En fyraårig bondpojk stegar in i en för honom gigantisk byggnad med 500 grisar. Då blev näsan pikig.
onsdag, mars 03, 2010
Aldrig ensam
Toronto. En stad jag gillar. Flygplatsen är väl fin men just nu vill jag ändå inte vara här. Jag vill hem. Jag lyssnar på detta och dricker en kaffe samtidigt. En skön låt som sammanfattar mig just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar