Klockan är tolv. Åkarna står i raka rader. Stämningen på Holmenkollen är elektrisk. Tystnad. Pang! Skottet smäller. Åkarna trycker i. Efter cirka hundra meter ska sju rader med åkare slussas in i fyra spår. Det blir det trångt. Väldigt trångt. Flera åkare går utanför spår för att undvika krockar. De kommer närmare. Jag byter från långa telet till vidvinkel. Täten kommer och de tre första leden går bra. Sen kommer utanförspåretåkarna. Jag känner vinddraget. Det är nära. Väldigt nära. Så är det över. Fältet har passerat och jag tittar på mitt knä. Tio centimeter framför det är det ett skidspår. Ett färskt nyspårat spår. Det var nära.
Foto och grafik: Andreas Bardell
2 kommentarer:
Du skulle sett mig då biskopen liksom svepte förbi mitt ansikte med kräklan liksom svosch
/Jens
jag kan bara ana känslan. Inte alla som haft en kräkla så nära och fortfarande gift. (?)
Skicka en kommentar