Det lackar mot flytt

Jag sitter i en lägenhet. En bra sak är att den har fönster som sitter djupt inne i väggen. Där får man gott och väl plats att sitta. En lite sämre sak är att det för tillfället bara finns ett fungerande element vilket gör det till lite kyliga 60 kvadrat. Det finns h ögt tak och en kakelugn. Det bor en kvinna här och hon är min bästa vän. När 2010 gått och lagt sig och 2011 precis lärt sig gå runt månaden februari ska jag flytta hit. Det ska bli kul(t).

Helgen har varit otroligt lugn. Jag har varit på besök hos Daniel och Åsa där jag hann med både matlagning med huvudingrediens älg och sagoläsning med huvudingrediens Lilla och Stora indian.

Imorgon skall jag nyttja det av många bespottade SJs tjänster för att åter taga mig till Göteborg. På fredag småbörjar nämligen nästa mästerskap med genrep i Skövde och Örebro. Rådjursjakten i Oskarshamn får tyvärr skjutas på framtiden. Igen.

Sporten på TV4

För några timmar sedan sändes ett inslag på TV4-sport.

Tamtadaaaam!

Jag skrev lite kryptiskt för något inlägg sedan. Om ett ovanligt och roligt jobb. Idag var det derby mellan handbollsklubbarna Redbergslid och Sävehof. Som införknäck hade GT varit med bakom kulisserna när RIK fotades för en kalender. Det var jag som fotade. Så här ser omslagsbilden ut.



Och ja. Det är en del nakenhet i kalendern. Men framförallt så har vi tillsammans försökt få häftiga, uppseendeväckande och snygga bilder. Med tanke på att 13 av 14 bilder fotades på sex timmar så är jag väldigt nöjd med resultatet. Att vara kreativ, hitta ideér , sätta ljus och skapa bilder med så lite tid är inte lätt. Men killarna i laget var taggade och vi hade förbannat kul. Nu ska grejerna tryckas och vara ute lagom till julhandeln trampar igång. För varje såld kalender går tio kronor till Rosa Bandet och tio kronor till Mustaschkampen och resterande vinst går till klubben.

Grejen har uppmärksammats ganska mycket idag.
Expressenbloggerskan har en teori på att killarna deffat i veckor.
Allt om handboll skrev här.
Aftonbladet gjorde bildextra med några av bilderna.
GP, som inte har en rad skriven inför derbyt i sin papperstidning, gör en webbgrej på det.
Och på denna sida kan du beställa ditt ex.

Findus fiskpinnar

Jag gillar det där med konsumentkraft. Eller jag gillar snarare att det ibland lönar sig att klaga. Idag när jag och min kära Mackan gick och köpte mjölk så såg jag återigen ett störningsmoment som jag tidigare försökt att förbise. Plastkorken på mjölkförpackningen. Ilskan rann till och efter en kortare förkovring på arlas hemsida så formulerade jag ett mail där jag bland annat citerar deras statement från hemsidan. Att skruvkorken tyvärr ger lite större miljlöpåverkan men i gengäld skänkte en större bekvämlighet. Bekvämlighet före miljö. Med den meningen stack jag med ett mail som svärd ett sår i mejerijätten. Ett litet sår men i alla fall ett sår innehållande en personlig bojkott.

När jag avfyrat mitt mail kom jag på en annan bojkott. Den mot Findus. Anledningen var denna. Fiskpinnar fiskades i Norge, filéades i Kina, panerades i Frankrike och bespisades i Sverige. Idioti. Jag lovade bojkott och har sedan den dagen för tre år sedan hållit mitt löfte. Men nu är jag sugen på oxpytt. Så jag mailade och undrade.

Hej Findus. Det är jag, Nils, igen. Om ni minns? Förmodligen inte. Så här är det. För ett par år sedan så mailade jag er och meddelade min personliga bojkott gentemot er. Anledningen var era fiskpinnar. Dessa små matbitar åkte från Norge ner till Kina sen till Frankrike och sen hem till Sverig och tillstlut till min butik där jag så köpte dem. Detta fann jag jävligt dumt. Därför sa jag, i mitt förra mail, att tills ni bättrar er och slutar skicka mat runt hela jorden så köper jag inte era produkter. Så har det varit sedan dess. Cirka tre år skulle jag tippa. Nu undrar jag. Gör ni samma sak fortfarande eller kan jag börja köpa er oxpytt igen?

Nu får vi se vad som händer och till alla fotonördar. Förlåt. Men det här är min blogg och jag gör vad jag vill. Just idag ville jag leka lill-Sverker.

Dagarna i Norrland

Det känns som dagens dag föddes lite i motlut. Lite tungt. Grötfrukost till trots. Det började mest när jag skulle starta min bil. Då lyser plötsligt lampor som inte alls ska lysa. Gulfärgade texten SERVICE och den med gul röst skrikande motorfelssymbolen är inte vad jag vill möta när jag precis skrapat rutorna. Motorstopp i varje korsning är inte heller vad jag önskat mig. Men så är verkligheten. Ser ni Göteborg en sönderslagen blå Renault Megane så kan det mycket väl vara jag som förverkligat mina fantasier. Köp inte det franska märket Renault. Snälla låt bli. Ett enkelt råd från en övertrött snigelätarbilägare.

Men. Det har hänt betydligt trevligare saker också. Läs här. Så alla ni som förut inte riktigt vetat vad ni ska göra i mitten av 2011as andra månad kan nu överväga ett alternativ till. Norrlandsdagarna brukar vara mycket uppskattat och jag hoppas inte att min medverkan skall ändra på den saken. Programmet i övrigt är imponerande och det är inte utan att jag blir lite glad och stolt att jag får medverka bland sådana här namn.
Thron Ullberg
Martin von Krogh
Drew Gardner
Klara G
Karolina Henke
Morgan Norman
Hans Hammarskiöld
John Kimmich

Som sagt. Mycket intressant och spännande. Boka ditt deltagande gör du här.

Safari (inte webläsaren)

Vi, jag och Bardell, hade kunnat kliva all in på stadshotellets bar. Men vi valde andra banor. Vi köpte kaffe på Statoil. Några gram lösgodis slank också med. Sen satte vi av. I den iskalla norrlandsnatten färdades vi i timmarna tre. Safari sa Bardell. Älgsafari. Ordet klingar exotiskt men sanningen var den att det snarare blev en rensafari. Älgarna lyste med sin frånvaro så det blev istälelt massvis med de dragdjur samerna förr nyttjade och tre rävar. Men det gjorde inte så mycket. Vi fikade, pratade och åkte ganska sakta genom det platta och snöklädda landskapet.

Inte är en fredagkväll på Gällivare stadshotell

Gällivare reunion

För två år sedan var jag på samma ställe som nu.
Den gången tog jag fajten tillsammans med Jonas och Jerker. Det var trevligt. Denna gång är herr Bardell återigen min följeslagare. Han bet mig precis i armen. Oklart varför.

Flög flygplan upp igår. Planet inhyste rikliga mängder skidåkare. Skidåkare på elitnivå har ganska mycket bagage. Skidor, stavar, kläder och smycken allt ska med och allt ska med. Resultatet blev att inget kaffe serverades mellan Stockholm och Kramfors. Köket där flygvärdinnorna kokar kaffe var nämligen till taket fyllt av skidor. Efter mellanlandning i Kramfors så utlovades eventuellt kaffe på sträckan Kramfors-Gällivare. Av detta blev dock intet. I Kramfors klev nämligen fler skidåkare på. Stora trunkar och mer skidor skulle ombord. Resultatet blev att vi inte bara blev utan kaffe utan möjligheten att gå på toalett togs även den bort. Fyra rejäla trunkar satte toaskylten på upptagen. Det var många som småsprang in i terminalen framme i ett kallt Gällivare.

Minusgraderna var drygt femton igår vid nkomst. Idag hade de vid träningen klockan nio klättrat upp till sju och nu ikväll endast två ackompanjerat av ett lätt snöfall.





Kvälle så här långt har bjudit på presskonferens med en skrattande och utsvävande ledning. Klockan åtta ska det dineras och sen vill Bardell prompt ut på "safari" som han kallar det.

Nya Ullevi

Det var sjukt kallt denna kväll. 0-0, minusgrader och ett strejkande homerun. Mellan klockan nio och fem hade jag ett mycket roligare jobb. Dock aningen hemligt. Än så länge.



Ganska trött just nu. Imorgon bär det av till Gällivare. Jag hade fått för mig att jag skulle flyga min väg klockan sju imorgon. Men det var tydligen klockan 14. En bra överraskning.

Vanan har blivit den att om jag åker iväg på jobbresa så har bloggen börjat blomma. Så blir det även denna gång. Skidor, snö och minusgrader. Nu ska jag packa. Varmt.

Facit

Förlåt min inaktivitet. Jag har många saker i elden. Några järn bland annat. Vad är då svaret på bildgåtan?
Jo.


Klippet är lite kort men har via youtube nått ut till de stora skarorna. När den käre Nicklas lägger till ett T lite försen...t. Det han talar om i sin t-tapparmening är just bilden jag lade till i förrförra inlägget. Han får av Mikael Nylander den puck som var i spel när Gävles, och lite Ånges, stolthet gjorde sitt första poäng i National Hockey League. Det är den pucken som Nicklas, på min bild, håller i sin vänstra hand som är grundstenen till alla den komik som senare föddes i ett program kallat Lilla Sportspegeln. Allt gick alltså lite ut på att jag bara ville skryta lite. Jag var i omklädningsrummet när ögonblicket som skapade historia förflöt.

Självmål...

Jag trodde att etnisk bakgrund inte spelade någon större roll i publicistiska fall.

SKÖNT

Tävlingen är igång. Finn sammanhanget och sambandet.



Man vinner en fotvandring över Gårdtjärnsberget.

Maskat i photoshop? Nån?

Nog ser det lite misstänkt ut.

Guldjakt

Jag är i Helsingborg. Jag känner på den skånska myllan lite i förtid. Guldet ska antingen bli blodsrött eller himmelsblått. Jag ska strax in på den blodiga träningen. Har kört ner nu på morgonen. Jag blir tills måndag. Träning. Träning. Match. Guldfirande alternativt depp och sen garanterat guldfirande.

Igår var jag på hockey. Jag har börjat köra 600 mm även på hockey. Det blir lite fräckt. Missar en del men får å andra sidan lite annorlunda bilder emellanåt.







Nu ser jag Pär Hansson. Han ser taggad ut.

Jag går inte linjen

Ikväll ska jag på hockey men innan det ska jag köra kontorsdag. Pingisbordet kommer stå och hägra men jag skall stå emot.
Jag lyssnar på det här. Eller om ni hellre vill se på dutuben.

En kortare sejour

Jag tog ett tåg. Satt där länge och när jag väl kom fram så gick tiden väldigt fort innan jag satt på ett tåg igen. Fast denna gång låg jag på tåg. Sovkupé och jag kom fram för ett par timmar sen. Nu skiftas däck på min bil och snart ska jag åka till Örebro.

Det svänger. En gråhund på en grusväg och sen en fotbollsspelare på konstgräs.