Jag faller liksom tillbaka i mina gamla fotspår. Framåt kvällningen är jag stel och inte speciellt trevlig. Men när man läser detta, skrivet av mannen som här ovan gör fyran, så kan jag ju inte annat än att dels bli lite rörd och dels skriva ett inlägg. Jonas är en sån där som gärna lånar ut ett par axlar om det kniper. För att förstå hur Jonas står sig rent fotomässigt behöver man inte många sekunder på hans blogg för att förstå. Världsklass. Bevisligen. Dagarna rinner i väg. Nytt silver i dag. Denna gång i damernas stafett. Har precis jobbat klart och ska nu till hotellet och byta om innan det vankas tårta och sponsormiddag. Det blir en lång dag igen. Men så länge åkarna levererar silver så är det så det är. Har lite bråttom nu. Ska försöka klämma in en bildblogg också. Nu ska jag nypa en espresso och ta bilen till hotellet. Jonas. Ja du. Du gjorde min dag. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar