tisdag, december 29, 2009

Ursäkta tystnaden, jag är hemma.

Sover i drängkammarn. De gula väggarna brukar få mig att skriva. I fönstret strimmar en vintersol genom övervintrande pelargoner och utanför det handblåsta glaset står äppelträden i snöpuder och rimfrost. För ett år sedan låg jag precis här och skrev om en ko vid nummer 237 som dödde. Just nu har jag inte riktigt den inspirationen. Lallar runt. Fikar. Skottar snö. Reser tillbaka i minnen. Glömmer det dåliga och minns det roliga. Som det ska. Har spelat hockey, blivit skytte-K och ätit hemgjord pizza hos Ytterströms. Har mjölkat och glömt att ringa.


Funderar på att ta med mig datorn och bara sätta igång. Jag har tanken men inte utförandet. Vi får se.

fredag, december 18, 2009

Ergonomi

Här är jag in action. Jag vet inte själv riktigt hur jag är förankrad på målet. Men jag föll inte ner. Dock kom en arg kinesisk man och påtalade på kinesiska att man minsann inte fick klättra på målen.

Tack min nyvunne vän Leif R Jansson.


Spärra spärra

Inatt ungeför klockan tre så upptäcker jag att mitt ena VISA-kort är borta. Lätt kris. Kvick överläggning. Snabbt samtal. Kortet spärrat.

Idag gör jag ett kortare eftersök. Letar på glömda ställen och dolda fickor. Plötsligt lyser de ilsket guldförgyllda siffror mot mig. Det numera spärrade kortet hade gömt sig.... I plånboken.

torsdag, december 17, 2009

Knarkarvideon igår följs upp med lite seriösitet. Om ni minns bravaderna herr S ägnade sig åt i Vadstena så kan ni nu följa han på hans nystartade blogg.

Det var bara det. Ikväll är jag och herr S bokad på inte mindre än tre (3) respektive två (2) julfester. Tidningen Match har julpingis. Idrottsjournalisternas klubb har innebandy och julbord medans GP har julfest utan tema men med allmän neddygning. Jag har lagt upp det på följande sätt. Jag rullar förbi Match, mutar herr S för att vara hejarklack åt Uffe den tuffe som med publikstödet i ryggen enklet smashar ut mig redan i kvalet. Sen följer en rask promenera till SJ-hallen där MackanMedia med anhang spelar den där sporten som de som var för dåliga för hockey spelar. Efter det bryter vi mot bibeln genom att frossa deluxe på Ullevi. Sen avslutar jag denna kväll genom att gå upp på GP och drottningSilviavinka till allehanda folk.

Ja ja. Hur som haver. Skona skaver. God Jul.

onsdag, december 16, 2009

En skatt

Vad ska man göra för att få ungdomar att förstå att det där med knark kanske inte är tårtornas tårta? Man kan vifta med pekpinnar eller visa diagram med antal döda hjärnceller. Eller. Så plockar man fram en bildkanon och visar denna video. Så här går det barn om ni trampar ner i träsket med crack. Gör det inte barn. Vem fan vill sitta som överviktig slentrian sällskap bredvid en synligt totalrubbad snubbe i bar över när denna förverkligar sin dröm som sångare?

Det är så sjukt att orden inte kommer till mig.


tisdag, december 15, 2009

Det är mörkt min vän

Snökaoset har inte nått Göteborg. Det stör mig. Asfalt med lite lite snö reflekterar ljuset så mycket bättre än asfalt som bara är våt. I väntan på snön lyssnar jag på Adiam Dumott och försöker styra upp min vardag.

Har suttit hos herr Stiller och tittat på bilder ikväll. Årets Bild närmar sig och jag har faktiskt bokat ett rum i Örebro redan nu. Det är alltid kul att träffa kollegialet från Sveriges samtliga hörn. Att Årets Bild i år delas ut bara några dagar efter min hemkomst från OS i Vancouver kanske inte är ultimat men ultimata saker har en tendens att bli tråkiga så vi får väl le och vara glada ändå.

Imorgon ska jag ta en seriösdag. Stiga upp tidigt och sen gå till jobbet klockan nio. Bara för att känna på det. Verkligen stämlpa in och reda ut kvitton och kopiera papper. Jag försöker göra det ibland men misslyckas oftast och vaknar så där runt tio och skäms ända in i mitt arma bonnpojkshjärta. Men imorgon... Då.

I övrigt sitter jag och hoppas på att min allra bästa herr Loe ska släppa något nytt. Det skulle vara en glimt av våren redan i december.

I övrigt två. Jag har hittat mig ett par nya bloggar som jag lagt i min lilla flik som jag tittar in på dagligdags.

Trestegsraketen direkt från metropolen New York.

Erik och Pierre håller fiktiv låda här.

Någon snubbe med frossa sitter här.

Alla väl att titta in och skratta åt och med.

måndag, december 14, 2009

Min kompis

Min kompis Malte och jag åker traktor. På vagnen har vi förrymda kor som åter har fångats in. Någonstans runt Lövsättsbron delar Malte med sig av sina funderingar.

- Nils. Är du vuxen?
- Jaaaa, det är jag väl.
- Är du en pappa?
- Nej.

Lång betänketid.

- Men vad är du då då?

Ja. Vad är jag egentligen. Just nu är jag lite jetlaggad (tycker inte om ordet. Låter lite engelskt wannabee. Svenskt ord någon?) och dricker kaffe utan mjölk tidigt på morgonen.

söndag, december 13, 2009

Här får man rösta

Stackars kineserna. Inte kan de odla låstaspaprika i FarmVille och inte kan de läsa varken Hövdingens eller Praktikantens bloggar. Nu är jag återigen i ett land med demokratiskt framröstade ledning. Finland har slutat strejka och klockan i Finland är tre fast klockan i mig är elva.
Natten i Shanghai var både rolig och underhållande. Ett kort konstaterande är att svenskar finns överallt och att väggarna på Mint Club (som har framröstats till Shanghais hippaste klubb år 2009) nu har fått höra pannkaksscenen med Grodan Boll och Kalle Stropp.

Gårdagskvällen spenderades med TV4-utsända och nyvunna svenska vänner. Vi åt groda och åkte först upp i hotellets takbar. Där roade sig några kineser med att i tur och ordning starta slaggis, spottade på golvet och ramlade i trappa. Vi kände kulturkrocken torna upp sig och åkte istället in till ett torn med konstig form och tittade på en utsikt som inte syntes på grund av ett hällande regn. Men det gjorde inte så mycket. För på scenen stod två kineser, en native american och en hippie som jag gissar kom från Belgien. I gnistrande plysch levererade de ABBA-hits och Metallicatolkningar med blandat resultat.

fredag, december 11, 2009

Another brick in the Chinese wall

Mästerskapet tog slut lite för tidigt. De oerhört trevliga tjejerna i laget höll inte för trycket utan var bra först när matcherna inte gällde något. Lite synd. Det hade varit lite kul att få vara med när ett sådant här lag lyckas och liksom slår igenom.
För om bara det idrottsliga skulle falla på plats så har de redan allt annat som skulle få dem att bli så där härligt folkkära. Men men. En annan gång kanske.

Den för tidiga sortin har gjort mig till Shanghaibo i nästan två dagar. Flygen hem var lika fulla som de där två ryssarna som lastar en stubbe på en cykel och jag kan inte flyga hem förrän luciamorgonen nu på söndag. Shanghai fram till dess alltså.

Myllret av folk tycks aldrig ta slut. Överallt är det folk. Den privata sfären är liksom mycket mer offentlig i Kina. Gatan är som folks vardagsrum. På gatan petar man sig i näsan, man gråter, skriker, sover, rapar ljudligt, agar sin skrikande barn, äter kokta köttbullar på spett och allt sker inför allas ögon. Gränsen mellan det offentliga och det privata har liksom suddats ut.
Men trots att folk rapar mig i örat på tåget och trots att den tjocka tanten daskade sitt barnbarn både sju och åtta gånger så gillar jag Kina.
Fördomen har sagt mig att folk är lite illvilligt inställda till utlänningar. Men inget kunde vara mer fel. När jag har vandrat genom gatorna som jag tycker hör till det riktiga Kina och inte den råsminkade OS-fasaden som fanns i Peking så är det vänligheten, nyfikenheten och skratten som jag mött och även om jag pratade mitt modersmål och den skrynkliga tanten som sålde mandariner sitt så kunde vi både göra affärer och skämta.

Ikväll ska jag äta middag med Magnus och Max på tv4. De hade stora planer om att ta sig till Bangkok men tog för bara nån timme in på samma hotell som mig. Från mitt fönster kan jag se folket myllra, lyftkranarna sakta röra sig och neonskyltarna blinka. Natten i Shanghai väntar oss.




söndag, december 06, 2009

Livstecken från Kina

Kort inlägg bara för att visa ett livstecken. Snabb sammanfattning.
Käkar med pinnar. Blir betittad och pekad på vart vi långnäsor än går. Munskydd är sjukt populärt. Resan hit tog 27 timmar. Bagaget kom först idag.
Detta är det riktiga Kina, ingen putsad fasad som under OS. Här kan man bajsa, rensa fisk och laga skor på trottaren. Inget är fel eller dumt bara smidigt och trevligt att göra ute i det fria.

Saker som inte fungerar i Kina:
  • Youtube
  • Blogspot
  • Facebook
  • Bordsskick

Under OS i Peking förra augusti funkade alla sidor förutom wordpress. Nu är wordpress tillgängligt men sidor som öppnades upp under OS har nu återigen stängts ned.
För min del så kan jag ta att inte kunna kolla in när folk slår sig på youtube eller uppdatera min blogg (detta inlägg skickas via mail och läggs upp av tredjeparten MackanMedia) men jag tänker på de stackars kineserna. Vad ska de göra hela dagarna? De kan varken pokas gå med i meningsfulla klubbar som "Vi som har efternamn som slutar på sson" eller odla paprika i Farmville. Fattigt liv blir det. Man kan undra hur de styrande datateknikerna tänker. Vill de inte folket väl?

Saker som fungerar i Kina:
  • Kollektivtrafiken
  • Massagestudiorna
  • The West

onsdag, december 02, 2009

Första stoppet. En strejk

Mellanlandad i Helsingfors. På en flimrande skärm lyser det ilsket rött bakom destinationen Shanghai. CANCELLED.
Snålfinnarna som sitter i ledningen har kickat alla lastare och lossare och istället ställt det så att ett bemanningsföretag just i dagarna skall ta över driften på flygplatsen. Finnarna är inte bara snåla utan också envisa så alla lastare och lossare har gått ut i en enligt Finnair olaglig strejk.

Så nu sitter vi här. Ett litet gäng som sammansvetsats i vår situation och trots att det sätter mig i en liten obekväm situation så myser jag lite av kampandans vingslag. Så skönt att de som fått sina jobb nermalda i köttkvarnen på ett effektivt sätt lamslår en hel flygplats. I en kö med uppretade flygresenärer låter jag en stilla applåd ljuda.

Rutinens skimmer


Det fanns en tid när jag hade en stiftskrivarutskriven lapp med packningsinstruktioner. Min kära mor hade med Windows 3.1 hjälp fixat mig klara riktlinjer så där i början av en stor resa. Nu var det oftat så att trippen inte varade mer än ett par dagar och destinationen var oftast farmor och farfar i Hjo eller på sin höjd legoland i hiskeligt avlägsna Danmark.

Nu sitter jag i min soffa i den lägenhet som jag igår övervägde att övergiva och dricker kaffe. Om lite mindre än en timme går min flygbuss. Trots att jag ska ända till Kina och vara där i uppemot två veckor gick mina packningsförehavanden på dryga kvarten. Man lär sig. Windows 3.1 och en mor hjälper mig inte längre på vägen på samma sätt. Legoland känns ungefär lika långt bort som affärn i Kovland och att flyga till Shanghai via Helsingfors känns som logiskt.

Vad ville jag egentligen med detta inlägg?