Orren skriver om sin upplevelse här. Jag hade ungefär samma situation. Barcelona är det bästa så åtminstone placerat topp tre bland världens klubblag. Bara deras museum skall tydligen dra in lika mycket pengar på ett år som en vanlig allsvensk klubb har i omsättning. Alltså rullar det ganska fett med dineros inom det katalanska fotbollsskeppet. Att då inte kunna ha en arena med fungerande internet är under all kritik. Nätverket fanns där men fungerade inte att surfa på. Alltså helt värdelöst. När jag påtalar detta för en snubbe som såg ut att ha detta som jobb så får jag förklarat att tekniker tittar på problemet. När halvleken är till ända och pausen som efterföljer lika så frågar jag igen hur det ser ut med uppkopplingen. En axelryckning senare brinner det. Här står jag med en bildredaktör i luren, en dator i handen, två kameror på axeln och fem färdiga bilder på Zlatan i datorn. I nästan gråtfärdig ton berättar jag för den slipsprydda herren att han och hela jävla Barcelonaklubben är ett gäng amatörer. Riktiga amatörer. Hans engelska var väl inte den mest briljanta men om man bara säger amateur på lite spanskt vis och väver in ett eller två fuck så förstås budskapet ändå. Som en liten krona på min störtskur ovett så slår jag min enda lediga hand i en vit dörr. Sen går jag ut och ser att Zlatan precis ska till och slå avsparken. Jag springer in för att hämta ett minneskort och ser då hur slipsmannen står och pratar i telefon. Fyra minuter senare funkar det trådlösa nätverket. Inte galant men något så när tillfredställande. Bilderna kunde börja ticka iväg så sakteliga. Här är en liten del av gårdagens bildskörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar