Sitter på ett tåg. Kapten Klänning och jag. Men jag är ensam. Kapten är förvisso en god människa som tar med mig på denna resa men han är en satans högfärdig, äregirig, skattesmitande moderat överklass som åker i första klass. Jag sitter bland arbetare, bönder och någon lätt vindrickande ensamstående mor. Kapten Klänning har dock förbarmat sig över mig likt västvärlden förbarmar sig över de lidande i Afrika. Han har uppgett sitt lösenord till tågets öppna nätverk. Men men borgarbyrackan har ju inte betalat för koden så jag känner mig ändå förbisedd.
Vi är på väg till Hufudstaden. Stockholm. Sedan ska vi sluta upp med ett celebert gäng och ta båten över oceanen och kliva iland i Finland. Där skall journalisternas motsvarigehet till finnkampen
Måste nog hålla tal på middagen. Ska kanske sjunga en sång. Får se Får se.
Nu ska jag och Kapten überklass fika.
Han kommer förmodligen att tvinga mig att servera och hela tiden passa upp på honom. Han lär inte acceptera att bli kallad annat än Käre ödmjuka Kapten Klänning. Han var förbi nyss och slängde åt mig en allmosa i form av två dumle. Vilken liten diktator!
Hoj hoj
Skön Jerry
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar