Jag har haft prao. En ung kille som heter Johan, och som de flest i min närhet, förutom FinaElina, är han släkt med mig. Han är 180 cm lång. Det är inte jag. Jag är snart 22 det är inte han. Han är 13. Han är för all del lång för sin ålder. Men ändå.
Jag har även fått för mig att laxvikarna äter sig längre och längre in på min skalle. FinaElina säger att jag har fått för mig. Jag vet inte.
Donade hemma med min far igår. Körde ve. Körde ensilage. Jordade en kabel. Försökde påskynda våren på samma sätt som när jag var sju. Genom att skotta ut delar av de gigantiska snöhögarna på det framtinade gruset. Så att det skulle smälta fortare. Det gjorde det. Sen kom det 15 cm nysnö under natten. Allt var förgäves.
Tunnan kom och talade framtid. Jag blev dämpad. Jag har ingen aning. Hur jag ska gör eller hur saker ska bli. Det värsta är att jag inte ens har något val att göra. Och det är faktiskt lite surt. Men men. Det brukar alltid ordna sig.
Han är min idol för han går barfota även på vintern.
Nu ska jag gå hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar