Grattis...

...Andreas Bardell som fyller år idag!
Tack som fan! Jag är värd det.
Jo verkligen. Hur mycket fyller du? Du är lite äldre än mig va?
Jo du plutten, ha ha ha. Det är jag allt, jag brukar kalla dig fostret bakom din rygg. Men exakt ålder vete fan. Det är en massa skottår och skit så, helt ärligt, jag har fan inte orkat räkna. Palla liksom. Det viktiga är att jag fyller år och att jag är värd det. End discussion.
Jo värd att firas är man väl alltid på sin födelsedag. Men förlåt, intervjun blev lite fel i början. Vi börjar om. Vad gör du just nu?
Sitter här på Cafét, du vet Café Opera, och zippar på bubblet. Jädrigt fint ska du veta. Jag är liksom nöjd. Jag måste ju för fan få fira. Jag känner att jag är värd det. Att få fira alltså, jävligt värd det.
Hur menar du då?
Jag säger så här: Jag är från Gävle. Från Gävle! Inte så jävla lätt att ta sina första steg där liksom. Det är hårt. Jävligt hårt. Är man sjuk i Gävle spelar det ingen roll. Ingen bryr sig.Man kliver ur sängen och går till jobbe annars tar någon annan det, skit samma om man är sjuk eller trött, man måste bara gå. Så är det. Så är det där jag kommer ifrån. Jag har kämpat. Jävlar i mig jag har kämpat. Kom igen! Kungen i Gävle är den som bränner bocken. Alla andra är nåbaddis. Men nu sitter jag här knäcker upp korkar på Bollingers och bara njuter. Jag är fan värd det.
Har den äran.
Precis. Juldan i fjol. Då gick jag bara in på Olearys i Gävle med kameran. Gick bara runt. Tog en bild av varenda jävla person där inne. Visade bara liksom "Här är jag! Jag är fotograf" alla bara blev svinnöjda och lyfte upp mig på deras axlar, klappade händerna och skit. Jävla grym känsla. Var fan var bockbrännarn liksom? Jag var kung. Jag var kung av Gävle. Mäktigt. Typ en kille bara kom fram med en hundring och sa "Ta den här för fan" så jävla grymt! 100 spänn bara så där! Så för att sammanfatta. Jag var och är värd det.
Du verkar gilla ditt jobb som fotograf?
Ja. Alltså. Mitt jobb är inget vanligt jobb. Fan tänk dig själv en flygledare han kan fan inte sitta och drömma eller göra misstag. Då säger det bara PANG! och så störtar ett plan eller två. Så är det för mig varje dag. Fast som fotograf.
Jag förstår inte riktigt jämförelsen flygledare/fotograf. Hur menar du?
Alltså tänk dig en flygledare som måste manövrera en massa plan. Tänk om han gör fel. Då störtar ju planen. Så är det för mig. Varje dag. Måndag, tisdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, alla dagar. Fast som fotograf.
Inte onsdag?
Nej onsdagar är lugn.
Okej. Men då så. Tack för pratstunden!
Gött. Varsågod. Jag är värd det. Du förresten. Visst räknas det inte som olagligt om man skiter i att ställa sig upp för en kärring på bussen?
Strunta i att ge plats åt äldre som behöver sitta menar du? Nja det vete fan, jag tror inte det är olagligt. Lite elakt kanske.
Bra. Då ska ja fan börja skita i det. Nu ska jag fan supa ner mig till förbannelse. Ska jag ringa dig sen? Halv två? Nollett trettio?
Ja visst gör det!