tisdag, oktober 28, 2008

Nån har slagit upp ett hål

Precis alldeles nyss så omslöt mina händer ett papper. På det står det att jag minsann äger rätt att bo på 66 kvadratmeter i ett hus som är målat gult. Det känns bra. Som om att hoppa upp och hajjfajva med en man som är 230 cm lång. Skön känsla alltså. Har precis med hjälp av min svarta dosa med tolv knappar petat iväg min första hyra. Det var inte lika kul men ser man till helheten så är det ändå okej.

Igår styrde jag och den numera skadeskjutna herr Ihse vår kos mot Ljungskile. Jag körde den blåa fransosen. Ihse satt bredvid och talade som han gör nästan jämt. Alltså konstant.

För någon vecka sedan så fick den kära Ihse dock utgjuta blod. Om det nu var just detta faktum att han pratar mycket som fick en liten svart puck att starta ett eget jihad mot scanpixs utsände låter jag vara osagt. Men helt utan betydelse var det nog inte. Puckjäveln hade väl helt enkelt fått höra en jakthistoria för mycket och gick med fladdrigt rörelseschema till attack och med hjälp av en quisling till enbensstativ så lyckades de tillsammans att i alla fall åsamka den stackars fotografen stark smärta. Jägare som han är så bet han dock i hop. Tog den lilla svarta trissan som gisslan och åkte på akuten och fick ett gips som tejpades med grön tejp.

Som ni ser regnade det i Ljungskile. Fem minuter efter tänkt avsparkstid rullade en blöt trio mot Göteborg igen. Vi hann inte många meter innan Gud började kasta hagelkorn stora som
öronproppar mot oss. Vi tackade SVFF att de hade vett att ställa in matchen.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag, oktober 26, 2008

Flashback

Nu har det gått ett tag. Närmare två månader sedan jag vandrade Pekings gator upp och ner. Det har smälts nu. Jag kan sitta och le åt minnen. Det är kul.

Imorse log jag inte. Däremot igårkväll. Fast det regnade så att alla utomhus vistandes personer och djur blev blöta som en väldigt blöt kofta. Hemma först vid fyra. Efter disk och allmän marktjänst så somna jag nog runt fem. Klockan 08:55 vaknar jag av ett ljud. Det låter som om det är duschen som droppar. Jag kliver upp för att dra åt den kran som så ohövligt jagat upp mig tidigt en söndagmorgon. Det är inte duschen. Det är genom en springa i takets hall som det kommer vatten från. En ganska stor rännil letar sig dels ner för tapeten men även rakt ner i golvet. Det plaskar härligt när denna livets grundsten slår mot golvet. Min plastsambo har även hon vaknat. Vi ställer en plastbunke under vattenfallet. Sen informerar vi vår hyresvärd om situationen. Hon blir inte glad men tycker inte det är vårt fel. Tur de.

Nu ska jag "jobba".Ett minne från Peking. En insnikad översovande norrlänning i exil. Leve demokratin förresten.



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

lördag, oktober 25, 2008

Befrielse genom snortning + bonusmaterial

En gång är ingen gång. Två gånger är fler än en. Eller hur man nu säger. Ja ja. Krönika nummer 2. Hej på er!





Det kändes befriande. Att genom en snortning fly verkligheten. Just då och så här efteråt känns det bra att helt ha kopplat bort de mer eller mindre jobbiga saker som ingår i en vardag. För ett par minuter som kändes långa tog något annat min fulla koncentration. Att mitt aktiekonto leker lågvattenmärke, att regnskogen våldtas och att polarisarna smälter kändes för ett ögonblick sekundärt.
Allt jag kunde tänka var där och då. Och att bli kvitt smärtan. Kanske lite egoistiskt men ändå på ett sätt skönt.
Jag ska förklara.

Det var igår. Någon gång per månvarv äter jag mat som härstammar från kungariket som föut hette Siam. Wookade nudlar med kyckling är gott och kan nog instickas i facket märkt med skylten nyttigt. Hur som helst fick jag beställd mat tämligen kvickt. Bredvid min tallrik stod en liten bonus i form av en pittoreskt vit skål med torkad chili. Med mina fingertoppar som finkänslig mortel ströddes det en försvarlig mängd över den tillagade födan. Dock har hösten, som de flesta märkt, gjort sitt intåg. I Göteborg betyder det regn. Regn i massor.

För mig betyder det kalla och blöta arbetsförhållanden som i sin tur ger snorig näsa och i samband med kryddstark mat så eskalerar detta nasala flöde. Med en diskret korrigering av handen störs inte vardagen allt för mycket. Men i samma sekund som handen denna gång hjälper lite snor på villovägar så infinner sig en konstigt stickande känsla. Som om en humla precis bränt mina näsvingar. Den högst naturliga reflexen, i alla fall för mig, vid sveda och värk är att vidröra den aktuella delen av kroppen. Det gör jag. Jag gnuggar näsregionerna med de fingrar som tidigare tjänat som chilimortel. När den stickande känslan eskalerar så dras med näsans hjälp ett reflexmässigt och kort andetag. Ett sådant där som bäst beskrivs som snörvel.

Matematiken av det hela är inte svår att räkna ut. Jag börjar misstänka var källan till det onda har sitt ursprung och när jag optiskt undersöker mina händer vittnar ett tunt täcke av torkade chiliflagor om att mina misstankar stämmer. En av de små flagorna, vi kan kalla honom Leif, har vid min senaste inandning åkt luftburen kollektivtrafik in till andningsorganets inre slemhinnor. Där sätter sig Leif i godan ro och genom sin blanka närvaro skapar han kraftig irritation.
Underläppen känns som en rykande kolbit. Näsborrarna känns som glödande kol och de inre nasala rummen verkar ha fått meterhöga eldslågor som hyresgäst.

Leif mår säkert gott där han ligger och tar igen sig men hos mig rinner samtliga ansiktets kroppsöppningar kraftigt. Dagens lunchsällskap påkopplar minen chockad men samlar sig sen så pass att hon kan börja fota av händelsen med hjälp av sin mobil samt ge några tröstande ord om att det nog snart går över. Kökspersonalen ger ett tips om att badda med vispat ägg. Men jag tror inte att chiliflagan Leif skulle kunna vräkas endast med hjälp av lite aborterat hönsfoster, hur välvispat det än må vara. Tanken på hur detta skulle gå till samt faktumet att göra det i en tämligen välfylld lunchrestaurang får mig istället att ljuga och mena att det blivit bättre och att det nästan gått över. Jag går på toa och snyter mig. Känslan av att vara en eldsprutande drake har aldrig varit mer påtaglig än nu. Det tar säkert femtontalet minuter innan balansen i slemvävnader och andra kroppsliga tillhörigheter är, om inte återställda så åtminstone i en mer uthärdlig balans.
Att genom snortande av chili fly verkligheten kan synas lika passande som att slentrianheila i en synagoga, jaga på skansen eller sjunga med på operan. Visst gjorde det ganska ont men var på samma gång ändå rätt skönt. Dock mest efteråt.



I sann blogganda får ni även här en bildbonus.

torsdag, oktober 23, 2008

Till dess din vrede upphör

Så händer det igen. Jag blir kär. Denna gång är hon författare. Hon är tidigare omnämd. Jag har aldrig träffat henne. Inte sett henne på tv. Bara en bild i den nya boken. En bok som jag köpt och nu slukar i ett tempo som bara kan beskrivas som högt.
Åsa Larsson. Mitt hjärta tog du och jag vet att du känner likadant. Du har bara inte insett det än. Men lugn. Det kommer. Du behöver bara lite tid.

Ett sådant språk som man vill hälla upp i ett glas och dricka (snodd formulering) eller baka till en kaka som man äter upp och på så sätt har kvar. Djupt invaggad i magen att bära med sig och tänka på när man får parkeringsböter eller fastnar i en hiss med en man som luktar piss. Då ska jag, för att lätta upp stämningen, tänka på den språkbakade kakan som ligger som en varm välbehgalig klump i magen.




Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag, oktober 22, 2008

Annonsera mera

Sökes: Tvåa Göteborg. Ej nedre botten.

Finnes: Tremånaders bebis. Välskött.

tisdag, oktober 14, 2008

Världen. Den förändrar sig.

Jag minns när jag var liten. När backar som idag är över på en minut tycktes lika långa som ett Marathon. När en månad var väldigt lång tid. När tusen var en ofattbar stor siffra, när mormor var den äldsta man visste och när världen inte sträckte sig så mycket längre än bort än till affärn. Idag susar månader lika fort som flyende gråsparvar. En miljard är en stor summa för mig men är i finanskrisens tid egentligen bara ett litet grässtrå på en börsens fotbollsplan. Världen har krympt. Jag har varit på många platser och bokade just ett flyg till Prag.
Mormor är dock fortfarande den äldsta.


Albin Ekdal behandlar bollen som sin leksak. Var missnöjd som stryk efter plåtningen. Men har efteråt fått mer cred än på länge.

fredag, oktober 10, 2008

Hungrig, törstig men inte längre hemlös

När en av de människor som går in under kategorin "mina bröder" konfirmerades så tvingade prästen alla åhörare att upprepa mantrat.
Jag är hungrig. Jag är törstig. Jag är hemlös. Detta för att vi skulle känna hur det kändes...
Jag kände hur det kändes för några veckor sedan.
Nu har jag boende jag är dock just nu ganska hungrig och om jag verkligen känner efter så skulle ja nog kunna peta in mig själv i facket "begynnande törstighet".
Idag fick jag ett nytt boende. Eller snarare ett erbjudande. Om jag nu vill så får jag ett kontrakt som inte går och vänslas med nån annan än mig. Det står så att säga mitt namn på pappret. Nu får vi se hur det går och hur det blir.
Sambo på försök livet har annars behandlat mig väldigt bra. Det är en fin trädgård och ett trevligt hus med en vacker flicka i som jag får prata med när jag så önskar. Som extra bonus så finns det bland annat i trädgården en massa äpplen som är goda.

onsdag, oktober 08, 2008

Vad har jag egentligen gjort och vem ska dunkas

Om vi leker med tanken att kunskap och intellekt skulle vara smittosamt genom könsligt umgänge. Fast bara en gång i livet. Ett litet ligg skulle rendera i att man tog över den tillfälliga förbindelesens alla kunskap och tankesätt. Ens eget skulle inte konkurrears ut utan den nya kunskapen och tankebanorna skulle liksom bara fylla på de redan befintliga.
Vem skulle du välja?
Jag väljer nog att betäcka Erlend Loe. Säkert inte det bästa ligget i stan men det skulle nog ändå, så att säga, göra susen.

Erlend skriver i en av sina utmärkta böcker att han inte gjort nåt. Inte byggt nåt av värde förutom en vägg.
Idag har jag gjort en massa saker.

Försökt tvinga upp TeddyLucic i ett träd.

Tvingat en kamerarädd studierektor att le.

Stött i ett taggit staket och rivit upp en reva i mina nya, jädrigt dyra och mycket snygga jeans. Men den kan nog komma undan som trendig.

Plåtat i motljus.

Börjat le utan synbar anledning.




Erlend kom och ta mig!
(man måste se ut så här om man ska smälta in i vissa delar av Dalarna)


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag, oktober 03, 2008

En röra i färgen gul och röd

Jag vet inte varför. Men det kan vara kombinationen lite sömn, mycket jobb och dålig bostadssituation som har gjort att mina tankar ibland tycks ha konsistensen av bomull. Trögflytande och felkopplade. Igår vid arenan i Borås så kände jag inte igen en fotokollega som jag träffat säkerligen tio gånger. Dock har jag ett väl utarbetat kamouflage till sådana situationer. Jag ler lite och kopplar på minen som skall föreställa full koll badboll. Igår kväll gick det bra. I en TV-studio lite tidigare gick det inte lika smidigt. Ett program skulle spelas in med en före detta polisongbärande fotbollsspelare och numera radiokommentator med påstått trädgårdsintresse. Hans namn är Ralf och han är från Värmland och han kommer ihåg mig trots att det var två år sedan jag sist gjorde ett jobb på honom. Detta kan dock bero på att jag den gången var dagsfärsk i en stad där alla vägar tycktes bära antingen till Mölndal eller Hisingen. Efter tiotalet samtal kunde Ralf tillslut vägleda mig in på Frölunda torg där han tålmodigt och snällt stod och väntade. Denna gång gick det bättre. Till en början. Jag och Ralf började diskutera det kära ämnet fotboll. Kalmar skulle ju upp i Uefacupens ljus senare på kvällen. Dock hade Kalmar fått finna sig i att spela matchen i exil på Borås Arena. Det är här det blir lite för mycket för mitt huvud. På Borås Arena spelare i vanliga fall Elfsborg. Denna kväll gästar alltså både Kalmar och Feyenoord. Vi pratar först om det holländska laget. Sen om det svenska. Jag inflikar att holländarna lider av skadebekymmer och går sedan över till skadesituationen i det svenska laget. Här sker det. Hjärnan kopplar ihop Elfsborg och Borås Arena. Det skulle i vanliga fall vara alldeles rätt. Men nu blir det, som vi ungdomar säger, fett med fel. I mitt huvud börjar en röd och gul röra bildas. Städer och lag flyter ihop. Jag påbörjar en utläggning om att det förmodligen kommer att bli svårt ikväll för de svenska krigarna eftersom både Ishizaki och Anders Svensson saknas på mittfältet. Ralf släpper pennan ner i korsordet. Tittar lite förvånat på mig men säger inget speciellt. Jag däremot har insett mitt misstag. Försöker förgäves att rätta till. Erkänner halvt att jag blandat ihop lag. Börjar sedan svamla om avstängningar och avslutar med ett misslyckat försök att dricka kaffe. Med kaffe spillt på tröjan går jag och tar ett äpple och hälsar sen till Ralf från min chef.


onsdag, oktober 01, 2008

Sverige, det riktiga

Ibland blir jag arg. När någon tar för givet att folk i en småstad är offer. Stackare som aldrig tog chansen att flytta. Som inte satsade på karriären. Mindre intelligenta bonnläppar som inte förstår sitt eget bästa. Som blev kvar. Då blir jag ilsk. Vill nästan slåss.
Gislaved är så klart inte världens mitt. Men mitten är inte allt.