ut. Ingen ska inbilla sig att det är smärtfritt, det tror jag ingen död är, men jämför detta med en ko/kyckling som levt hela sitt liv inomhus eller i bur och som sen åker lastbil i 38 timmar ihopknökad och uppstressad för att sen få kliva på slaktans löpandeband.





Som sagt. Kontraster.

onsdag, oktober 10, 2007

Where are you from handsome?

Klargörande.
Om jag var Gud och USA en penis och förhuden på denna penisen var penisens gränsmyndigheter. Då skulle jag inbjuda till bar mitzva.
Chopp chopp. Borta!

Svin.

måndag, oktober 08, 2007

Bilstaden



Detroit. En stad som lever på att bygga bilar och på att rappa. Har jag hört. Om jag tittar ut genom fönstret så ser det helt öde ut. Fullt med hus men öde.
Kom sent igår. Åkte taxi jättelänge. Kom hit. Till ett hotellrum med trasig dörr och ett läckande strykjärn. Var lite uppe i varv. Började stryka kläder med det läckande strykjärnet samtidigt som jag tittade ut i korridoren genom den trasiga dörren.
Runt ett försökte jag sova. Det gick så där. På parkeringen 23 våningar ner var det livat. Bilalarm, varvning av motorcyklar, sirener gangztarap ackompanjerades av slentrianskrik. Trevligt. Slapp ju liksom känna sig ensam. Stoppade toa papper i öronen och somnade efter ett tag.

Har varit på träning och käkat lunch. En vacker servetris som hete Tanya serverade mig. Hon hade en tatuering på armen. Ett kinesiskt tecken. Orginellt tänkte jag (ironi) och frågade vad det betydde.
Vacker sa hon, (fast på engelska).
Jaha, sa jag, och det stämmer ju tydligen, (också på engelska)
Mhmms, he he, ,yeamm,, thanks..., sa hon, och om hon inte varit mörk så skulle jag minsann sett hur hon rodnade.
När jag fick kvittot hade hon ritat ett hjärta. Då log jag och dricksade lite extra.

Strax är det match och då ska det tittas genom ett litet hål i ett något större plexiglas.

Igår gick jag förbi ett vitt hus. Kände för att urinera i dess direkta närhet. Men jag tänkte om.



lördag, oktober 06, 2007

Vissa saker stämmer, andra inte.


Jo många är tjocka i USA. Eller vissa är sjukt mycket tjocka. Blir nästan lite ledsen på ögat när dessa minst sagt bastanta människor ändå sitter och äter fyra chokladtårtbitar.
Dallas har tydligen årets största come together denna helg. Stan myllrade av folk nu när jag lämnade hockeyarenan där jag faktiskt blivit lite hej och tjena med både en och annan svenskrotad man vars levebröd är att med hjälp av träinstrument slå på en svart gummitrissa samtidigt som de svettas och dricker sportdryck med konstig färg. Allt detta gör de ivirgt påhejade av allehanda tanter som tycker att hocket är bajset. Det var kul. Hur som helst så ryckte det lite i festnerven när jag klöv gatan mot hotellet. Men med ett relativt tidigt flyg imorgon så avvaktar jag med en diet coke på hotellet. Ångrar mig redan.

Kom från Toronto igår. Hade det inte varit för en snäll man (om ni nu så träget undrar så var han svart) som envisades med att vi skulle tränga oss eller i alla fall fråga om lov att gå före i kön, så hade jag missat flyget till Dallas. Hann med flyget med en halv minuts marginal. OBS inget skämt. När första steget var taget in i planet så stängde de dörrarna.

Har fått träffa Börje. Börje var snäll och förbannat trevlig och precis så där muskelös som man tror. Hade jag haft äggstockar hade de gjort frivolter och skrikit "Betäck mig!!" Men nu har jag inga, och det var väl lika bra. Att utbrista "Betäck mig!!!" samtidigt som man fotar en man med en annas mans målningar som föreställer den första mannen. Hade nog kunnat bli lite tryckt stämning annars. Tror jag äggstocklös som jag är. Och det ska ni veta, det rör mig inte i ryggen att jag saknar dessa kroppsdelar, om nu någon trodde det.

För att åtrergå till vikttemat. Många är smala också. Dom är inte lika många som de tjocka men att säga att de inte finns skulle vara lögn. Dom finns. Fast i lite mindre antal än det finns tjocka. Nu ikväll har jag minsann sett bra många utav Börjes motsvarighet hos det kvinnliga släktet. Texas må vara både Bushälskande (han har en aveny uppkallad efter sig, om det är den äldre eller yngre vet jag inte, men samma skit tycker jag) och kolesterolbildande men vissa flickor hade lätt kvalat in som om inte flickvänner så ändå så att säga bekanta.
Men som sagt. Jag ignorerar detta smorgardsbard av Texasdonnor som nog gärna velat stoltsera med en Swede på CVet. Dumt. Eller kanske smart.


I en hiss i en sydlig stat i ett land som tycker att allmän sjukvård är skit.
"So, where are you from?"
"Sweden"
"Yea! I can tell"
"Oh yea, because I´m tall and blond?"
"Ha ha ha, no i overheard you talking with someone over phone earlier"
Katjing! Hade jag haft en ask hade hon lagt där i. Med mig som täcke utan påslakan.

måndag, oktober 01, 2007

Ibland känner jag mig manlig




Men inte denna gång. Närmaste man var nån amerikans politiker som var 36% lik mig.

lördag, september 29, 2007

Kultur upphöjt i en massa gånger

Jo jo. En mässa om böcker och bibliotek. Tänka sig vad partysuget drar i de tappra bokmalarna. Har varit på Park två kvällar i rad nu. Riktigt trevligt. Igår var roligast. Skönt gäng med både bloggkändis (säger inte vem men han har inte med fotboll att göra) och fastande muslimsk hudläkare. Den senare var tjej, det tyckte jag var häftigt. Jag bjöd bloggkändisen på malt, humle, jäst och vatten serverat i en grön flaska. Han sa tack och log. Sen bjöd han igen. Med en grön söt vätska, serverat med is i ett genomskinligt glas. Märkte senare att jag bjudit på företagskortet... Ingen lyckad grej. Så nu måste jag nog ringa den kära kassörskan på BB och bikta mina synder. Jag tror nog inte att det räcker med fem ave Maria för att det ska vara ur världen.

Idag var det helt ledigt. Gick in på bokmässan och gick runt. Köpte faktiskt julklappar. Slemmet var med. Hon hade blivit lovad böcker av en ABsnubbe på fredagens festmingel. Han höll sitt löfte. När vi skulle till att lämna piratmontern så var Slemmets bokkasse full. Om bokkassen hade varit Slemmets mage så hade det sett ut som om hon var gravid. Jag plockade upp en bok om en kvinna som hade en man som lekte kurragömma i 20 år. När jag står där och väger boken i min hand kommer författaren. Hon vill signera. Det får hon.
"Till vem ska jag signera?" frågar hon.
"NickelKickel" säger jag fast det inte är min bok.
hon skriver. Hon skriver mitt namn i Slemmets bok. Hon hoppas att jag ska gilla den och att jag ska ha det så bra.
Så där står vi. Jag med Slemmets bok som pryds av en hälsning till mig och Slemmet (lite äckligt bloggalias, men men vi väljer alla våra namn) med en förvånad min och en tung kasse.

torsdag, september 27, 2007

Eftersom stampen har tagit steget från att vara en glädje och gamman blogg till att bli ett politiskt inferno så coppar jag helt enkelt denna uppmaning.

”Som stöd för våra otroligt modiga vänner i Burma: Kan alla människor världen över bära röda tröjor på Fredag den 28. September. Skicka meddelandet vidare.”

Jag bär rött imorgon. Jag lovar också att skärpa mig och vara mer rolig snart igen.

lördag, september 22, 2007

Tänk om man vore munk

Tänk om man vore munk. Inte vilken munk som helst utan en munk i Burma. En sån som äntligen har tagit sin tiggarskål slagit den i hövve på militärjuntan och sagt "Bensinprisets höjning var droppen. Now feel on the motherfucking munkFURY!"
Tänk att få vara med om nåt sånt stort. Känna hur de gigantiska hjulen sakta kommer i rullnig. Hur det uppdämmda förtrycket brister bit för bit. Vilken känsla det måste va. Att stå mitt i det. Skulle lugnt avge munklöfte eller vad det heter för att få var med om det. Burma. Nu kanske friheten kommer.

fredag, september 21, 2007




Det skulle egentligen bli afterwork nu. Men jag vill inte. Det är regnväder och regnväder är filmväder. Därför ska jag gå hem och låta lättjan våldta mig i form av två dvdfilmer som jag hyrt på videobutiken på hörnet. Är övertygad om att den butiken är precis en sån där pengatvättbutik som den i Snabba Cash. Bara en sån sak som att inte ha filmerna i nån slags ordning. Inget abcsystem här inte. Bara kategoriserade i drama, thriller, action och så vidare. Ganska svårt att hitta en tät actionladdad dramatisk thriller. Vilken jävla hylla står den på? Hybridhyllor finns inte. Film är väl ungefär som människor. Dom låter sig inte så lätt kategoriseras. Letade återigen förgäves efter Änglagård på dvd. Den fanns inte här heller. Skandal. Igen. Men dom stackarna är väl fullt upptagna av att tvätta pengar och skiter på grund av tidsbrist ganska blankt i att ha ett sortiment bestående av svenska filmgrundstenar.
Två starka bevis som påvisar att filmuthyrningen inte är det egentliga syftet för butikens existens.
Men skit i det. Regnar det så vill jag ha film. Om det så blir så att mina skattade och snövita pengar glädjer nån koksdealande man i skinnväst så må det vara hänt. Jo jag vet. Sen piggsvinsbootsen kom in i mitt liv så har moralen gått igenom en köttkvarn på finaste filtret. Funderar på att switcha på handdukstorken ikväll.





Lite tvättäkta tjurporr har aldrig suttit fel.

torsdag, september 20, 2007

Krönikör

Och jag vill bo här. För skogen är vare sig skrämmande eller isolerande eller ensam. Eller ja, det hade inte vart det om inte alla envisades med att bo i stan.

Rebecca Vinterbarn Elg

Men jag håller inte med henne om surströmming.

onsdag, september 19, 2007

US and A

Och till detta jävla land resar jag....

http://www.cnn.com/2007/US/09/18/student.tasered.ap/index.html

tisdag, september 18, 2007

Den där Reinfeldt

Var i Stockholm igår. Åkte buss, fast mest taxi. Den amerikanska ambassadens rutiner för visum var jag ju inte direkt superhaj på. Det renderade i ett antal taxiresor till Karlaplan. Men tillslut gick det. Eller åtminstone gick det lite bättre... Åkte sen buss. Som en sann proletär. Vid Norrmalmstorg var det fullt med folk. På en scen stog han. Jag såg bara honom. Jag gillar inte honom. Fredrik Reinfeldt. Nåt i kroppen får det att gnaga. Förmodligen för att just denne man tillsammmans med en bäverkvinna håller på att gnaga ner allt vad välfärd heter.

Han måste bort. Men till skillnad från terrornätverk så uppmanar jag till att vi röstar bort honom.

torsdag, september 13, 2007

Det där med rakning

Jag har åtgärdat min fetmaskräck och börjat att betala 400 spänn i månaden för att få komma till en lokal som har vikter, maskiner och drycker som personalen tillblandar med en stavmixer. Jag tycker de är lite fjantigt med folk som med överdriven entusiasm berättar om sitt nyvunna gymintresse. Så därför inflikar jag här lite snyggt att jag kör på gym sen i slutet av maj genom att nedklottra en anekdot som hände imorse. PÅ gymmet. Eller snarare i den manliga duschavdelningen. Eftersom jag är av den uppfattningen (som nämns ovan) att det gärna blir lite väl insnöad och fjantig jargong när killar pratar gym och träning så skiter jag i att delge följande information: Vilka muskelgrupper som tränades. Hur jobbigt det var. Hur många rep som kördes i varje set. Hur många set det kördes i varje rep. Hur vikten stegrades och sedan sänktes från set 1 till set 8. Vilka skor jag hade. Vilka handskar med ett perfekt grip (grepp) som bars. Hur musklerna stretchades. Hur svetten lackade. Vilken proteindryck som inmundigades efteråt. Allt sånt skiter jag i. Förmodligen alla andra också.

Vi hoppar till desserten (läs duschen).
Många personer passar på att raka sig efter att diverse köttdelar i kroppen har fått sig en omgång. Det kan ju förstås. Man stegar ut på Odinsgatan. Nyduschad, med lagom ömma muskler och en len haka. Förmodligen en ganska skön känsla. Inge fel i de. Ingen lyfter därför på ögonbrynet om någon tar med sig rakutrustning till duschen. Visst kan det verka aningen omständligt att raka sig i strilande vatten, men jag är inte den som är den att springa runt och förbjuda människor att raka sig precis vart dom vill. Alltså om dom vill stå framför spegeln, på en stege eller i duschen så är det så att säga fetokej med mig. Det är fritt fram. Vi är ju trots allt en demokrati och folk får ju göra lite som man vill så länge man inte ger någon annan eksem eller annat obehag utan att andra part har gett sitt godkännande till detta.
Men i morse tycker jag nog att frihetens rakningsvingar flög lite vilse. Eller åtminstone lite snett. För när jag i godan ro låter varmt vatten skölja bort svett och hudavlagringar så tittar jag rent spontant på mannen mittemot. Han rakar sig. I duschen. Han rakar inte benen. Han rakar inte armhålorna. Han rakar inte bröstet. Och han rakar fan inte ansiktet. Nä nä nä. Det är pungen och områden där omkring som får sig en gilette mach 3 omgång. Mannen i fråga har tagit det rediga snabelgreppet. Någon beskrivning eller skiss över hur det går till behövs knappast. Han står där och låter hyveln jobba. Frenesi. Korta snabba drag. Inte ett dugg skylande, han står inte ens vänd mot väggen. Jag tar den tvål som gymmet bistår med och gnider in mig. Jag får tvål i ögonen, det är ingen tillfällighet. Jag gör det med flit. När jag är sköljd och klar och den dimmiga blicken som lätt blir när man blandar iris och tvål har lagt sig så är ävem mannen klar. Eller klar och klar. Pungen är len och fin som ett moget äpple men nu är det armhålorna att få sig en omgång för att i slutändan bli djupa lena dalar utan tillstymmelse till behåring.
Jag tar min handduk. Väger mig och märker att jag har stått förvånansvärt still på samma siffra väldigt länge. Det känns inte så. Sen går jag till jobbet.

lördag, september 08, 2007

Ursäkta tystnaden,, jag sitter på pass


Måndag klockan 07:05. Jaktens första. Fälld av min passgranne Christer runt tjugo i sju.



Trötta älgdragere drar ner en fjoling som Anders sköt på "sten".


Första jaktdans resultat. Tre fjolingar. Christer x 2 och Aaaanders en.


Tisdagens första älg gick i backen 06:10. Efter knappt tjoget minuter.


Anders andra älg för i år. En stor tjur. Slaktvikt ungefär 240 kilo.



Det kan vara tungt att dra en älg över ett hygge som markberedaren har gått hårt åt.


Prisa Gud! Här kommer fyrhjulingen! Hultin har grejer han.


Trött NickelKickel tar igen sig. Bilden är ej tagen på pass utan i kantarellskogen på eftermiddagen.


Tisdagens kantarellskörd. 30 gula och närmare kilot tratt. Gott att ha i såsen.


Dom som bestämmer hade gett oss fyra stora djur i tilldelning. Efter ett kortare möte fick vi en extra. Har man sett tretton älgar på två dar så är det sannerligen ett tecken på god älgstam. Detta är fredagens byte. Knappt Fyrtio minuter efter att vi gått ut dunsade han i backen efter att Christer för tredje gången denna vecka avfyrat sin 30-06. En nöjd, spansktalande jaktledare klär i grönt.

Paketerad och klar. Nio taggar men en slaktvikt på uppskattningsvis 280-290 kilo. The Boss, Skrutt och älgdräparChrister är nöjda.

måndag, augusti 27, 2007

Joråsåatte

5307 kr. Eller 10614 tuggummin. 126 öl på Skål.
Så saftig var min teleräkning mellan den 20:e juli och 20:e augusti. Tur att jag inte betalar den själv...
Ska ringa och bikta mig imorgon. Data och GPRS är tydligen den största penningaslukaren. Speciellt utomlands...

Sensmoral. Använd inte mobilen som modem i Spanien/England/Belgien/Ungern.

Bästa meningsväxlingen för nu. På en tunnelbana.

Kille "Jo, men du vet min polare Bilbo"
Tjej "Bilbo? Heter han Bilbo?"
K Ja
T Määähm, vad konstigt
K MMM jag vet. Hans föräldrar döpte sina barn efter historiska personer typ, eller folk från bibeln.
T Jaha. Jo jag känner igen Bilbo
K Jo jag med. Han var ju typ kung eller nåt
T Jaha
K Hans andra bror heter Josef.

fredag, augusti 24, 2007

Linser och Lotta

Jag har börjat med linser. Sådana man har i ögena. Inte sådana man pular ner i soppor och grytor för att kompensera näringsbristen som ofta blir resultatet av att man tycker att djur är för söta för att ätas upp. Linser som har sitt hus i två runda plastskålar med lock märkta H och V. Det får inte blandas med locken. Vänster lins måste vara på vänster öga och höger måste? Ja just det. På höger öga. Om förväxling sker så bryter mina ögon lika mycket som drottning Silvia. Åt fel håll. Det är ganska bekvämt. Med linser.

Igår började min fyradagsledighet. Torsdag, fredag, lördag, söndag och halva måndag. Ska bli skönt. Den första lediga dagen, igår, började 08:09 med ett telefonsamtal. Det var världens bästa redigerare (och legitimerad bowlinginstruktör "Men duöuöuöu, duöuöu kollar ju inte påa linjerna jö") som inte hade bilder att jobba med som han uttryckte det. Jag klev upp. Lagom vaken och lagom pigg efter afterwork hemma hos Glenn, eller om de var Ken. Äh skit i vad han heter. Han är i alla fall från Australien och tycker om MackanMedia bättre än mig. Men men. Slängde iväg Lottabilder med hast men dock ej utan noggrannhet. Bilder på en sådan räv (på engelska fox) kan det inte slarvas med. Plåtningen ägde rum strax innan Sverige spelade mot USA på ullevi. I min iver att bli ihågkommen, eller om det var strävan efter bra bilder, språngade jag över räcket på Kungsportsbron och såg för några sekunder ut som en fotograf med lätt suecida tankar. I språnget över till andra sidan (andra sidan räcket, inte "andra sidan" typ när man dör) hojtade MM till. Ungefär, ÅÅååhhoooo aktaförsiktig mummel mummel. Människan har reflexer. Inte lika snabba som våra vänner katterna men ändå märkbara reflexer. Kroppen gör saker av sig själv i tron att det är det rätta och bästa. Denna gången regerade min kropp på ett sätt som kanske inte var helt fel men heller inte helt rätt. När MM likt ett flyglarm förvarnar mig om fara reagerar min reflexer instinktivt. Trots att jag känner att skuttet (fjantigt ord) är helt under kontroll så hugger min högra hand, vid tiden för MM:s läte, tag i räcket. Handen greppar dock räcket på fel sida. Istället för att greppa på den sida jag ska till så strävar kroppen bakåt och hugger räcket på sidan jag kom ifrån. Följden blir att kroppen stannar upp mitt i svingen över stenhindret. För en hundradel ligger min kropp snirklad likt en snickarglädje över det hårda stenräcket. Hundradelen efter kommer tyngdkraften på att den har ett arbeta att sköta och börjar således dra mig mot jordens mitt. Resultat. Den centrala uppsättningen revben på min högra sida får närkontakt med stenräcket. Hade jag varit hopphäst hade jag fått fyra fel. Hade jag varit Staffan Strand hade allt varit som vanligt. Stenräcket är inte taggigt. Det är inte spetsigt. Det är slätt. Slipad sten. Men sten är som bekant hårt. Ekvationen kan alla räkna ut. Det gör ont. Det är dock inte ett rent motlägg. Jag snarare glider snett neråt, utåt. Utåt om man befinner sig på utsidan av ett räcke på en bro är vatten. I just detta fall ett vatten och en padda (en båt) halvfull med turister. Det går dock bra. Måhända är mina reflexer inte kattmässiga. Men klättringen upp och ner från en gul Hagedorn självlastarvagn har, förutom ett ärr över vänstra ögonbrynet, gett mig en ganska bra balans. Hur nära jag egentligen var en dubbel mollbergare utan pik kommer jag aldrig erkänna. Hade balansen inte tränats upp med barndomens hölass så vet jag inte hur det slutat. Kanske på en durk med benpipor spretande i konstiga vinklar omgärdad av japaner, japaner, japaner och en och annan tysk. Men det går bra. MM och Lotta glor med chockögon och aningen högre puls än sekunderna innan. Känslan av smärta ignoreras och jagharstenkollminen kopplas på. Lotta ler. MM skakar på huvudet. Lättade båda två. Efter en kortare session med kamera hoppar jag tillbaka. Helt utan missöden. Förmodligen för att MM hade vett nog att vara tyst. Lotta ger mig en hjälpande hand. Det tolkar jag som medmänsklighet. Hon skall därför inte jämföras med en lång kille som börjar på Z och erbjuder flanörer på avenyn att byta ut korven i brödet mot en kroppsdel.

Snart är jag i Stockholm. Emmet ska åka till Afrika.



Minne och kanske ett partytrick som håller i alla fall denna helg.

tisdag, augusti 21, 2007

Logg från gårdagen

09:00 Radio/TVhuset, Navid Modiri. Blev helt okej. Publicering punktSE.
14:00 En tant som heter Carola. Snabbt avverkat och inte speciellt bra. Publicering punktSE.
15:00 Varannat tåg till Kungsbacka är inställt. Snabbjobb med ett bild på ett tåg och oskarpa människor som går. Publicerat PunktSE.
16:00 Presskonferens landslaget. Fixar en snygg bild på herr Lager, publicering Aftonbladet (AB), tar en kaffe den publiceras inte utan dricks på plats.
16:20 Porträtt Landslaget, Concha, Djuric och Wiland, för SVFF.
19:00 Träning landslaget. Zlatan saknas (svårt att plåta) Kennedy publiceras punktSE och AB, Chippen, Kim och Mellberg publiceras i AB.
20:00 Superettan ÖIS-Mjällby, f.d. div. 5 spelare gör två mål och ordnar en straff. Publicerat GP, AB, och punkSE.
2100 konsert Liseberg. Publicering punktSE.

Så slår man ihjäl en augustidag. Sen avböjde jag malt, humle, jäst och vatten mortlat och serverat i ett glas på SKÅL (föga förvånande att det blev just SKÅL). Istället hyrde jag en film. Kill your darlings. Totalt värdelös. Snabbspolade igenom sista halvtimmen.

Nu? Mat.

söndag, augusti 19, 2007

Gömda


Jag lyssnar på cdbok. Gömda. Gripande. Men jag blir lite lätt irriterad mellan varven. Jo jag vet. Lätt för mig att sitta här och vara klok.

Näe. Imorgon ska jag ställa krav. Detta håller inte. Lite över tjugo dagar i sträck. Huga.

MM hade fest. Trevligare tillställning får man leta efter. Och nu vet man ju vad jag går för.

onsdag, augusti 15, 2007



Har spenderat dagen med att vara trött. De spanska nattklubbarna stänger ju inte i kristlig tid direkt. Flyger Valencia-Bryssel-Göteborg. Tre boråsare hade samma rutt. I Valencia drack dom öl. På planet till Bryssel drack de sprit (och pratade om att slicka bäver). I Bryssel drack dom vin. Nu på planet dricker de whiskey. För att använda ett av KaptenKlännings bevingade uttryck så är de tämligen berusade nu. Planet skakade ganska mycket precis efter vi lyft. Boråsgänget sträckte händerna i luften och lät som tonårstjejer på Liseberg. Flickan i raden framför grät. Själv borrade jag in mig i Åsa Larsson. Bildligt.

Myten om Spanien som sprack var den att restaurangerna alltid har öppet. Igår fick det tröstätas baguette istället för mat. Att det gjordes i sällskap med Elfsborgs sponsorer vägde inte upp nämnvärt.

Hängde ihop med den TT-utsända barnboksförfattare som har en genpool från Ångermanlands inland. Vi hade kul. Samma våglängd. Vi bevittnade en barnaga. Förkastade belgarnas syn på barnuppfostran. Sånt bygger band. Vi mot dem. Ädla arier mot pommesinventande barnmisshandlare.
Men sen fick barnboksförfattaren köpa taxfreesprit. Stridsyxan jordfästes och allt blev bra igen. Den blonda pojken med huvudvärk glömdes bort.

Nu önskar Boråsarna sig kaffe och ovan nämnda bäver. Påstådd manlighet när den är som sämst. Mor och far till den gråtande flickan ryggar till vid deras ordval. Flickan snyftar igen. Åsa är nästan utläst. Måtte detta plan landa snart. Och måtte jag slippa Boråsarna på flygbussen.






Tjena Manuel! Ska du med ner på stranden och lira lite tamburin?
Det kan du fethaja. Plocka fram handklaveret så drar vi!

söndag, augusti 12, 2007

Stena honom.

Stena honom! Taxichauffören. Gräv en grop. Begrav honom till midjan. Kasta lite grus. Stenar undanbedes. Vi är ju inga odjur.
Upprinnelsen till ilskan är ganska enkel. Resan kostade 20 euro (för övrigt skitdyrt men det är det tydligen i Frankrike). Jag gav honom 50 euro. Han gav mig vad jag trodde var 30 euro. Men, visade det sig senare när jag skulle betala mat, var en fullt korrekt tioeurare och en tjuga av en helt annan valuta från nåt land med arabisk skrift, dock i samma färg som den riktiga tjuggan. Har ännu inte lokaliserat vilket. Men kan ju lova att den är värd bra mycket mindre än 20 euro. Men är man alltid naiv och snäll och säger "Merci" så fort nån tittar på en och är för artig för artig för att kontrollräkna växel så får man väl skylla sig själv.

I tretton timmar har jag funderat på hämnd. Tid på tåg är bra för att smida stenkastarplaner. Funderat på att blåsa tillbaka tjugan till nån taxichaffis i spanien. Men kom på att det är lite småsint av mig att försöka åderlåta de spanska chaufförerna för de franskas synder. Dom gillar säkert inte varandra ens.

Min telefon ringde på tåget. Det var Stig. Jag kvävde en impuls att säga "Stig kom". Han undrar om jag ska jaga i år. Jag sa ja.
S <span style="font-style:italic;">Är du hemma på tisdag?
N Näe. Jag är i Spanien.
S Klarar du språket då? Eller behöver du en lektion?
Nu chockar min jaktledare tillika svinfarmare mig. Han börjar dra fraser på spanska. Jag tycker det är kul. Sen säger vi hej då.

lördag, augusti 11, 2007

Rosa (färgen inte sportchefen eller konamnet)

Frankrike. Har snurrat runt här i snart tre hela dar. En bilresa från Lyon hämtat från helvetet som inkluderade närmare 150 minuters stillastående. Huga. Sovstopp i Montpellier sedan fortsatt körning ner till den rosa staden Toulouse. Fast den är inte rosa. Mer orange.
Kom till träningen och blev mycket vänligt mottagen. Nära spelare och avslappnat. Långt från engelska pressnazister och stängsel. Att kindpussa en kvinnlig journalist är självklart… Stort.

Jon och Johan var båda mycket trevliga och ställde upp fint. Lyckades värva hotelldirektören som medhjälpare till fotosessionen. Behövde bara nämna en viss lång, bollskicklig svensk med samma hårtyp som jag för att mr Hotell himself skulle engagera både vaktmästare och hantverkare för att nå vårt mål. Målet således var hotellets tak med utsikt över Place du Capitole. Johan eskorterades upp för en stege, genom ett fläktrum, över en ventilationstrumma, ut på ett tak och upp på en terrass. Torget sken rosa bakom honom och jag konstaterade att Alingsås minsann fostrar goda människor. Alltså snälla inte smakligt goda. Hotellpresidenten belönade senare reportageparet med frukt i stora lass uppkört på rummet.

Myterna om Frankrike har kommit lite på sne. Det omtalade hatet gentemot det engelska språket har jag inte märkt så mycket av.

Under rubriken övrig information.
Bläckfisk smakar skit.
Bayard har tydligen inte den direkta kopplingen till hästar i Frankrike som den har i Sverige.

Nu vankas snart svenskkampen i den franska ligan. Kim vs Elmander. Ska bli kul att se.
Imorgon ska jag infinna mig på ett tåg som förhoppningsvis skall ta mig till Valencia. I tretton timmar ska jag fundera på om det finns något som egentligen är riktigt runt. Alltså helt runt. Matematiskt runt. Inte bara till synes runt.

fredag, augusti 03, 2007

Buisness i Angered




Snabba Cash. Mjau!
Hade lite JWkänsla igår. Hade 6000 spänn i femhundringar. Välvikta sedlar. Dom vägde skönt i fickan inlindade som ett litet kålhuvud av mammon. Jag hade lösa jeans och sneakers. Gangsta. En egen gorilla som enligt anvisningarna inte fick prata utan skulle bara luta sig mot bilen och se tuff ut. Gangsta.
Vi åkte till förorten. Glöm inte rattkryckan! uppmanade en skylt när den sänkta blåa pärlan sneddade in på parkeringen. Parkerade enligt anvisning brevid en rostig opel. Inte så gangsta.
The T kom ner. Med en påse. Försökte hälsa på gorillaMM. Han blängde på asfalt. Gangsta. The T blev osäker och flackade med blicken. 1-0.
Jag tittade på varupaketet. Såg ok ut. Ville checka. Följde The T upp. 6:e våningen. Skrev sms i hissen till gorillaMM. "Är jag inte ute om 10. Då har jag hugg" Klev in i en cigarettinpyrd lägenhet. Testade grejerna. Verkade ok. Rätt styrka och rätt våglängd. Diskuterade pris. 1800. Bara femhundringar. Gick till turken på hörnet och spräckte en femhunka. Gick in i trappuppgång. Byte. Affär klar.
Tillbaka i bilen. Pusta ut. Gav gorillaMM en trisslott. Hans arvode. Gangsta.
Kom hem. Simulerade. "Stig kom" "Skrutt kom" "Andreas kom" "Kom och hjälp mig att ta ur"

tisdag, juli 31, 2007

Karl XII



Debrecen, Ungern, Europa. Näst största staden i Ungern. 200 000 invånare. Lite sliten på ytan men inget skräp på gatorna eller i dikena. Det gör mycket. Att det är rent. 4000 spänn är medelinkomsten. Dom som plockar skräp på gatorna tjänar kanske en fjärdedel av de. I Sverige är medelinkomsten 23000 har jag läst nån stans. '

Jag har sällskap. Av en mycket trevlig man. Orkar inte hitta på nåt fyndigt namn. Vi kallar honom H. Han har gamla strumpor den kära H. Uppdragan likt tennisspelare har strumporna uppdragna för att visa sin sponsors logga. Skillnaden är att H inte har nån sponsor. Han har heller inte tennissockor utan beiga gubbsockar. Jag skiter i det. H är en go människa. Vi pratade om resmål i Nya Zeeland. Han hade varit och hade järnkoll på de flesta ställena. Coolt.

Det hyrdes bil på flygplatsen i Budapest. För övrigt är Budapest från början tre städer i två olika länder. Buda och Pest och Óbuda. Åtskilda av floden Donau. Men nån gång runt 1873 bestämdes att från och med nu så skulle det sammanslås. Buda, Pest och Óbuda slogs ihop. Resultatet av denna skedliggning blev Budapest. Óbuda ansågs ha för många mobbare i sin stad och togs med på nåder med villkoret att Buda och Pest fick dela på namnet och att Óbuda skulle sitta snällt och inte gnälla.
Vi hyrde i alla fall bil. En liten japansk bil som stod parkerad på ett aningen underligt sätt. Centrallåset funkade inte heller. Men efter många minuter och helt missat dragläge så rullade vi. Ungern är platt.

Ikväll är matchen. Elfsborg ska sparka boll. Vi hoppas på ädel viktoria.

Igår promenerade jag solo på väg hem. Hotellet ligger bakom en park vid ett stort museum. Det satt ett äldre par (52-61) och språkade. Jag hör hur de samtalar. När jag i min sköra ungdomliga gestalt passerar dem pekar mannen i sällskapet på mig mitt i sin mennig. "Bla bla bla bla normale sexualitete" Han betonar normale sexualitete och pekar do rytmiskt med sitt ådriga finger på mig. Normale sexualitete... så det är det jag går runt och utstrålar. Bra, då vet jag.

Karl den XII ska tydligen ha ett minnesmärke i staden. På sin ritt på väg hemåt stannade han tydligen här. Dock inge länge. Han hade ju sadelväskorna fulla av dolmar gjorda av kål som han skulle hem och muta dalkarlarna med. Vi ska försöka hitta minnesmärket senare idag.

Nu ska sidor i Snabba cash avverkas. Förbannat bra. Stiegklass.

Tänka sig att Annika Dopping har ett eget kontrollrum bredvid Debercens omklädningsrum.

Har även börjat använda eldräven som webbläsare. Bra för nu kan jag göra bokstäverna tjocka eller fulla.

fredag, juli 27, 2007

Jag har en kompis


En kompis som fyller år i samma månad som mig. Det var han som började säga kompis. Om mig. Att jag var hans kompis. Trots att alla min andra kompisar var sjuttio år yngre än mig. Det sket min nya kompis i. Att jag var yngre. Istället tog han fram en soda streamer och lärde en ung pojke (jag gissar fyra år) om vattnets kretslopp. Mycket metodiskt och pedagogiskt drog han vattnets bana med lokala anknytningar. Kvarnbäcken ut i ån. Vidare till stan, ut i havet, med solens hjälp upp i himmelen för att sen regna ner över skogen sen tillbaka till kvarnbäcken. Ett mycket smart grepp av inlärning till en pojke vars värld inte sträckte sig mycket längre än till affärn. Så där satt vi. Som två små farbröder. Vi tyckte att maskrosorna var finast för dom såg ut som solen. Min kompis och jag. Soda Streamer och somrig idyll.

Nu är klockan mycket. Eller mycket för att var kvar på jobbet. MackanMedia envisas med inviter om malt, humle, jäst och vatten serverat i ett glas. Men jag sitter här. Ensam på ett kontor som har semester. Jobbar inte. Sitter och kopierar svartvitt på min kompis. Bara för att jag vill.
Sen ska jag traska ett helt kvarter bort. Ta hissen, som har en sån dära fjantig gallerinnerdörr, upp till femte våningen. Där bor jag nu. Nära och bra. Men väggarna ser ut som ett

Kombinering

Kombinera. Kök och kontor. Ingen höjdare. Att ha hyllor och ett skrivbord i köket är ingen höjdare. Snarare en träbens sidospark. Min ny värd, som äter LuktenHans med smör i jämförelse i både trevlighet och hjälpsamhet, uttalar sitt svenska namn på franskt vis och har inget öga för vare sig inredning eller planering. Bara en sån sak som att behöva bära maten ut till vardagsrummet.
Jag äter på kontoret. Eller om det nu är köket. Eller tvärtom. Eller just så.

Kviger är ett ord som ligger bra i munnen. Alltså en ko som ännu inte ploppat ur sig nån avkomma. Och jo den gramatiskt riktiga formen av kviga i plural är kvigor. Men det skiter i. Kviger ligger bra. Alltså inte ligger bra med tjuren utan i munnen. När man säger det. ,... Kviger.

"Kvigerna är framme"
"Kvigerna har hett fram sig"

tisdag, juli 24, 2007

Sagan om återkomsten... inte kungens.

Semster. Mycket semester. Hökörning. Stänga bete. Köra kviger. Vila vila vila. Sen har jag sökt asyl o Bjässjön emellanåt. Bröllop klämdes också med.

Igår rakade jag i en symbolisk gest av mig skägget som fått stå på tillväxt sen bröllopet i början av månaden. Så för att markera semesterns slut så rök anisktshåret.

Nu sitter vi, jag biffFredde och Sara, och har käkat gröt och limpmacka. Har packat ihop mina grejer. BiffFredde ska hjälpa mig att bära. En bättre bärhjälp finns nog inte.


hörs

onsdag, juni 27, 2007

Den blå mosken




Istanbul är fritt översatt bajset (snott av Sannasucka). Eller "the shit" som amerikatts invånare skulle sagt.
Min referens på resan AlterEgoMoneyBrother, har en vana hela tiden droppar superlativ om staden. Mysigt är nog det mest förekommande. Och det är det. Mysigt. I gårkväll rökte vi vattenpipa och jag drack äppelte och Pengabrorsan drack kaffe i en fånigt liten mugg. Turkiskt kaffe serveras ju så. I en fånigt liten mugg med mönster som får bögfaktorn att slå i höjd med minareterna. Sumpigt blir det också efter halva muggen. Det vill säga det blir sumpigt efter en halv mun. Till råga på allt så var cafét vi var på utrustat med fånigt små bord och fånigt små stolar. Vid bordet brevid satt ett par och spelade det fåniga spelet backgammon. Vi serverades av en fånig tonårig med fånig moppemusche. Jag ville inte ha kaffe så jag gick på äppelteet istället. Det är gott. Inte ett dugg fånigt. Men i ett ganska löjleväckande glas.
Rolig händelse igår var växlingsmannen. Tydligen springer det runt en massa löst folk och leker växlingskontor med sina små midjeväskor i rött fejkskinn. Jag fattar inte riktigt vem om växlar med dom när det finns en massa vanliga växlingskontor men en eller annan dum belgare tycker nog att snubben med hawaiiskjorta och midjeväska ser ut som en hyvens snubbe och ärligheten själv. Så dom går nog runt dom med. Alltså inte belgarna utan svartväxlarn.
Hur som helst. Hans öppningsfras till mig och Pengabrorsan (passande namn just nu) var.
Turk med midjeväska "Exchange? Do you wanna? Cambio? Wescheln?"
NK och Pengabrorsan "No no no"
Midjeväskemannen "Exchange? Do you wanna? Cambio? Wescheln?"
NK PB " "
Midjeväskan "Good drugs to. Very good!"
Vi gick ur hörhåll. Men jag undrar lite lätt vad hans nästa drag skulle varit när både växling och knark tydligen inte var intressant för två blekisar utan midjeväska. Horor? Lotter? Bokmärken? Affärerna kanske inte gick lysande just nu. Belgarna kommer nog först andra vecka i juli. Så för att få det att gå ihop så måste helt enkelt midjeväskemannen slänga ner lite annat krängbart i midjeväskan.

Ja ja. Vi var på Galatasarays träning idag. 23 fotografer, en svensk. 12 filmande fotografer, ingen svensk. En jädra massa skrivande, en svensk. Denna skrivande svensk är Pengabrorsan och han har balkong med utsikt över McDonalds, spårvagnsspåret och en moské med minaret. Lyllos.
Jag har utsikt mot en vägg.

tisdag, juni 26, 2007

Polen inte Ungern

Har flugit och farit idag. Warzawa först. Av nån anledning (kan vara midsommar) var jag skityr och tänkte att Warzawa låg i Ungern. En äldre dam satt brevid mig på flyget. Hon drack kaffe och vodka och förklarade på knagglig svenska att Warsawa låg i Polen. Jag skämdes. Sen gav jag henne min macka med äcklig skinka på. Hon sköljde ner den med mera vodka. Efter denna gest räknade jag min geografi miss som utagerad.
Sen bar de av till Istanbul.
Denna gången åt jag mackan och den äckliga skinkan.
Det satt en snygg polsk (?) tjej brevid. Hon hade jeans med mönster på. Typ tecknat. Som alla manliga klasskamrater hade i lågstadiet. Fast då med motivet Turtels...
Inte så snyggt men väldigt polskt.

Väl i Istanbul möttes AlterEgoMoneyBrother upp. Fast han hade klippt sig och var inte så lik Pengabrorsan längre.

Mitt rum är fint. När jag kom innehöll det, förutom all skit som alltid finns typ säng, bord, toa, lampa, gardiner, även en badrumsvåg från IKEA, En minibar med smält choklad och varma drycker. Näsdukar med Musse Pigg på. Trådlöst bredband,

Noterat i Turkiet.
De gröna gubbarna v id övergängsställena är animerade. Benen rör sig liksom. Väldigt mycket I-Land.
Det utlystes landsorg när Orhan Pamuk fick Nobelpris. Han ses tydligen som en landsförädare av många. Väldigt mycket U-Land.

Pole

tisdag, juni 19, 2007

The return of Hans


Jag såg Hans. LuktenHans. På avenyn. Han bar en piketröja och ljusbeiga halvshorts. Jag drar mig till minnes att jag sett den piketröjan åminstone en gång förut. Det kan dock vara inbillning. Men en mörkblå urtvättad pike med ostruken krage ger en viss ahaupplevelse. På fötterna bar Hans gympaskor. Hans är en sådan person som drar åt sina skosnören å de grövsta. Han vill riktigt känna hur skorna drar åt runt foten. Det är bekvämt. Dock får detta ett litet symptom. Hans skosnören blir gigantiskt långa och ligger och släpar som två vädursöron. Det ser aningen komiskt ut. Hans hår är blont och ganska långt och ganska lockigt. Han tvättar det med YES. För det har han ju ändå hemma. Han har tänkt köpa schampo men glömmer alltid det när han väl kommer på ICA. Varje gång står han där i kassan med sina tre dussin ägg och skruvar sina blonda lockar mellan ring och lillfingret och undrar vad det var som var så viktigt att köpa. Sidospår.
Hur som helst gick han där. På avenyn. Inget cdställ bar han på. Dock en metro. Han promenerade ensam.

Köttbullar. Stuvade makaroner. Tunnbrö. (jo utan D) Mjölk. Ingen tomat. Ingen gurka.

lördag, juni 16, 2007

Aningen trött

Är trött som en get. Igår bjöd Aftonbladet på käk. Jag åt en katt från havet inrullad i bacon och med risotto som bas. Det var gott och jag blev mätt. Till förrätt åts en skivad och rökt stackars ankas bröst. Det var också gott. Men katten var godast. Till detta dracks malt humle jäst och vatten från Brasilien.

I förrgår hade BB sommarfest. Vi spelade kubb och hade möten i vilka vi luftade tusen förslag, nåja femton i alla fall, men utan att ta ett enda konkret beslut. Imponerande?

Spelet TP är roligt.
"Vilket hus måste man vara medlem i för att få jaga utan att ha jägarexamen?"
"eeeh vet inte... Kan det vara folkets hus?"

Förra veckans inomhuslista (eller snarare sen sist jag skrev) Ingen bestämd ordning
Tjörn
Pyramiden
Aftonbladets fest
Bildbyråns fest.
Den skotske professorn i Hjortsvin , JO! han finns på riktigt!
Jordgubbar
Revbenspjäll

Förra veckans utomhuslista (eller snarare sen sist jag skrev) Ingen bestämd ordning
Bajsbombande måsen
Enkäter
Ett hopp mellan fjärde och tredje våningen, jag fick ont i en tå.
Maneter som dras till dit man badar
Giffarnas Nigeriavärvningar,,,, igen.
Sån dära röd sallad som smakar beskt och äckligt

fredag, juni 08, 2007

Jordgubbsmaffia

Jag har varit ute på Öa. Öa är, som namnet faktiskt röjer, en ö. Utanför Göteborg. Egentligen heter inte Öa Öa utan Hönö. Men det är ju alldeles för krångligt och jobbigt att säga så man förkortar de till Öa. Snabbt, enkelt och är man inte insatt i hur Öa eller Hönö är uppbyggt så kan man ju då tro att det är en ö full av höns och så är det ju inte. jag såg faktiskt inte en enda höna på ön. Däremot såg jag en mås som var död. H5N1 kanske?

Ja ja. MackanMedia hade bjudit med mig för att fira svenska flaggans dag. Men MM är dagvild och kom på dagen innan att han skulle till Spanien. Men det ordnade sig. MackanMedias bror TelefonDanne (alternativt DanneHattrick) tog med mig ut till öa och dom ser ju nästan likadana ut så jag märkte ingen skillnad. Det var kul. Vi gick och gick och gick. Sen tävlade vi i hålvana. Jag vann. Trots att TelefonDanne (alternativt DanneHattrick) trots allt har ett hattrick på sin meritlista. Men ingen av oss slog nån spik så rundan var ingen höjdare.

Idag har jag och HångelHenke spanat på en jordgubbsmaffia. Maffian, eller syndikatet om man så vill, har en strategi. Strategin är att de köper tyska jordgubbar klär av dem sina tyska läderhoosen och ersätter dessa med svensk folkdrält. Det fina med detta klädbyte är att syndikatet kan sälja de röda gubbarna för mycket mera pengar än om de hade haft tyskt utseende. Istället för öldrickande, wurstluktande slentrianheilande frukter får man istället rött lysande, lugna och timida snygga svenska frukter.

tisdag, juni 05, 2007

Stieg



Det är sommar. Riktigt varmt. Dia har varit på besök och han lämnades precis staden för en annan. Mycket trevlig visit.
Hemma går VandrarOlle och tar studenten. Jag sitter i Landala och det enda jag har på programmet fram till läggdags är en lång promenad för att stävja den bukfetma som jag tycker mig se skönjas vid horisonten (läs byxlinningen). Inbillning säger vissa. Inbilringning säger jag.

Har talat i telefon med hembygden ett par gånger under dagen. Student är ju nåt extra och nu när jag sitter och bläddrar ömsom på min mage och ömsom på den underbara boken av Stieg så kan jag inte hjälpa det att den akuta hemlängtan sätter in.
Men men. Svårmod och depp får läsas i nån annan blogg. Här ska de vara glädje och gamman. Därför ska jag nu förtälja om en natt för några dagar sen. En stor tidning gav mig i uppdrag att åka på knarkfest. Eller rave som det också kallas. Efter att ha kört vilse i två timmar hittade jag fram. Stegade mot insläppet. En kille kommer springande på parkeringen. Han har ett ganska udda rörelsemönster. Han vrålar "Vilken jävla känsla" varpå han låter som en rodelåkare som kraschar in i skyddsvallen. Plötsligt stannar jävlakänslakillen upp. Han tittar upp mot den stjärnklara himlen. Sen påbörjar han nåt som påminner om Galenskaprna after shaves rytmiska gymnastik. Han gör först rondellen och en samling småhopp. Brûsselsteget uteblir dock. Anar att farhågorna är besannade.
Hur som helst. Lämnar killen som inte bara knaprat morötter och stegar mot insläppet. Pratar med en arrangör som mycket välvilligt släpper in mig. Jag får dock lova att bara skriva "nåt bra". Under en kort stund som kändes lång förklarar jag att jag inte skriver. Arrangörerna, dom är två, nickar och inflikar då och då att jag ska skriva "nåt bra" eller "nåt positivt". Ännu en gång förklara jag att jag inte skall skriva nån artikel och för att förstärka detta håller jag upp båda mina kameror.
”Jo jo jo. Det är inga problem att ta bilder. Men skriv nåt bra bara.” Suck.
Jag får i alla fall ett blått band och det blå bandet skall dels ge mig tillträde och dels ge mig amnesti från ”de stora vakterna”. Jag fattade inte varför jag skulle behöva amnesti men så säger i alla fall arrangören. Jag tackar och bockar och går snällt mot det taktfasta dunket inne i skogen… Hinner dock inte mera än tiotalet meter när någon bakom mig börjar vråla.
- Jaaaaaaag viiiiiiil dööööööööööööööööööööööö!
Det är vilkenjävlakänslakillen. Två av vakterna, som jag tack o lov tydligen har amnesti mot, släpar honom i armarna.
- Lägga honom i rummet, säger arrangören.
Vakterna nickar och ackompanjerade av vilkenjävlakänslakillens önskan om att gå till världen efter denna lägger dom honom i ett rum utan fönster.
Skakade på huvudet åt människans dumhet och musikens budskap gick jag och gjorde vad jag skulle.
Polisen gick runt och lyste på folk med gigantiskt stora eller extremt små pupiller. Jag plåtade dansande folk, en båt, knarkljus, knarkrök och ett träd. Sen tog jag bilen hem och somnade klockan sex.