Igår fyllde jag ett kvarts sekel. På facebook ramlade det in inlägg från en massa människor som jag inte tänkt på på länge men som jag ändå uppskattade skrev till mig. Enkelt och lite billigt men likväl väldigt trevligt.
Kollektivet MANSFOLKET har bantats. Lavemange och Vandrarolle har återigen åkt hem till min barndoms marker. Dock lever jag och adoptivson 2 Emil i symbios. Födelsedagen firades i stillhet med en shoppingens svar på parmiddag. Jag och Emil, visserligen inget par men likväl sambos, och Jugge och (V)ilse åkte till herr Kamrads boning. Par 1 skulle kolla på kök och jag och Emil hade egentligen helt fria tyglar. Så som två wannabeeakterseglare gick vi där och diskuterade sovrumsgardiner och färgmatchning i hallen. Vi kom fram till att en liten svart byrå skulle passa. Vi fann ingen sådan men väl en tavelhylla i mörkrets färg som mätte sina modiga 195 centimeter. "Black is bigger" sa jag och Emil log och förstod.
Vårt tilltänkta nyförvärv hemsidemannen har beslutat att låta sitt nuvarande samboliv fortfara. Tyvärr tycker vi men här tvingas ingen. Ur tvång kommer sällan något gott. Vi har dock försett honom med både nyckel och en stående inbjudan till manlig kärlek utan sexuella krav.
Vi får se om han kommer på andra tankar.
Läs även andra bloggares åsikter om Män, kärlek, kollektiv, ironi
1 kommentar:
Grattis i efterskott - du är för mig morsdagen personifierad. Då var sommaren i full blom och sådden i jorden. Du var lugn och såg ut att heta Nils - sen tyckte storebror K att du var onödig och skulle tuktas.
Skicka en kommentar