onsdag, november 30, 2011

Första stoppet

Flygningen över Atlanten blev händelserik men ändå rätt så bekväm. På min högra sida satt min vapendragare Åsa. På min vänsra en mor utrustad med en ängels tålamod och två barn i åldrarna ett och tre år. Den yngre av de två hade för vana att ge hals lite nu och då men jag har tack och lov väldigt lätt att somna om så det var ingen större fara. Dock konstaterade jag lite i efterhand att jag nog var rätt mosig i hjärnan när jag under inflygningen sitter och fyller i ankomstblanketten. Jag fyllde förvisso i pass och flightnummer rätt men när jag sitter där och markerar med pennan kommer det så en liten vätskepartikel och lägger sig i rutan nej på frågan "Do you bring any firearms or ammunition?" Praktiskt tänkte jag och torkade bort den lilla fläcken med handen och kryssade sedan i rutan med bläck i stället. När jag så har fyllt i alla frågor och svar tittar jag till vänster. Där sitter fortfarande barnen i sina stolar. Moder Tålamod däremot har rest sig och torkar ivrigt med våtservetter. Flickan närmast mig har kräkts. Ganska mycket. Vit sörja täcker hennes kläder och flygstolen är även den välbespydd. Jag får lite dåligt samvete eftersom jag inget märkt förrän nu och försöker i alla fall att se lite medlidsamt på den olyckliga trojkan. Först när jag hämtar mitt bagage faller pusslet på plats om den flygande droppen vätska som nästan kryssade i ett svar på min blankett. Här har jag suttit som värsta nitiska sekreteraren och fyllt i min kupong och inget i världen, inte ens lite flygande kräks, kunde stoppa mig.

Det som sen hände är en sådan där sak som jag länge längtat efter. Jag kom ut i ankomsthallen och anade vad som väntade. Men jag såg inte det jag hoppades på....
En småblyg man från Philips? Nej inte rätt.
Tetra Paks utsände chaufför? Nej inte helt hundra.
En smsasnde skjortkille med god rondör? Nej. Inte jag.
Skaralands rasistiske ägare? Nej.
Så stod hon där äntligen. Med skylt och allt. Under bart. Att hon klåpat till det och skrivit mitt namn med C spelade inte så stor roll.

söndag, november 27, 2011

Det närmar sig

Då rullar vi snart igång. Eller egentligen så är vi redan igång. Igår spelade Sverige mot grannlandet Norge och även om det blev förlust med uddamålet så känns det som om detta var början på något bra. Bellas båt pallade för spel, två världsmålvakter finns att tillgå och trots att kapten Wiberg satt på läktaren så höll försvaret oljeborrarna stången. Fall framåt. Ett fall som dock fick mig att dra efter andan var när fröken Torstensson landade på axeln cirka två meter från mig. Dunsen och utandningen bådade inte gott. Men tack och lov så var det bara luften som fick bråttom ur Linnea.





I morse startade jag här på hemmaplan min egna bevakning. Damlandslaget joggade i ett regntungt Malmö och vinden var minst sagt ihärdig. Efter ett regnigt löppass fortsatte träningen inomhus tack och lov. Gymträning och rehabövningar avlöste varandra och när sista momentet som visade sig vara en avslappningsövning så råkade jag befinna mig i toppen av en ribbstol. Snällt fick jag sitta och mysa på min egendomliga plats tills två ballader var avverkade.


Nu tjuter vinden högt i ett stormigt Malmö. Vi hoppas på bättre löpväder i Brasilien. Avfärd i morgon omkring 16 om nu bara Öresundsbron kurerar sig och vill ta emot trafik igen.

torsdag, november 24, 2011

Vi snurrar i olika världar

Ibland är jag på resa och han borta. Igår var jag hemma och han i Milano. Han föjde såg Barcelona spela på bortaplan själv såg jag Shamrock Rovers göra samma sak.




Så är det bara. Man kan påstå att jag drog lite av nitlotten. Men jag kan trösta mig. På måndag åker jag till Sao Paolo. Mannen jag skrivit om är ju Joel. Han får gå här i grådask och plågas av att Christer Sjögren sjunger i varenda affär. Revansch.

fredag, november 18, 2011

Vardagen

En helt vanlig och autentisk scen ur det vardagliga slitet på det journalistiska fältet.

torsdag, november 17, 2011

Gemerebah


Jag är i Norge igen. I Norge har jag varit förut. Senast i mars då det var VM, dimma, grillad spädgris och en man med en snus i imponerande storlek. Nu ska det återigen börjas åka skidor på längden. Det är min fjärde världscupspremiär. Det är för första gången inte jättekallt. Gällivare brukar bjuda på rejäla minusgrader och för två år sedan i Beitostölen så var vädret tämligen kärvt.

Snart blir det sömn. När jag vaknar ska jag klä mig och sen åka och titta på träning och fram mot eftermiddagen är det presskonferensen med stort P. Eller nej. Jag ljög den är helt vanlig.

tisdag, november 15, 2011

Unplugged

Jag kopplar ur idag och i morgon. Det är jag lite värd. Gårdagen var designad av kaosguden. Det var produktfoto, handboll och ishockey på schemat. Isället för att älta om mina egna dagliga öden så styr latheten mig till att länka lite. Min kollega och goda vän Daniel Stiller är i England och ska bevaka om Sverige klarar att behålla sin svit som sträcker sig ända tillbaka till 1968. Hans blogg hittar ni här.

En annan nära vän och kollega heter Joel. Han har puttat igång en ny hemsida. Den är grym och påminner mig samtidigt att min hemsida är en skam för hela mitt jag. Han bloggar ju även och här får han ett omdöme av Sundsvalls Tidnings Jan Olby som jag inte kan annat än att hålla med om.

Sen blir jag ju alltid lite avundsjuk på folk som tänker efter lite före. Som den här mannen... Det där var smart, snyggt och roligt. Tänk er själv om er farfars far gjort något sådant 1911-11-11. Coolt.

INSIDE damlandslaget kommer ut i samband med landskampen i Malmö. Ni som är på plats får ett nummer i handen och övriga får ge sig till tåls till veckan där på. Då kommer den i alla Stadiums butiker. Vill ni titta in delar av förra numret gör ni det här.

söndag, november 13, 2011

Där jag kommer ifrån

Denna dag är enligt min far ett kommersiellt påhitt och det kan jag nog hålla med om. Bilden här nedan är på min far. Om ni tittar noga så ser ni en bild på mig väggen bakom honom. Snett ned till höger i en jeansskjorta med huva sitter jag och smilar åt skolfotografen. Den där skjortan var kalas och fin skjortan. Jag hade fått den av en kvinna som hette Inga-Lill och hon hade sin ponny Birk hos oss. Det är Jens som har tagit den. Han gjorde ett lite längre projekt på min pappa förra vintern. Jens är en sådan där person som man märker har rätt driv. Har man det drivet så kommer man klara sig galant. Tidningsvärldens varsel till trots. Hela bildspelet om min far ser du här. Det är där jag kommer ifrån.

Intressant när någon annan fotograf kommer till den plats som jag vuxit upp och sett så många gånger. När en annan person tolkar de omgivninar och miljöer som jag redan har tolkat in absurdum. Roligt. Nu ska jag faktiskt handla vitkål och vitvinsvinäger. Bland annat. Vitkål, vitvinsvinäger och olivolja måste jag ha hemma. Annars dör en del av mig.

onsdag, november 09, 2011

Ledighet och resa över sundet

Har kört in i bloggväggen. Känner inte riktigt för det just nu. Men om bara snön kommer så ska jag åka till Norge för längdskidornas premiär. Då kickar bloggen igång igen. Sen börjar det på riktigt. Dam-VM i handboll går detta år i Brasilien. Jag lyfter den 28 november. Just i de dagarna kommer något av det roligast jag gjort ut i butik. Ett INSIDE på riktigt och även om reportaget är färdigt så är mitt projekt bara i början.

Utsnitt ur nästa nummer av MATCH Handboll.

Nu ska jag alldeles strax packa in mig i den blåa bilen och åka över bron till det andra landet. Där tränar författaren och hans landslag inför fredagens match.