tisdag, december 29, 2009

Ursäkta tystnaden, jag är hemma.

Sover i drängkammarn. De gula väggarna brukar få mig att skriva. I fönstret strimmar en vintersol genom övervintrande pelargoner och utanför det handblåsta glaset står äppelträden i snöpuder och rimfrost. För ett år sedan låg jag precis här och skrev om en ko vid nummer 237 som dödde. Just nu har jag inte riktigt den inspirationen. Lallar runt. Fikar. Skottar snö. Reser tillbaka i minnen. Glömmer det dåliga och minns det roliga. Som det ska. Har spelat hockey, blivit skytte-K och ätit hemgjord pizza hos Ytterströms. Har mjölkat och glömt att ringa.


Funderar på att ta med mig datorn och bara sätta igång. Jag har tanken men inte utförandet. Vi får se.

fredag, december 18, 2009

Ergonomi

Här är jag in action. Jag vet inte själv riktigt hur jag är förankrad på målet. Men jag föll inte ner. Dock kom en arg kinesisk man och påtalade på kinesiska att man minsann inte fick klättra på målen.

Tack min nyvunne vän Leif R Jansson.


Spärra spärra

Inatt ungeför klockan tre så upptäcker jag att mitt ena VISA-kort är borta. Lätt kris. Kvick överläggning. Snabbt samtal. Kortet spärrat.

Idag gör jag ett kortare eftersök. Letar på glömda ställen och dolda fickor. Plötsligt lyser de ilsket guldförgyllda siffror mot mig. Det numera spärrade kortet hade gömt sig.... I plånboken.

torsdag, december 17, 2009

Knarkarvideon igår följs upp med lite seriösitet. Om ni minns bravaderna herr S ägnade sig åt i Vadstena så kan ni nu följa han på hans nystartade blogg.

Det var bara det. Ikväll är jag och herr S bokad på inte mindre än tre (3) respektive två (2) julfester. Tidningen Match har julpingis. Idrottsjournalisternas klubb har innebandy och julbord medans GP har julfest utan tema men med allmän neddygning. Jag har lagt upp det på följande sätt. Jag rullar förbi Match, mutar herr S för att vara hejarklack åt Uffe den tuffe som med publikstödet i ryggen enklet smashar ut mig redan i kvalet. Sen följer en rask promenera till SJ-hallen där MackanMedia med anhang spelar den där sporten som de som var för dåliga för hockey spelar. Efter det bryter vi mot bibeln genom att frossa deluxe på Ullevi. Sen avslutar jag denna kväll genom att gå upp på GP och drottningSilviavinka till allehanda folk.

Ja ja. Hur som haver. Skona skaver. God Jul.

onsdag, december 16, 2009

En skatt

Vad ska man göra för att få ungdomar att förstå att det där med knark kanske inte är tårtornas tårta? Man kan vifta med pekpinnar eller visa diagram med antal döda hjärnceller. Eller. Så plockar man fram en bildkanon och visar denna video. Så här går det barn om ni trampar ner i träsket med crack. Gör det inte barn. Vem fan vill sitta som överviktig slentrian sällskap bredvid en synligt totalrubbad snubbe i bar över när denna förverkligar sin dröm som sångare?

Det är så sjukt att orden inte kommer till mig.


tisdag, december 15, 2009

Det är mörkt min vän

Snökaoset har inte nått Göteborg. Det stör mig. Asfalt med lite lite snö reflekterar ljuset så mycket bättre än asfalt som bara är våt. I väntan på snön lyssnar jag på Adiam Dumott och försöker styra upp min vardag.

Har suttit hos herr Stiller och tittat på bilder ikväll. Årets Bild närmar sig och jag har faktiskt bokat ett rum i Örebro redan nu. Det är alltid kul att träffa kollegialet från Sveriges samtliga hörn. Att Årets Bild i år delas ut bara några dagar efter min hemkomst från OS i Vancouver kanske inte är ultimat men ultimata saker har en tendens att bli tråkiga så vi får väl le och vara glada ändå.

Imorgon ska jag ta en seriösdag. Stiga upp tidigt och sen gå till jobbet klockan nio. Bara för att känna på det. Verkligen stämlpa in och reda ut kvitton och kopiera papper. Jag försöker göra det ibland men misslyckas oftast och vaknar så där runt tio och skäms ända in i mitt arma bonnpojkshjärta. Men imorgon... Då.

I övrigt sitter jag och hoppas på att min allra bästa herr Loe ska släppa något nytt. Det skulle vara en glimt av våren redan i december.

I övrigt två. Jag har hittat mig ett par nya bloggar som jag lagt i min lilla flik som jag tittar in på dagligdags.

Trestegsraketen direkt från metropolen New York.

Erik och Pierre håller fiktiv låda här.

Någon snubbe med frossa sitter här.

Alla väl att titta in och skratta åt och med.

måndag, december 14, 2009

Min kompis

Min kompis Malte och jag åker traktor. På vagnen har vi förrymda kor som åter har fångats in. Någonstans runt Lövsättsbron delar Malte med sig av sina funderingar.

- Nils. Är du vuxen?
- Jaaaa, det är jag väl.
- Är du en pappa?
- Nej.

Lång betänketid.

- Men vad är du då då?

Ja. Vad är jag egentligen. Just nu är jag lite jetlaggad (tycker inte om ordet. Låter lite engelskt wannabee. Svenskt ord någon?) och dricker kaffe utan mjölk tidigt på morgonen.

söndag, december 13, 2009

Här får man rösta

Stackars kineserna. Inte kan de odla låstaspaprika i FarmVille och inte kan de läsa varken Hövdingens eller Praktikantens bloggar. Nu är jag återigen i ett land med demokratiskt framröstade ledning. Finland har slutat strejka och klockan i Finland är tre fast klockan i mig är elva.
Natten i Shanghai var både rolig och underhållande. Ett kort konstaterande är att svenskar finns överallt och att väggarna på Mint Club (som har framröstats till Shanghais hippaste klubb år 2009) nu har fått höra pannkaksscenen med Grodan Boll och Kalle Stropp.

Gårdagskvällen spenderades med TV4-utsända och nyvunna svenska vänner. Vi åt groda och åkte först upp i hotellets takbar. Där roade sig några kineser med att i tur och ordning starta slaggis, spottade på golvet och ramlade i trappa. Vi kände kulturkrocken torna upp sig och åkte istället in till ett torn med konstig form och tittade på en utsikt som inte syntes på grund av ett hällande regn. Men det gjorde inte så mycket. För på scenen stod två kineser, en native american och en hippie som jag gissar kom från Belgien. I gnistrande plysch levererade de ABBA-hits och Metallicatolkningar med blandat resultat.

fredag, december 11, 2009

Another brick in the Chinese wall

Mästerskapet tog slut lite för tidigt. De oerhört trevliga tjejerna i laget höll inte för trycket utan var bra först när matcherna inte gällde något. Lite synd. Det hade varit lite kul att få vara med när ett sådant här lag lyckas och liksom slår igenom.
För om bara det idrottsliga skulle falla på plats så har de redan allt annat som skulle få dem att bli så där härligt folkkära. Men men. En annan gång kanske.

Den för tidiga sortin har gjort mig till Shanghaibo i nästan två dagar. Flygen hem var lika fulla som de där två ryssarna som lastar en stubbe på en cykel och jag kan inte flyga hem förrän luciamorgonen nu på söndag. Shanghai fram till dess alltså.

Myllret av folk tycks aldrig ta slut. Överallt är det folk. Den privata sfären är liksom mycket mer offentlig i Kina. Gatan är som folks vardagsrum. På gatan petar man sig i näsan, man gråter, skriker, sover, rapar ljudligt, agar sin skrikande barn, äter kokta köttbullar på spett och allt sker inför allas ögon. Gränsen mellan det offentliga och det privata har liksom suddats ut.
Men trots att folk rapar mig i örat på tåget och trots att den tjocka tanten daskade sitt barnbarn både sju och åtta gånger så gillar jag Kina.
Fördomen har sagt mig att folk är lite illvilligt inställda till utlänningar. Men inget kunde vara mer fel. När jag har vandrat genom gatorna som jag tycker hör till det riktiga Kina och inte den råsminkade OS-fasaden som fanns i Peking så är det vänligheten, nyfikenheten och skratten som jag mött och även om jag pratade mitt modersmål och den skrynkliga tanten som sålde mandariner sitt så kunde vi både göra affärer och skämta.

Ikväll ska jag äta middag med Magnus och Max på tv4. De hade stora planer om att ta sig till Bangkok men tog för bara nån timme in på samma hotell som mig. Från mitt fönster kan jag se folket myllra, lyftkranarna sakta röra sig och neonskyltarna blinka. Natten i Shanghai väntar oss.




söndag, december 06, 2009

Livstecken från Kina

Kort inlägg bara för att visa ett livstecken. Snabb sammanfattning.
Käkar med pinnar. Blir betittad och pekad på vart vi långnäsor än går. Munskydd är sjukt populärt. Resan hit tog 27 timmar. Bagaget kom först idag.
Detta är det riktiga Kina, ingen putsad fasad som under OS. Här kan man bajsa, rensa fisk och laga skor på trottaren. Inget är fel eller dumt bara smidigt och trevligt att göra ute i det fria.

Saker som inte fungerar i Kina:
  • Youtube
  • Blogspot
  • Facebook
  • Bordsskick

Under OS i Peking förra augusti funkade alla sidor förutom wordpress. Nu är wordpress tillgängligt men sidor som öppnades upp under OS har nu återigen stängts ned.
För min del så kan jag ta att inte kunna kolla in när folk slår sig på youtube eller uppdatera min blogg (detta inlägg skickas via mail och läggs upp av tredjeparten MackanMedia) men jag tänker på de stackars kineserna. Vad ska de göra hela dagarna? De kan varken pokas gå med i meningsfulla klubbar som "Vi som har efternamn som slutar på sson" eller odla paprika i Farmville. Fattigt liv blir det. Man kan undra hur de styrande datateknikerna tänker. Vill de inte folket väl?

Saker som fungerar i Kina:
  • Kollektivtrafiken
  • Massagestudiorna
  • The West

onsdag, december 02, 2009

Första stoppet. En strejk

Mellanlandad i Helsingfors. På en flimrande skärm lyser det ilsket rött bakom destinationen Shanghai. CANCELLED.
Snålfinnarna som sitter i ledningen har kickat alla lastare och lossare och istället ställt det så att ett bemanningsföretag just i dagarna skall ta över driften på flygplatsen. Finnarna är inte bara snåla utan också envisa så alla lastare och lossare har gått ut i en enligt Finnair olaglig strejk.

Så nu sitter vi här. Ett litet gäng som sammansvetsats i vår situation och trots att det sätter mig i en liten obekväm situation så myser jag lite av kampandans vingslag. Så skönt att de som fått sina jobb nermalda i köttkvarnen på ett effektivt sätt lamslår en hel flygplats. I en kö med uppretade flygresenärer låter jag en stilla applåd ljuda.

Rutinens skimmer


Det fanns en tid när jag hade en stiftskrivarutskriven lapp med packningsinstruktioner. Min kära mor hade med Windows 3.1 hjälp fixat mig klara riktlinjer så där i början av en stor resa. Nu var det oftat så att trippen inte varade mer än ett par dagar och destinationen var oftast farmor och farfar i Hjo eller på sin höjd legoland i hiskeligt avlägsna Danmark.

Nu sitter jag i min soffa i den lägenhet som jag igår övervägde att övergiva och dricker kaffe. Om lite mindre än en timme går min flygbuss. Trots att jag ska ända till Kina och vara där i uppemot två veckor gick mina packningsförehavanden på dryga kvarten. Man lär sig. Windows 3.1 och en mor hjälper mig inte längre på vägen på samma sätt. Legoland känns ungefär lika långt bort som affärn i Kovland och att flyga till Shanghai via Helsingfors känns som logiskt.

Vad ville jag egentligen med detta inlägg?

måndag, november 30, 2009

Bara vara

Tre dagar utan göromål. Det kändes gott. Som sågs i förra inlägget så har det varit en del på sista tiden. Men nu har tre dagar förflutit och jag har varit på bio ätit mandariner och till och med druckit glögg. I lördags passade jag även på att raka benen och bröstet samt klä mig i klänning, blond peruk, nätstrumpbyxor och höga svarta stövlar. Det var omväxlande.

För vilken gång i ordningen jag idag stegade in på kinesiska konsulatet har jag glömt. Men denna gång fick jag mitt pass som nu har en sida som skimrar i vackert grönt. 20 dagar får jag med kamera vistas i Kina. Lämnar tidigt onsdag. Jag och kollega Kahl på radiosporten skall med gemensamma krafter ta oss från Shanghai till Wuxi. Om ni inte hört talas om staden Wuxi så är det inte så konstigt. Alla små hålor med invånarantal runt fem miljoner är inte så lätt att hålla koll på.

Idag tippar jag igen. Om än en aning omedvetet.

torsdag, november 26, 2009

Min vecka har åtta dagar

Torsdag till torsdag. Åtta dagar. Åtta bilder.

Torsdag, Borås. 27 bilder hem.

Fredag. Beitostölen, Norge. 61 bilder hem.
Lördag. Beitostölen, Norge. 53 bilder hem.

Söndag. Beitostölen, Norge. 51 bilder hem.
Måndag, Partille. 49 bilder hem.
Tisdag, Göteborg. 31 bilder hem.Onsdag, Göteborg. 24 bilder hem.
Torsdag, Göteborg. 22 bilder hem.

onsdag, november 25, 2009

Om så den svenska armén står och väntar

Så är klockan tolv och jag har precis klivit upp. Ibland blir det så. Jag nyttjar detta satans bländvärk snoozen och när den till slut gett upp så kan jag ibland vakna runt tolvsnåret. Någonting i mig skriker bannor. En karl ska kliva upp. Inte ligga och dra sig i onödan. Tror det är något nedärvt från bondegenerna.

Nu ska jag försöka nyttja återstoden av den dag som till hälften är gången. Kinesiska byråkrater har plågat mig länge. Nu efter formulär hit och papperakr dit så är det äntligen dags för mig att få plocka upp mitt visum till Kina på det kinesiska konsulatet.

Det regnar idag. Himmelen är grå men jag har bestämt mig för att le ändå. Det handlar bara om inställning. Jag tror jag vet vad jag ska tänka på för att bli glad.

söndag, november 22, 2009

Bil på glid

Ibland är det halt på vägarna. På väg hem från Beitostölen idag ligger jag i min bil bakom bussen som i sitt inre hyste skidlandslaget. Plöstligt ser jag hur bussen framför mig börjar glida mot snövallen. Jag bromsar och får efter ett par gastkramande sekunder stopp. Lutningen är rejäl. Hinner smälla av ett par bilder genom vindrutan innan bussen lyckas backa upp och åter kan köra på den rätta vägen. Parkerar min bil på tomgång och handbromsen ordentligt idragen. Kliver ut och går iväg och fotar av bussens hjulspår och den slänt som åkarbussen höll på väg att åka rodel nedför. Plötsligt hör jag så ett lätt väsande ljud. Det är min bil som låter. Dubbdäck till trots har dem så sakta kommit på glid. Med handbroms i börjar den förarlösa bilen en liten resa ned för backen. Förvisso inte så många centimeter per sekund men fart har en tendens att öka. Efter ett par raska men vingliga steg hoppar jag in i min blåa skönhet och lyckas inte få stopp men väl styra åbäket åt rätt håll.

Det ser faktistk ganska dramatiskt ut på bilden. Sanning var väl att det ändå var ganska lugnt. Hade herr busschaufför kört lite fortare hade det nog inte slutat lika lyckligt. Nu blev det en webbnyhet med ett ögonvittne citerat.

Glo här.

fredag, november 20, 2009

Stalkern

Ja... Om ni trodde jag överdrev en aning i förra inlägget så kommer här beviset på mina påståenden.

Här har jag gått runt idag. Gått mina vanliga steg. Gjort mina vanliga gester och förehavanden. Inte kunde jag då förstå att någon hela tiden förföljde mig. Det ser på bilderna nästan ut som om jag skulle vara med på spektaklet. Jag svär mig fri och kommer inatt låsa dörren samt skjuta soffan för utifall att min nyvunna stalker forcerar låset i sin jakt på nytt bildmaterial.

Smoggen i bloggen

Det har varit en lång dag. Jag och herr Bardell sitter och har återigen varsin svart dator i knäet. Vi startade imorse strax efter åtta. I mål nu precis. Herr Bardell har haft en fetish idag. I vinklar och vrår har han plåtat. Vad tror ni då kameran främst har varit riktad mot?
Charlotte Kalla?
Anna Haag?
Kärleksmåltavlan Therese Johaug?
Nej nej. Herr Bardells smutsiga Canoner har främst varit riktade mot mig. Det är knappt så jag kommit undan när jag kilat på dass. Han är en liten Stalker light den där Schibstedtanställda fotografen. Det lär väl sluta med att hans vidvinkel knackar mot mitt fönster inatt.

Hela Beitostölen har idag haft ett tjockt moln och dimmlager som täcke. Ljuset blir förvisso jämnt men färgerna får liksom inte liv dagar som denna. Imorgon ska solen titta fram. Jag hoppas på liknande väder som sist jag bevakade skior i världscupen.


När himlen har moln.

När himlen har sol.

torsdag, november 19, 2009

Underkylt regn och en hytte

Göteborg tillryggalades idag. Efter att ha spenderat förmiddagen i sällskap med tvekan och håglösheten satte jag mig vid tolvtiden så tillslut vid ratten. Gårdagens driftighet hade utrustat mig med inte mindre än två ljud böcker. Så min sju timmar långa färd i den bespottade blå pärlan blev ett nöje och när jag nådde mitt mål i hurtiglandets Beitostölen så ville jag inte stiga ur bilen. Vilhelms berättelse sveper runt i bilen och sprider alla kännbara känslor som finns här i livet.

Det har regnat alla de 54 milen. Nu på slutet var det ett findroppat regn som föll på den nedkylda vägbanan. Föret blev glashalt vilket fick de sista milen att ta nästan en timme. Men vad gjorde det. Karl Oskar, Kristina och Danjel höll mig ju sällskap.


Nu sitter jag herr Bardell och fru Thorén i en lobb med varsin svart dator i knäet. Socialt värre.

måndag, november 16, 2009

Glad för lite

Ska åka till Norge på torsdag. Längdskidorna har premiär och för att förbereda mig lite snurrar jag runt på skidförbundets hemsida.


Inte vet jag. Det är förmodligen beskärningen på hemsidan som gör att bilden känns lite... Låt oss säga Tyskland sent trettiotal. Tur att kavajerna går i svart och inte brunt.
Vattenfall uppe i det högra hörnet bryter förvisso brunkol i just Tyskland men inte tror jag att det är det som Vattenfall och Skidförbundet vill påvisa genom denna annons.

lördag, november 14, 2009

Inpräntat

Det regnar. Det är grått. Jag har de senaste dagarna legat i sängen 20 av dygnets 24 timmar. Det är inte likt mig. Men när man är sjuk så är man.
Jag vänder mig lite emot att vara så förbannat depp när det är höst. Men även fast jag tycker så blir det likväl lite sorgligt och i allmänhet neråtstämning när det är som det är nu. Det blir liksom inpräntat i en att man ska tycka att regn och gråa skyar är jobbigt och deprimerande. För inte så länge sedan fann jag roligheter i regn. Hoppa i pölar. Titta uppåt och försöka fånga regndroppar i munnen. Dämma upp rännilar till gråa bassänger bara för att få känna naturens kraft light när man sedan öppnade upp flödet och lät vattnet forsa fram hela vägen ner till kasa.
Men idag dämmer jag inte.
Har inte fångat en enda vattendroppe med munnen.
Istället har jag varit och jobbat på en match som utspelade sig på fruset vatten. Alltid något.

onsdag, november 04, 2009

Tuffheten


Det är inte tufft att kasta flaskor mot min vän Glenn.
Det är inte tufft att i sin iver att få slåss springa över en sjuttioårig man med krycka.
Det är inte tufft att kasta kamerastativ och stolar.
Det ser lite roligt ut men är knappast tufft att försöka svämma över kanalen.


måndag, november 02, 2009

Inte Lykke Li men ganska så lycklig

Dagen regnar bort. I den av stora silvret färgade dagen sitter jag och medans koldioxiden har fest, barnadödligheten i Zimbawe ökar och Peshawars gator färgas av rött blod så är min största utmaning idag att hitta ett par boots med rätt färg, skön form och en lagom diskret men ändå iögonfallande dragkedja. Ibland tittar jag på den del av mig som påstås vara medveten och på den andra som är modemedveten och det börjar liksom att klia i ryggraden, den som jag trots allt vill ha.

tisdag, oktober 27, 2009

Mallen

Det är höst ute. Jag sitter vid ett bord och dricker kaffe. Micrade bullar men mitt besök fick jobb. Så nu har jag tryckt i mig alla tre själv.

fredag, oktober 23, 2009

Bölden Sölden

Jag lider ibland. Men inte idag. Idag har jag hittills jobbat i tre timmar och åkt skidor utför backar och stup ungefär lika länge. Jag och kollega Pontus spänd pjäxor och okte korglift. Det var najs.

Anlände i onsdags. När jag är ute och reser har jag vissa rutiner för att inte glömma saker. En sådan sak är att när jag bär mitt bagage så räknar jag alltid till tre innan jag börjar gå.
Ett. Lilla handbagaget.
Två. Stora handbaget.
Tre. Vanliga väskan.

Ankommen till Innsbruck gjorde jag denna trestegsraket ännu en gång för att sedan hämta den svart Fiat som jag och Krokofilen skulle åka i. Bilade med en felkörning på fyra, fem mil sedan till Sölden och väl framme öppnade jag bagageluckan. Då slår det mig. Just denna resa hade jag räknat fel. Eller rätt. Jag hade som vanligt räknat till tre men kruxet var att jag hade fyra väskor. På ett i Innsbruck rullande bagageband åker min svarta kameraryggsäck runt runt. Den är tack och lov tom på innehåll förutom min necessär men ensamheten kröp nog på ändå där den åkte karusell cirka tio mil från sin ägare.

När jag når lost and found på flygplatsen skrattar de rått åt en klantiga svensken. Ingen medkänsla där inte. Nej nej, hon upplyser mig om min klantighet och jag bestämmer tyst för mig själv att hon växt upp tillsammans med Hitler men vridit sin ondska åt ett annat håll. Inget annat att göra än att ställa alarmet på 06.00 och bila de tio milen tillbaka till Innsbruck morgonen där på. Som bonus på min lilla glömske road trio var jag unge fär tretton centimeter från att klippa två bruna rådjur som i den svarta morgonen hade tagit sin tillflykt till den våta vägbanan.


Om någon undrar varför pojken i orange jacka ser så nedrigt nedslagen ut så är de för att Ponuts kallade honom Pläppmiffo sekunden innan.

onsdag, oktober 21, 2009

So far from your lemonade, Santa Monica Bay

Kontoret ligger öde och tyst. Klockan är inte mer än åtta. Jag har redan slukat två koppar kaffe och bageriet här bredvid har gett upp och likaså mina frukostplaner. Låg och stirrade i taket mellan klockan ett och halv fem inatt. Vet inte om det är jetlaggen som gör några sista dödsryck eller om jag helt enkelt har sömnöverskott. Om några timmar lyfter jag hir som helst igen. Denna gång mot de österrikiska alperna. Den alpina cirkusen skall gå av stapeln och jag är taggad. Fullspäckade veckor framöver. Alpin världscup avlöses sedan av slutspurt i allsvenskan. Jag kommer för fjärde året i rad att bevittna hur det svenska guldet i fotboll utdelas, det står klart. Nu är frågan bara om IFK eller AIK får åka guldbuss. Jag vet vad jag hoppas på.

Nu ska jag packa stegjärn, solglasögon och reflexskärm.

Bildsätter idag med en smygtitt på kommande och välbehövlig hemsideuppdatering.



Feedback på det?

torsdag, oktober 15, 2009

NYC BABY!



Idag regnar det. Ett renande regn faller på Brooklyns trottarer och jag är sugen på pannkaka. Gårdagskvällen gick inte direkt i den kristna lärans tecken. Eller drack vi kan hända lite vin också?
Men är man i New York så får man passa på. Mexikanska maten var god och den svenska snubben som ägde stället hade ett mycket manligt skägg. Axel (fd. Göran) utmanade mig på ett jaktspel. Fem dollar senare satt jag på en stol med en rått flinande Axel (fd Göran) mittemot.
"Vem är det som är jägarn nu?" flinade han och försökte sen betala vår nota med kreditkort.

Dagens schema ser ut som följande.
Äta pannkakor.
Gå på Obamautsällning.
Byta skjortor som jag köpte igår. Trots att tölpen till biträde tog mina mått med sitt vita måttband så var skjortorna ganska mycket för stora. Antingen gick jag ner 20 kilo på vägen hem eller så mätte han fel.
Hänga med Pontus.


Med tanke på att Axel (fd Göran) är gift så är det aningen anmärkningsvärt vad han går och fönstershoppar när han är i stan.

måndag, oktober 12, 2009

Publikfest

Är det så här amerikaner på basket firar coola dunkar eller snygga upplägg?








Nej. Men när priset i tävlingen vem som skriker högst är en pizza då jädrar tar de i från tårna.

fredag, oktober 09, 2009

Upp i din

Dagens bekräftelse.
"I like your scarf. I like your jacket. I like your tight jeans. Curly hair is nice. Have you seen Bruce Springsteen when he was young?"

Jag behövde komma på fötter mentalt igen. Min tunga slant ganska rejält i eftermiddags. Jag stod i en hiss på väg till 72:a våningen och både rodnade och skrattade åt hela situationen.
Jag skulle försöka komma upp på en skyskrapas tak. Detta gick tyvärr inte eftersom den ihållande blåsten gjorde detta livsfarligt. Jag fick istället tipset av säkerhetspersonalen att åka upp till de restaurant som fanns på 72:a våningen.
"The view from up there is amaxing! They got a city view in panorama." lovade hon.
Sagt och gjort. Efter många om och men får jag över telefon tag på en person som verkar ha koll på läget. Jag försöker att förklara min idé. Men när kvinnan i den andra änden svarar.
"Sorry Sir. I can´t understand you."
Ja, då får jag lite lätt panik. Jag får så när jag inte blir förstådd. Istället för att då ta det lite lungt, andas och sen framföra sitt ärende så gasar jag på ännu fortare. Det är nu det händer.
"Yes. You see i talked with another person. Her name is Judy, she is working in the security. And i think... Yes, you se. That you got a lovely view up yours...(paus som känns som tio sekunder),,. Up at your restaurant. That it got a lovely view".

Hon förstår efter ett tag vad jag vill. Komunikationen främjades inte direkt av att jag efter min tungsladd börjar fnissa så smått.

tisdag, oktober 06, 2009

Knullbesiktningen



Underbart när Rasken besiktar sängen. 2:45 in i klippet.

Korgboll

60 dollar kostar det att ta sig från mitt hotell till Palace Auburn Hills där Detroit Pistons spelar sina hemmamatcher. Hemresan går på exakt lika mycket. Att hyra dodgen i två dygn kostade 88 dollar. Att ha haft kvar den i rött skimrande dodgen hade således varit en mycket god affär. Både ekonomiskt och känslomässigt. Nu blev det inte så och eldarna i mitt bröst är inte lätta att släcka. Pengarna ger jag väl fan i men känslan av att få byta fil med en mindre stridsvagn är skön och saknad. Nu fick jag åka med en kille som hette Jeff och som snällt väntade utanför hela matchen.

Jerebko gjorde debut och lyckades dunka med ansiktet åt rätt håll samt hamna i ett smålöjligt slagsmål. Cred ska han ha som inte la sig platt mot ett av NBAs busfrön. Vi skulle idag träffas för att plåta lite i Detroits sköna miljö. Dock verkar han ha gått i ide. Telefonsamtal förblir obesvarade. Mailens inkorg gapar tom. Facebook har inga nya meddelanden och då och då rings det undrande från Sverige och undrar när jag levererar bilder. Time will tell eller Jonas om man så vill.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag, oktober 05, 2009

Down Town Detroit


En lättare ångest i separationens tecken infann sig igår. Dodgen hade gjort sitt. Den i rött skimrande asfaltsfarkosten fick återigen ställa sig på Dollars parkering. Jag packade ut klappade huven farväl och klev sen ombord på shuttlebussen utan att vända mig om. Det hade gjort för ont.

Var på baseball igår. Letade upp en kollega som hette Lena. Förklarade att detta var min jungfrufärd på baseballens hav. Hon himlade med ögonen och undrade what the heck jag gjorde där. Men hennes sympatiska sida kom snart fram. Hon placerade mig i det bås som hon ansåg säkrast.
"But please boy! Keep your eyes with ya. If something coming into the box hit the floor. Dont try to be a hero. Ya know, anything can happen. Bats can come flying, balls can come smashing. This is a speedy sport."
Hon gjorde nog sitt bästa för att få mig att förstå att detta inte var en sport som vilken som helst och sanningen skall sägas. Jag blev lite rädd.


Så hur gick det då?
Ja. Vad ska man säga. Det som följde sen var en fyra timmars gäspning. Baseball. Vem fan kom på det egentligen. Lägg ner baseball. Jag finner det högst paradoxalt att i detta land där alla kickar skall komma här och nu har en sådan långsam sport som baseball som främsta flaggskepp. Så lite action som det bjuds på. Korta korta sekvenser av action kryddat med missade slag långa spelavbrott för att inte nämna alla barn som vinner cyklar, alla krigsveteraner som ska applåderas och någon lite smårultig tjej som varit och seglat i Irak och bombat.
Inget slagträ och ingen boll hittade sin väg in till oss i fotobåset. Detroit Tigers vann. Jag blev inget baseball-fan den här gången heller.Detta är min utsikt här i Detroit. Love it! Ikväll blir det basket. Får se om mr Jerebko får vara med och leka.