POYi

Pictures of the Year International förkortas POYi och är enligt Wikipedia är det den äldsta och mest prestigefyllda tävlingen inom fotojournalistik. Den senaste veckan har man kunnat följa juryns arbete live via en web-sändning på deras hemsida. Väldigt intressant och roligt att live höra juryn prata om de tävlande bilderna och reportagen. I dag skulle så de bästa bidragen i "Sports Picture Story" koras. Till just den kategorin har jag skickat in mitt rep om damhandbollslandslaget. Tyvärr sammanföll juryns sammanträde och min planerad tågresa. Visst hade det varit roligt att se sitt reportage rulla förbi och få ett "in" eller "out" men nu var alltså saker som de var. Sitter i bilen på väg till stationen när textmeddelandet når mig. Glädjen fortplantade sig snabbt. Min vän Jonas skriver.
"Du är i final i POYi. Bara tio bidrag kvar."

Jag lyckas koppla upp datorn via en svajig Iphone och hinner precis se mina bilder. Den dåliga uppkoppling gör dock att jag inte riktigt kan utröna vad juryn säger men jag kan i alla fall läsa lite i den chatfunktion som finns. Efter ett par minuters nervkittlande icke seende och icke hörande så knastrar linan plötsligt till. Jag hör fem "in" och fem "out". Några sekunder senare förstår jag att jag hörde till de senare. Näst sms från Jonas kommer kvickt.
"Fan. Men bra ändå. Delad sexa! Grattis."

Alltid något.