tisdag, december 21, 2010

Det är vitt

Tåget står stilla. Utanför står ett övergivet gammalt missionshus. Den ljusblå färgen ligger vacker mot den vita snön. Inga ljus brinner, inga lampor är tända. Rutorna är täckta med iskristaller och prydnadsbuskarna mot ena väggen är för höga och ovårdade. Trappen är osopad och snön otrampad. Övergivet men inte igenbommat. Det behövs inte. Ingen går dit längre. Ingen vill sopa trappen. Det är portioner med vemod och skönhet i samma andetag. Där står jag nu. Eller jag sitter. I ett säte som man kan säga att jag hyrt av Statens Järnvägar. Vi är sena. Något jag nästan räknat med men inte hoppats på. Tåget rullar igen. Nästan en timme försenat men är det vinter så är det och nej. Det kom inte som en överraskning för SJ denna gång heller och jag orkar inte höra ett enda till klagomål på det där företaget. Bygg era egna spår och snöröj bäst ni vill.

Märks det att jag är trött? Jag märkte det igår. För i den taxi jag och GP-Carina tog hem ifrån Landvetter glömde jag den påse med lego och klockor som jag köpt i en butik i Billund. Kan även vara tröttheten som gör att jag idag struntar i att ringa taxibolaget. Det blev ett långt mästerskap. Det roligast mästerskapet jag varit på. Men det blir jämt så här efteråt. Tomt. Som ett ljudlöst eko. Tåget rullar som sagt. Det känns som om det går fortare än vanligt.

Jag har inte tänkt ta bloggledigt över jul och nyår men jag vet att det nog blir så ändå. Allt rår man inte över. I natt sover jag i drängkammarn.

måndag, december 20, 2010

Dimmorna i Danmark

Det blev en lång dag igår. Jag for till arenan redan vid tio på morgonen för att montera takkamera. Runt halv fem i morse var jag tillbaka på hotellet på den danska landsbygden. Det var roligt och jag är tämligen övertygad om att känlan av bitterhet som fanns i det svenska lägret vid slutsignal var borttvättad lagom till midnatt.



Bilderna från remotekameran blev skit denna gång.




Efter färdigspelad turnering är det bankett. Självklart vill tidningar och förbund ha lite bilder ifrån dessa tillställningar. Speciellt när det har gått så bra som för dessa tjejer. Men. Denna bankett var stängd. I alla fall för all press. Det är då den visar sig. Storheten. Anledningen till att detta lag kan bli det folkligast vi någonsin haft (om nu bara Sveriges tröttaste förbund tar tillvara på denna guldklimp och inte gör likadant som på Bengan Boys tid och tappar bort det intresse som nu och då fanns) i vårt land. Beatrice som är en av lagets två sjukgymnaster kommer ut till mig. Hon lovar att ta med laget ut för att fixa lite bilder. På utsatt tid 30 minuter senare ser jag några av tjejerna komma gående. Jag försöker arrangera upp en bild men hinner inte riktigt....
video
Jag är lite imponerad av mig själv att jag hade närvaro nog att trycka igång mobilkameran. Hur som helst får jag mina bilder i kongresshallens foajé. Men jag är inte riktigt nöjd. Några av tjejerna säger att de kan försöka smuggla in mig och expressenmedarbetarna Jens och Åsa. Men vi är nog lite för fega. Sten, lagets överledare, kommer och övertygar de stränga vakterna att vi visst får komma in och ta några bilder. Men bara på de svenka tjejerna. Sen bjöd tjejerna på både dans och bubbelskål.


Tre flaskor champange gick åt. Den allra största delen hamnade på en kongressals golv. Men bilderna, som var specialbeställda av Expressen, blev bra.

Nu har jag varvat ned hemma. Ätit köttbullar och ska snart gå och sova. Jag är mätt på handboll men otroligt glad att få ha varit med på ett framgångsmästerskap. Det absolut roligast jag gjort faktiskt. I december 2011 spelas VM. I Brasilien...

söndag, december 19, 2010

lördag, december 18, 2010

Finalens final



Så har ännu en dag kommit och gått. Ungefär samma mönster. Igen. Sverige överraskade och vann. Igen. Jag blev glad. Igen.
Har lite bilder kvar att göra så det blir ett kortare inlägg. Jag vill tacka Mia. Mia syns inte så ofta på bild. Men hon har, tillsammans med nu hemåkta Bea, sätt till att de svenska tjejerna inte skadat eller förslitit sig. Idag hjälpte hon mig. Genom att hon höl upp den vita handduken så kunde jag vitbalansera i den danska hallen med smutsigt ljus.



Ingen remotekamera idag. Den var tvungen att godkännas av en ingenjör sa EHF-ansvarige mannen. Men en sådan skall finnas på plats imorgon. Nu gäller det bara att jag är på plats samtidigt. På en final måste man ha remote. Annars gills det inte. Nu ska jag strax avrunda dagen med en tuborg tillsammans med Scanpix-Leif.

fredag, december 17, 2010

Mera mat

Förlåt mitt förra inlägg. Det var ett sådant där som kategoriseras under etiketten värdelöst.

Kom till Danmark. Skulle hyra en bil. Stegar in på AVIS och stämningen börjar inte på topp när man ser att den klassiska gratiskartan kostar 20 spänn och att den mätta dansken bakom disken även säljer glas med vatten, ja säljer, för fem kronor styck. Vad är tanken? Tjäna lite extra på att kränga vatten för småpengar när man hyr ut bilar.

Så, kort sagt, den mätta dansken bakom disken började inte på plus. När han sedan på något sätt lyckas lista ut min bokning och ska skriva under kontrakt märker han att det blir lite dyrare än de pengar jag redan betalat in via nätet. Han ser sen anledningen och förklarar för mig.
"Dui sierr herr" säger han och ser ännu mättare ut. Han pekar på tidpunkterna. Jag plockar upp bilen 12.15 och lämnar den tre dagar senare klockan 13.00. Den faktiska hyrtiden blir tre dagar och 45 minuter istället för de tre dygn jämnt. Räkningen däremot blir för fyra dygn. Man avrundar gärna uppåt i Danmark. Jag säger att det kanske inte är den ultimata lösningen. Dansken förklarar att han inte kan göra något åt det. Jag säger att jag bokat 13 till 13 på nätet. Dansken svara att han minsann inte kan veta det för han har ingen bokning. Jag undrar då var han fått återlämningsinfon med rätt dag tre dagar senare och klockslaget 13. Han säger då att han läst det i min bokning. Jag påpekar att han inte hade den bokningen. Han ignorerar detta fakta och säger att han tyvärr inte kan göra något åt något. Jag byter taktik och säger att jag kan vänta i 45 minuter och ta bilen klockan ett. Dansken menar att det inte går. Bilen har han redan "checket utt" och det skedde kvart över tolv. Vill här bara påpeka att han inte plockat fram några nycklar. Inte rullat ut någon bil från något garage. Han har endast skrivit ut ett papper. Jag himlar med ögonen och börjar göra planer på att enkelrikta Öresundsbron eller åtminstone riva den sydliga delen av den. Mitt sällskap som består av två tröttkörda journalister har under hela samtalet hållit sig lite i bakgrunden men kommer nu och lägger lite krafter och aggression på den mätta dansken. Vi säger att vi vägrar. Dansken anar oråd. Efter någon minuts lite halvhetsig diskussion kommer tillslut den mätta dansken och jag fram till att jag lämnar bilen 45 minuter innan vad som stått skrivet i den bokning som den mätta dansken inte sett men vetat i detalj vad den innehöll. Klockan 12.15 på måndag så slipper vi betala ett helt dygns hyra extra. Den mätta dansken ser ut att känna sig lite ledsen men skriver från sin dator ut ett nytt kontrakt.
Problemet löst och den mätta dansken hatad.

torsdag, december 16, 2010

Flykten från Norge

Nu lämnar jag det dyra grannlandet och åker till det lite billigare grannlandet. Nej. Inte Finland. Danmark. Gröthalsens Mecka och slagfält för nästa kamp. Sitter på ett tåg med tre skrivande journalister och alla har trötthetstecknen ingraverade i ansiktena. De har börjat strunta i frisyrer och den korta tonen i svaren gör att jag förstår och håller mig lite till mig själv. De kanske börjar andas med magen när vi väl nått danskt grus.

Jag var ganska speedad jag själv i förmiddags. Fem olika beställningar på unika bilder. Ena gången allvarliga minen med en ensam person och nästa glada gänget med tummen upp. Det blandar och ger men är ändå förbannat kul. Nu är det lite uppehåll. Match först i övermorgon. Två dagar spelledigt. Det betyder dock inte att jag inte jobbar. Nej nej. Mellandagarna går i ett mycket högre tempo än matchdagarna. Då är alla tillgängliga och man måste "jobba" fram bilder inte bara bevaka skeendet. Det tar på krafterna. Inte så mycket fysiskt men hjärnan jobbar och de berömda flertaliga bollarna är alla i luften.

Dock märkte jag en grej igår. Vid slutsignal. Sverige gråter, kramas, springer och hoppar. Allt i glädje utspelas på det gula golvet. Jag själv är lugn. Glad men arbetande.

Strax går planet mot Danmark.

onsdag, december 15, 2010

Grubbström räddade




Själv är jag glad men lite sliten.

Snart

Dagarna tuffar på. Om 30 minuter avgörs det om Sverige går till semifinal eller kommer sjua. Jag har monterat remotekamera, laddat batterier, fyllt kamerabältet och ska bara ta med dator och utrustning till ringside. För det blir ett slag ikväll. En fajt. Jag ska titta på och ryckas med. Jag tror Ungern snart är platt. Gasa nu tjejer.



Det var mitt eget lilla brandtal. Jag vill så gärna att det inte ska sluta här i Lillehammer. Danmark och semifinal skulle vara kul(t). Att försaka det där med julhandel är liksom ändå min grej. Ett par dagar till gör ingen skillnad och som jag var inne på tidigare. Människor som dessa unnar man framgång.

Nu är kamerabältet spänt. WT-4:an är ansluten och nu kör vi.

tisdag, december 14, 2010

Ettan



Så här såg Expressens etta ut. Sju sidor handboll. Inte dåligt. Aftonbladet var nästan lika publiceringsmilda och gjorde fem sidor.
Dock tar Bladet lite revansch på webben idag. Topp på sporten med nya grejer, bildspel och omröstning. Expressen har damhandbollen som nummer 13 långt ner på sidan. Det när jag vet vet att de haft massa bra grejer i tidningen idag. Men på webben intet nytt.

Här och här följer ni förresten EM-bloggarna.

måndag, december 13, 2010

Redovisning Remåt

Jag började dagen som döpts till måndag med att gå på pressträff klockan 11. Nu klockan 23 är jag nästan färdigjobbad. Bara bildskörden till arkivet kvar. Ni som har lite koll på sport vet nog vad som hände igår. Sverige gick in i trance. Med skärpa, disciplin och ett bestialiskt försvarspel så knäppte man Norge på näsan. Å det grövsta. Någon sa att det vore som om Norge vann över Sverige i hockey. Några ropade skräll andra bragd. Jag själv lallade runt och njöt lite extra. Trevligt folk unnar man framgång.

Remoten då?

Jo från sin bjälke säkard i röda vajrar så gjorde den sitt jobb. Jag skickade tre bilder som jag ansåg okej. Precis när jag ska packa ihop ringer Expressen och vill ha mer. Fler alternativ till både sin etta och till ett uppslag. Väldigt roligt när man får jobba direkt mot redaktionerna. Resultatet fick jag nu ikväll se på en ipadda. Det blev bra. Frimärke och allt! Bilden närmast nedan gick som frimärksrepris i Expressen.



Torsten gick på en propp.


Och Grubbström räddade ett friläge.


Och här står jag och bara mår.

söndag, december 12, 2010

Remåt

Mina ben skakar. Innan jag förklarar varför ska jag bara förvarna att nu blir det fotonörderi. Jag har varit och klättrat. Gått på ett nät av metall ovanför ett gult golv i plast. Ikväll möter Sverige grannlandet Norge i damernas handboll. Jag har plockat med mig Pocket Wizards och allt annat man behöver för att kunna montera fjärrstyrda kameror i taket. I Larvik gick det inte att göra utan hjälp av en skylift. Här i gamla OS-arenan i Lillehammer finns möjligheterna. Ni kanske minns bilden på en straff som senare blev ett frimärke. Den är tagen här. Bara ett par meter ifrån den balk där min kamera nu är monterad. Att på gånska modiga meters höjd böja sig och kolla skärpa är lite påfrestande. Fysiskt men allra mest psysiskt. Jag brukar inte ha problem med höjder men när jag promenerade stålnätet fram så var det inte utan att tankarna då och då ägnades åt det naturfenomen som kallas tyngdlagen.



I den röda fyrkanten sitter min kamera. Den röda linjen promenerade jag på skakiga ben. Nu efter dryga halvtimmen och två koppar kaffe börjar pulsen likna normal.

torsdag, december 09, 2010

Ska du arrangera ett mästerskap? Tips 2

Fixa fikat. Här i Larvik kan man varva onyttigheter som bullar med morötter vilket är en väldigt bra sak. Kaffe finns i mängder samt ett blandat utbud av kolsyrade drycker.

"LUKT"

Bara lite roligt just hur man använder de kära ""-en.

onsdag, december 08, 2010

Ska du arrangera mästerskap? Tips 1

Ska du arrangera ett mästerskap? I dag startar en följetong light. Om du ska arrangera ett mästerskap och har hand om pressrum och presservice så är detta en väldigt bra grej att läsa.

Tips 1
Ordna en bra present.
På de flesta mästerskap jag är på får man en välkomstpresent. En liten minimuta som alldeles för ofta består av en ryggsäck eller väska som är fullproppad med information om medelmåttig turistanlägningar i närområdet. Totalt värdelöst. Speciellt om det är en väska med gigantisk logga och kvalité som inte ens ett gatubarn tycker är bra. Peking 2008 ryggsäcken var en höjdpunkt men annars är det tyvärr mest bara skit. Satsa istället på något användbart. En mössa, ett par vantar eller en fin tröja. Gällivare senast gjorde det bra som gav bort en skön mössa samt en bra och varm halsduk.
Vi vill gärna bestickas så där lite lagom, men bara med kvalitet.


Larviks väska går in under kategorin värdelös.

Förhanden som gick in

Gårdagen gick bra. Det är roligare att jobba på mästerskap när det går bra än när det går dåligt. Slå på stora trumman det är sant. När lag och personer vinner är de gladare än när de förlorar. Slå på trumman igen. Inför gårdagens match viskade Carina på GP att hon vill göra förhand på fröken Kain som förvantades vakta Sveriges mål första matchen. Träningen före match kryper jag därför omkring bakom mål och sticker vid lämpliga tilfällen kameran under målets nät. Handbollar är förvisso ganska mjuka men att få en boll med skottkraft rakt i kameran eller huvudet känns föga intressant. Allra värst vore en boll som i ilfart träffar kameran som sen rekylerar in i ansiktet. Då blir det hård plast mot mjuk näsa och förmodligen kommer flera droppar blod i så fall färga det blågula golvet. Med denna baktanke gäller det att ha koll på skyttar och bollar jag vill som sagt inte skada mig i min jakt på bra bilder. Efter ett tag lider träningen mot sitt slut. Efter att ett skott gått i mål viker jag in kameran under nätet och lyckas utan att titta i sökaren få en bra bild när Gabriella sträcker sig efter bollen. Gott så och alla nöjda och glada.



Så blev det match. GP har träffat rätt. Förhandsflickan Gabriella är magiskt bra och vinner tillsammans med sitt lag oväntat mot de tyska tyskorna. Alla är glada och skriker glatt in i kameran efteråt. Jag själv känner mig lätt oneutral i min bevakning och kommer flera gånger under matchen på mig med att utbrista diverse hämmade jubel respektive ljudliga suckar.





Nu på morgonen har jag varit på träning. Det var lugnt och avslappnat och jag fick för första gången skriva in djurkull i bildinfon.

måndag, december 06, 2010

Bilresan



Det startade tidigt. Klockan var inte mycket mer än ett barn när vi startade vår tripp. Snön fanns hela tiden och solen anslöt i Strömstad. Efter att vi korsat gränsen till det oljerika landet åkte vi båt. Eller färja. Vi fikade och sov lite om vartannat. Sen kom vi fram. Lyckligtvis så var hotellet denna gång ett spa. Ishavet puttar sina vågor mot hotellets kaj och vi startade med en skaldjursbuffé.





Sen följde i tur och ordning en pressträff, en fotosession, en bildvisning, en träning, en borttappad väska, en hemfärd, en middag och en återfunnen väska. Imorgon börjar matchandet.

Bildgåtan


Vad på min dator står stora delar av det svenska damhandbollslandslaget och tittar på?



Jo. Självklart. Några av bilderna från Redbergslids kalender råkade rulla förbi och plötsligt satt tjejerna som klistrade framför skärmen.




Efter ett par minuter börjar jag tro att jag gjort något galet. Hur ska jag sen lägga fram att jag "vill ta lite bilder" när jag precis visat upp det bildmaterial som kanske är mitt mest ekivoka? Men det gick bra. Alla var snälla och glada.

onsdag, december 01, 2010

Tävlingarnas tid

Nu i dagarna startar inläsningen av bilder till den svenska fototävlingen Årets Bild. Internationella tävlingarna World Press Photo startar sin inläsning just i dag och Picture of the Year International kickar igång den 17 december. Det är med andra ord dags att börja rota i huvudet efter minnen och i datorn efter bilder. Varje år brukar följa ungefär samma mönster. Timmarna innan deadline rasar tävlingarnas server just för att alla fotografer har en massa andra deadlines att hålla. Fototävlingarnas dödlinje hamnar allt som oftast underst i högen.

Jag har dock brutit mönstret i år. Dock inte helt utan hjälp. Herrarna Stiller, Nilsson och Marklund har hjälpt mig med synpunkter och råd. Än återstår en del jobb. Eventuellt ska jag försöka skrapa ihop en sportportfolio till de internationella tävlingarna. Måste bara ta mig tiden.

En av mina favoritbilder från de olympiska spelen i Vancouver.