Efter att ha tagit det så lugnt jag orkat ett tag så kickade det igång igen med besked. Jag har flugit, planerat och råddat för ännu en resa, fotat samt mottagit ett ursäkta och förlåt. Det kändes gott. Alltihop. Nu sitter jag och redigerar bilder så smått och lyssnar samtidigt på detta och tänker på om än inte min enda så min bästa vän. Hon som gett mig styrka, ork, kärlek och en massa annat sådant där man lever på.
En fyraårig bondpojk stegar in i en för honom gigantisk byggnad med 500 grisar. Då blev näsan pikig.
onsdag, september 14, 2011
Hösten
Jag lämnade Gårdtjärnsberget och checkade efter idogt resande in på De Palatjin i Alkmaar.


Efter att ha tagit det så lugnt jag orkat ett tag så kickade det igång igen med besked. Jag har flugit, planerat och råddat för ännu en resa, fotat samt mottagit ett ursäkta och förlåt. Det kändes gott. Alltihop. Nu sitter jag och redigerar bilder så smått och lyssnar samtidigt på detta och tänker på om än inte min enda så min bästa vän. Hon som gett mig styrka, ork, kärlek och en massa annat sådant där man lever på.
Efter att ha tagit det så lugnt jag orkat ett tag så kickade det igång igen med besked. Jag har flugit, planerat och råddat för ännu en resa, fotat samt mottagit ett ursäkta och förlåt. Det kändes gott. Alltihop. Nu sitter jag och redigerar bilder så smått och lyssnar samtidigt på detta och tänker på om än inte min enda så min bästa vän. Hon som gett mig styrka, ork, kärlek och en massa annat sådant där man lever på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar