En kompis som fyller år i samma månad som mig. Det var han som började säga kompis. Om mig. Att jag var hans kompis. Trots att alla min andra kompisar var sjuttio år yngre än mig. Det sket min nya kompis i. Att jag var yngre. Istället tog han fram en soda streamer och lärde en ung pojke (jag gissar fyra år) om vattnets kretslopp. Mycket metodiskt och pedagogiskt drog han vattnets bana med lokala anknytningar. Kvarnbäcken ut i ån. Vidare till stan, ut i havet, med solens hjälp upp i himmelen för att sen regna ner över skogen sen tillbaka till kvarnbäcken. Ett mycket smart grepp av inlärning till en pojke vars värld inte sträckte sig mycket längre än till affärn. Så där satt vi. Som två små farbröder. Vi tyckte att maskrosorna var finast för dom såg ut som solen. Min kompis och jag. Soda Streamer och somrig idyll.
Nu är klockan mycket. Eller mycket för att var kvar på jobbet. MackanMedia envisas med inviter om malt, humle, jäst och vatten serverat i ett glas. Men jag sitter här. Ensam på ett kontor som har semester. Jobbar inte. Sitter och kopierar svartvitt på min kompis. Bara för att jag vill.
Sen ska jag traska ett helt kvarter bort. Ta hissen, som har en sån dära fjantig gallerinnerdörr, upp till femte våningen. Där bor jag nu. Nära och bra. Men väggarna ser ut som ett
3 kommentarer:
Jag ler när jag läser dina texter, vill att du skriver lite mer. Sedan luktar lokalen lite mindre, men det var efter du var där som det började osa rejält. INte AV dig, efter dig. Om mig.
Haha, så du surar fortfarande för den där förlusten? :) Nästa gång ska jag se till att ditt lag vinner. :)
/Maria
När du kommer igång skriver du bäst.
Det här var så underbart, så bra, så fint.
Skicka en kommentar