Jag landade i den finska Karelen i går en halvtimme efter midnatt. Det var kallt. På det minimala bagagebandet rullade min väska snällt. Även den hann byta plan i Helsingfors. De knappa femton minuterna till trots. Jag somnade ovaggad med Matrix III skramlande på datorn. Temperaturen i dag har legat runt tjoget minusgrader. Närmare bestämt -26. Tävlingarnas köldgräns går vid -20. Vädret ska mildras och vi får hoppas att lite varmare luft kommer in så de stackarna får åka och skjuta som de tycker så mycket om. Jag har förberett mig väl för kylan. Jag kände mig lite som en köldmästare. De nyinköpta lammullssulorna var fenomenala mina långkalsongsvantar likaså. Jag behövde inte ens använda de organiska handvärmarna som jag köpt. När jag promenerat den inte alls för långa biten mellan presscentret och skjutvallen hade min dunjacka och de fyra klädeslagren som omslöt mina ben gjort sitt jobb så pass bra att mina glasögon immade igen av värmeångorna som smet ut från min krage. Nils-Kylan 1-0. Bara för att jag nu blivit så kaxig lär jag väl förfrysa både tår och fingrar i morgon. Jag hoppas att jag kan behålla mina fötter på den frusna karelska jorden. Dagens minnesväckare var det munskyddsliknande hjälpmedel som åkaren här ovan bär med den äran. Sådana där brukade mor min tvinga på oss när vi buntade hö. Bara Långkråkan lyckades smita undan. Han menade att det var naturligt damm som inte gjorde någon skada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar