Kaveldun

Jag hade inte så mycket att göra idag. Åsa åkte till en annan stad och jag gick mest runt i lägenheten och var lite hungrig. Så jag tog med mig en sax och min ryggsäck. Sen cyklade jag ut i Malmö. Jag letade och letade. Hittade tillslut vad jag sökte. Kaveldun. Jag har någon gång hört att det ska gå att äta denna växt som på hösten ser ut som en cigarr eller en kebab. Efter att ha letat lite på diverse bloggar fick jag veta att det i slutet av juni är hög tid att ge sig ut för att få hem det vissa kallar delikat. Så det gjorde jag så. Men i Malmö var jag lite sent ute. De flesta hade redan börjat spruta pollen ur sig men i vissa skuggiga delar hittade jag spröda, gröna skott som såg ut att funka.
Jag kom hem och la dem prydligt på rad. Funderade på om detta verkligen var en bra idé. De såg inte så jätteaptitliga ut där de låg lite vissna och en hade till och med bladlöss. Men jag vek inte ner mig. Hade jag nu släpat hem skiten så skulle de bara ätas upp.
Så jag kokade upp vatten. Saltade en aning och puttade sen i de små veggokorvarna. Efter tio minuter hällde jag av kokvattnet, som nu var grönt, och lade de små rackarna på ett fat. Lite smör och salt fick göra den första sällskap i munnen. Resultatet? Konsistensen kan nästan liknas med råstekt potatis. Det mjölnas i munnen ungefär som en pommes frites insida. Smaken är väldigt svårbeskriven men tänk majs, sparris och svag vitkål blandat med lite spenat eller nässlor. Något åt det hållet. Gott tycker jag och över förväntan. Att äta kaveldun bara rätt upp och ned är nog inte helt rätt melodi. Men som ackompanjemang till ett grillat rådjurskött kan jag mycket väl tänka mig att den skulle komma till sin fulla rätt.