Findus fiskpinnar

Jag gillar det där med konsumentkraft. Eller jag gillar snarare att det ibland lönar sig att klaga. Idag när jag och min kära Mackan gick och köpte mjölk så såg jag återigen ett störningsmoment som jag tidigare försökt att förbise. Plastkorken på mjölkförpackningen. Ilskan rann till och efter en kortare förkovring på arlas hemsida så formulerade jag ett mail där jag bland annat citerar deras statement från hemsidan. Att skruvkorken tyvärr ger lite större miljlöpåverkan men i gengäld skänkte en större bekvämlighet. Bekvämlighet före miljö. Med den meningen stack jag med ett mail som svärd ett sår i mejerijätten. Ett litet sår men i alla fall ett sår innehållande en personlig bojkott.

När jag avfyrat mitt mail kom jag på en annan bojkott. Den mot Findus. Anledningen var denna. Fiskpinnar fiskades i Norge, filéades i Kina, panerades i Frankrike och bespisades i Sverige. Idioti. Jag lovade bojkott och har sedan den dagen för tre år sedan hållit mitt löfte. Men nu är jag sugen på oxpytt. Så jag mailade och undrade.

Hej Findus. Det är jag, Nils, igen. Om ni minns? Förmodligen inte. Så här är det. För ett par år sedan så mailade jag er och meddelade min personliga bojkott gentemot er. Anledningen var era fiskpinnar. Dessa små matbitar åkte från Norge ner till Kina sen till Frankrike och sen hem till Sverig och tillstlut till min butik där jag så köpte dem. Detta fann jag jävligt dumt. Därför sa jag, i mitt förra mail, att tills ni bättrar er och slutar skicka mat runt hela jorden så köper jag inte era produkter. Så har det varit sedan dess. Cirka tre år skulle jag tippa. Nu undrar jag. Gör ni samma sak fortfarande eller kan jag börja köpa er oxpytt igen?

Nu får vi se vad som händer och till alla fotonördar. Förlåt. Men det här är min blogg och jag gör vad jag vill. Just idag ville jag leka lill-Sverker.