Trasten är död men Skotten sitter i taxin

Läsarraset blev anonymt men ändå smärtsamt. Att förmedla filmer där trastar går till hävderna är tydligen inte populärt överallt. Ja ja. Det finns värre saker folk har skjutit än trastar. Jag återupptar mitt skrivande. Är i Glasgow. Malmö FF ska imorgon möte legendariska Rangers på lika legendarisk Ibrox. Norling och hans grabbar entrade det fläckvis solbelysta gräset och klagade efteråt lite på gräslängd och på dåligt pumpade bollar. Men de bet ihop ändå. Tappra själar.


Vid varje allsvensk drabbning, vid varje landskamp och vid varje europeisk match med svensk anknytning så tror gemene man att det är på planen den stora drabbningen utspelar sig. Så är det inte. Matchen Aftonbladet - Expressen finns alltid där. Som ett ständigt brinnande Old Firm, som ett pumpande El Clasico som en match mellan Timrå IK-Sundsvall Hockey i Gärdehov. Där strax bredvid strålkastaren i skenet av lysrör, med svalt kaffe och hetsiga chefer och med publik bestående av en trött vaktmästare som vill gå hem och dricka sig sömnig. Där står matchen som är den största. Den med mest känslor. Den där alla vill vinna.
Imorgon går den mellan Mattias Larsson och Johan Flinck. Det kommer bli kamp. Det kan bli blod. Som tur är så bevakar och bedömer TT-Skiöld det hela. Gott så.

Efter vi gjort vårt på Ibrox så hoppade vi in i en taxi. Vincent hette den mannen som körde. Han hade hår i öronen och hejade på Celtic och bar på ett par tusen ton kärlek till en svensk fotbollsspelare. Henrik Larsson (suprise) heter han som var måltavla för för öronhårsmannen V. Det tog bra precis hela taxiresan och några minuter efter vi stannat för Vincent att berätta och med engelska ord och skotskt uttal beskriva sin gnistrande amour. Sen skrev han ner ett halvt A4:a med ställen att äta på åt oss. Så nu är det dags för just det. Mat.