tisdag, juli 31, 2012

"Don't move!"

Sverige hade fått pisk av Danmark i damernas handboll. Jag hade en invigning och en fullspäckad dag i bagaget. Ögonlocken kändes tunga. Men bilder måste hem så jag satt kvar vid i arenan. Hade säkert suttit en halvtimme själv när jag beslutar att jag nog är färdig. Ska precis släppa ner handen som jag stött hakan mot när en myndig stämma utbrister inte speciellt högt men bestämt. "Don´t move" Jag ser direkt vem det är. Han har sprungit runt på matchen och fotat med ett redigt åbäke till kamera. Han är kommer från Amerikatt och har vunnit fler priser än vad pappa har kor. Sportbilder är ett av hans huvudspår och otaliga är de gånger jag surfat runt på hans hemsida för att inspirerars. Han heter David Burnett och nu är han precis på väg att fotografera. I fotografiet ingår jag. Om David Burnett säger Don´t move då movar man sig inte. Så jag sitter så säkert någon minut. David byter kamera några gånger och avslutar med att plåta med mobilen. "You know, they demand me to do some instagrams as well." Vi snackar lite kameror och internet och det visar sig, föga förvånande, att den där David är en skön snubbe.
Nils Jakobsson. Foto: David Burnett
David Burnett. Foto: Nils Jakobsson Så kan det gå när man trött och hungrig arkiverar enpersbilder lite längre än vanligt.

Hur det är del 1 (transport)

Transportmedlet som är "the shit" under OS är buss. Vi åker buss från lägenheten, buss till presscentret, buss mellan arenorna. Röda bussar, blå bussar, vita bussar, bussar med två plan och bussar med rolig tuta. Vill du åka mycket buss då ska du ackreditera dig till OS. Man är inte hel som bussälskare innan man bevakat ett OS och åkt samtliga transportsträckor. På det stora presscentret, i journalistmun MPC, finns en stor busscentral. Där står män och kvinnor i lila/röda kläder och vill väl. Till skillnad från många andra volontärer så har dessa koll på läget. I alla fall för det mesta. Man säger sin arena och så får man en bokstavskombination till svar. Det finns också vissa inslag av apartheid i bussarnas land. OS-bussarna har egna filer där kan de enkelt och snabbt föra sitt maginnehåll till lämpliga hållplatser snabbt med Londonbussmått mätt. Vi mediafolk kan med fördel överklassigt Silviavinka oss förbi de köande högerstyrarna som svär medan de passar på att käka lite friterad fisk. Livin tha lajf!
Detta var ett lite suspekt inlägg som jag nu avslutar med dagens citat som kommer från en kvinnlig militär i en av oräkneliga säkerhetskontroller. "So photographer. Is that like your real job?" "Yes." "Oh cool. Living just like a surfer then. See ya!" Vet inte hur hennes hjärnkontor mindmappade sig fram till denna slutsats kanske kopplade synapserna lite fel i sviterna efter sin tjänstgöring i Irak. Nu ska jag gå till Scanpix och hämta en simbiljett. Sen ska Therese Alshammar ha presskonferens. Vi får se vad resultatet av den blir.

OS-frukost

Rutinerna börjar ta form. Nerstigning i sovriket lite för sent. Uppstigning runt halv sju. En tallrik fil med russin och müsli. Packa grejer. Åka buss. Denna morgon känner jag mig lite segare än tidigare. Hjärnan kickar liksom inte in. Jag slänger en blick på klockan menn det tar, helt ärligt, tre sekunder innan jag fattar hur mycket klockan är. Nu några minuter efter frukost känner jag hur livet liksom rinner tillbaka. Cell för cell glider över från rött till grönt. Nu avslutar jag bara med frukostens final. En kaffe och en halv röd tjur. Skytte står på schemat. Nu kör vi.

måndag, juli 30, 2012

Jag håller med Jens Forslund

Detta stoppar jag i fickorna nu i dag. Är på arenan där allt med hästar avgörs och i dag ska pållar hoppa över hinder och ner i vatten. Bra remoteläge tänkte vi på Bildbyrån och jag är både Niklas och Joel tack skyldig som lät mig ta denna bevakning. Har satt ihop mina grejer. Lagt allt i fickor på min otroligt fula, men praktiska fotoväst. Mina kollegor till höger om mig jobbar för AP och kör inte dubbla eller trippla uppsättningar. Nej nej. Jag räknar just nu till ni remotekameror. Men då är de också fyra man på plats... "Ojämna lag" sa Jens Forslund efter en hockeymatch nån gång tidigt 90-tal. Lite samma nu. Men de ska få sig en match!

Variera mera

Uppdraget är egentligen ganska simpelt. Variera. Hitta vinklar och olika bildutsnitt som kan användas i så många forum som möjligt.
Lite så man kan jobba.

Balansgång med torra linser

Jag ska inte nämna vad klockan är. Tidigare inlägg har i princip samtliga börjat eller slutat med tidsbestämning. Så inte nu. Jag konstaterar i stället att mina linser känns som Gobiöknen. Dagen har fyllts av skytte, handboll och badminton. Har ätit en burrito och hittat en genväg. Tyvärr så har engelsmännen så förbannat svårt att få mat att smaka något. Till och med saltet, som ligger i små fyrkantig pappåsar, i presscentret är smaklöst. Burriton smakade mest som tjock men vattnig potatismos. Vidrigt men mättande.
Imorgon ska jag klä mig i mitt bästa leende och försöka få montera en remote trots att jag inte anmält detta 24 timmar innan som regeln säger. Det är planen. Vet inte om det blir så. Det jag däremot vet är att jag nu ska sova och att jag i morgon kommer att ha inte mindre än två kokta ägg i min beiga och gräsligt fula fotoväst. Ägg. Livets stora matmor. Smidigt, lätt och nyttigt. Ät mer ägg. Då blir du lycklig, snäll och glad.

söndag, juli 29, 2012

Men ååå

Asfalten är kall och jag har missat bussen till skytteanläggningen. Tur då att min OS-rutin har gett mig lite spelrum. Jag hinner missa en buss och ändå vara på plats innan tävlingsstart även om det inte blir ultimat. Gårdagen bjöd på en relativt lugn kväll men likväl så var jag inte i säng förrän 01:30. Nu ska jag helt krasst utnyttja tiden på buss och busshållplats. Mycket arkivarbete ligger i datorn. Gäller att jobba undan tävlingarna så snabbt det går annars växer datorn snabbt igen av allmänna bilder på London tillsammans med detaljbilder på stavhopp. Visar lite bilder från igår. Simning, presskonferenser och en bombhund stod på schemat. Bland annat. Kvalet i damernas skeet börjar om 40 minuter. Jag hinner.

lördag, juli 28, 2012

Poolfönstret

Så här kan livet behandla en när man bevakar ett OS. Plötsligt, utan att man riktigt vet hur det gick till, så har en ungerska pressat, puttat, armbågat tre svenska fotografer till underkastelse. Jessica som ni ser huka sig underdånigt för den östeuropeiska kvinnan jobbar på Scanpix. Scanpix har en hel armada med fotografer här i London. Deras äventyr kan ni läsa om och beskåda digitala avbildningar av på deras gemensamma blogg. Bland annat kan man se en bild på mig och Joel som både storögt och beundransvärt bevittnar Jessicas stora bildkonst från en presskonferens. Längst till höger i bild finns Lars. Ni vet vem.

Sen blogg, tidig morgon

Invigningen är avklarad och färdig. Vår buss kom inte utan vi fick ta en taxi. Nu är klockan mycket. I morgon väntar simning, bordtennis och handboll. Gött de. Nu är det på riktigt.

fredag, juli 27, 2012

Nu inviger vi skiten!

Konferenser gånger en miljård

Det hela började med en tågresa i arla morgonstunden. Vid 11 var jag på plats på det café som fram till 21 skulle bli min hemvist. Presskonferenser med olympier från simning, handboll dam, handboll herr, tennis, skytte, cykel samt välkomst cermoni och fanbärar presentation (utan närvarande fanbärare). Jag har sprungit, svettats och trollat med knäna. Dagen slutade med att olympiabyn stängde och jag var tvungen att gå på fest utan att ha lämnat in alla bilder. Har ett digert arbeta med att arkivera ut bilderna i morgon. Förutom detta så ska jag till SVT och titta hur de har det där i sin OS-studio.
Dagens citat 1. "Nej. Hon hade fula ben. Sådana där stockar" Anonym Fotograf. Gårdagens citat 1. "Den här vuxenvärlden. Den är så dålig". Ludde 23.

torsdag, juli 26, 2012

Tidig morgon

Det blev en sen natt men jag är uppe i ottan. Kollega Jack Mikrut var ännu värre och steg upp i svinottan. Ska inom timmen ta tåget tillbaka till London. Trots en del teknikstrul under gårdagens match så löste sig det mesta till slut. Inte ultimat men okej. Denna dag den 26 juli är presskonferensernas dag. En hel drös atleter skall in i den olympisk skärselden. Nu gäller det att försöka trolla med de miljöer som finns till hands. Återkommer i eftermiddag. Nu närmast ska jag inmundiga frukost.

onsdag, juli 25, 2012

Tvål

Klockan är nästan midnatt. Jag är i Coventry och har glömt tandkrämen hemma i London. Borstade med tvål i stället. Tänderna känns lena men munhålan basisk. Smällar man får ta. Tog tidigt i morse buss, tunnelbana, tåg och landade till slut i den stad där Magnus Hedman tjänade ihop de pengar han senare brände på allehanda matnyttigt. Coventry. Engelskt white trash. Mer fish and chips än så här blir det inte. Här är stålet rostigt och kvinnorna tjocka. Sverige spelar fotbollsmatch mot Sydafrika här i morgon. Det ska bli skönt. Nu startar det verkligen. Går liksom omkring i ett våldsamt ingenting. Får vara fyndig och smart en annan gång. Klockan är full och jag är mycket. Polisen på bilden skrattar i vart fall. Klart han gör. Han har ju ett vapen som kan förvandla en kanin till nåldyna inom loppet av elva sekunder.

tisdag, juli 24, 2012

Bodens giraffhals

Joel hade satt sig i skiten. Däddlajn för inskickandet av porträttbild till OS-ackrediteringen låg bara dryga halvtimmen bort. Vad gör man då? Inlåst själv i sin egen lägenhet. Jo man tar på ett sådant där vidvinkelobjektiv och plåtar sig själv som giraff mot vit bakgrund.

Första anhalt

Jag satt på ett flyg och tänkte. Nu. Nu så har jag en hel dag på mig att förbereda och fixa. Sen var det som om en fiskmås knäppte med näbben och så var klockan 00:06 och dagen hade flugit all världens väg. Kan konstatera att den stora snackisen säkerheten verkar vara under kontroll. Jag har inte lyckats gått många meter utan att antingen se eller fysiskt nudda en polis eller säkerhetsvakt. Det känns lite i luften att många är på helspänn. Jag märkte det rätt så tydligt i dag. Joel, min kompanjon och trefaldig OS-sambo har lock för sitt ena öra. Detta göra att Joel ibland, så att säga, sticker iväg lite i röstvolym. Kort. Han pratar lite högre än vanligt och normalt. Av någon anledningen så råkade den käre Joel i en mening så där i förbigående mycket högt och bestämt med betoning på o-ljudet nämna ordet bomb. Det gick ett sus av tystnad och förstening genom den röda bussen med två våningar. Vi får vara tacksamma att Joel är så avväpnat pojkaktig i sin uppsyn. Tack, tack. Några korta. Jag kan recensera pressmaten som okej i smak och vidrig i framtoning. Kattmat med livstrött pasta.
Den engelska frukosten hjälpte mig hela dagen. Den var välsmakande trots det faktum att de skramlade äggen hade stelnat sig ett skal.
Bomb-Joel skämdes så väldigt att han försökte bli ett med först en dator och sedan med ett blått skåp.