På tåg. Då har jag en tendens att vilja plita ner nåt. I sann hembygdskärleksanda. Visiten blev allt för kort. Känns alltid vemodigt när näsan pekar åt söder. Men det utlovas gruvlig revansch.
Var ner till stugan idag med bröder som hör till de yngsta i min familj. Vi påtade. Slentrianröjde lite sly. Grävde till synes slumpvis lite runt grunden. Bröt loss lite murkna brädor. Vräkte svartmyror som slagit sig till ro i ena väggen och där kalasat ner det mesta av träet till finkornigt spån. Men vi vräkte dem. Utan pardon. Barnfamiljer och gamla till trots. Det är ett projekt det där. Men det ljusnade faktiskt lite.
Nu ska jag hem och jobba järnet hela helgen. Sen ska det försökas att dra i det projekt som jag ännu inte sjösatt. Det kan gå bra. Bra som svordom. Dock utan vare sig sneda golv, svartmyror och trädgård.
Skrev ju om Daniel Andersson här om sistens. Tänk om jag kan göra en liknande succékarriär på nya kontoret. Det skulle va nåt det.
Slentriangärvning
Lummig trädgård
1 kommentar:
Hur är fisket där upp i stugan din?
Skicka en kommentar