Med känsla för snö

När det sticker i tårna. När fingrarna inte riktigt lyder. När kölden har krupit upp längs ryggen och ner längs benen då kan man faktiskt garva sig varm. Eller i alla fall garva sig mindre kall.
Jerka och Jonas och jag gjorde det idag. Mest hela tiden lite för att vi frös men mest för vi hade roligt.
Efter en upptäcktsfärd genom ett av rimfrost och pudersnö beklätt skogslandskap. När vår skogspowerwalk nådde sitt mål stod vi plötsligt i en väldigt snäv kurva. Vi tog position och Jonas pinkade in ett revir. Bokstavligt talat. Kanske lite primärt men jag är inte den som springer runt med pekpinnar. Lika plötsligt som jag blev anställd kom så ett skidåkarkoppel. Dom måste ha haft bra vallat för här gick det tydligen undan. Överraskningen följdes av förvirring hos fotograftrion och den goda Jerka var lustigt nära att ramla in i åkvägen. Dock återfann han balansen och slapp bli spontanpiercada av en skidspets.


Jerka lyssnar efter hjärtljud hos den skendräktige DN-medarbetaren.