En överraskande vändning

Vi var i en sportbutik. Jag, Bardell och Krocko. Vårt mål var att hyra skidor. Längdskidor. Språket var, som vanligt, en barriär. Tre personer ytterligare är inblandade i denna historia. En ung kille med förkläde och bristfällig tyska. En medelålders kvinna med stickad tröja och bristfällig engelska. En äldre, brunbränd herre med felfri italienska. Det snurrar fram och tillbaka. Bardell och Krocko har varit här en timme innan men ville då hyra fristilskidor och det fanns bara sådana för klassisk åkning. Efter att ha besökt varenda skiduthyrare inom rimligt avstånd står de nu åter i den sportbutik där de började. Jag har fått hänga med som stöttning. Proceduren är som följer. Vi frågar något. Mannen med förkläde svarar på konstig tyska. Kvinnan med dagisengelskan översätter till äldre herren. Äldre herren svarar, kvinnan översätter, killen i förklädet slänger in några tyska glosor. Så håller det på en inte allt för kort stund. Tillslut får Bardell nog och pekar ut ett par signalfärgade skidor.
"Dom där. Dom kan jag väl ta!?" småryter han. Översättningståget startar och kommer tillbaka med ett svar.
"No. Then you have to use wax." förklarar språkröret.
"Vaddå för jävla vax?" undrar Bardell och tittar på mig.
"Valla. Hon menar att det där inte är vallningsfria skidor utan att ni måste greja med valla också."
Det är nu det hela snurrar 360 grader. Den äldre herren tittar på mig.
"Valla! Du är alltså svensk!" utbrister han och ler med hela kroppen.
En ganska lång dialog följer. Men i korthet kom vi fram till följande. Den äldre herren har åkt längdskidor. Han har bott i Sverige "när din pappa föddes" och var inte där för att jobba inom industrin som jag i den gissningslek som följde först gissade på. Han var där för att träna skidåkning. I Vålådalen.
"Oj. Så du var i Sverige och tränade alltså. Fick du något resultat av det då?" frågar jag och väntar mig ett svar typ. "Ja jag blev mycket bättre på att staka och lärde mig även valla skidor i minusgrader."
Det svarar han inte. Han säger i stället.
"Ja. Det föll rätt så väl ut. Jag tog OS-guld på tremilen i Grenoble 1968."

Franco Nones. Den första olympiska guldmedaljören som inte kom från Sverige, Finland, Norge eller Sovjet.

Lediga dagen

Inga tävlingar i går. I min naivitet trodde jag att jag skulle hinna åka lite skidor. Det slutade helt annorlunda. Presskonferens, träning, utgörning av bilder och sen ett jobb för förbundet. I dag skiner solen starkt. Om tre timmar går starten. Skiathlon. Hälften klassiskt hälften fristil. En gren där skrällar inte är helt ovanliga. Vi får se hur det går men med tanke på att Johan Olsson sparar sig till ett senare lopp så blir det en angenäm överraskning om jag måste plåta medaljcermoni ikväll. Den absolut närmaste tiden ska jag sluka två kokta ägg. Sen blir det kort bilfärd till arenan för att försöka montera remotekamera i tak istället för på snö vi får se hur mr Fotochef möter mina argument.

Snömodd och silver

Som en skopa filmjölk kom snön och den lätta dimman och kastade ljus över förträngda minnen från VM på Holmenkollen... Men det fungerade ändå hyffsat. I alla fall rent fotomässigt. Arrangörsmässigt är detta mästerskap faktiskt bland det sämsta jag varit med om. Orkar nästan inte skriva men här kommer några klassiska faktameningar. Ni vet sådana där man hade på redovisningar i mellanstadiet för att sammanfatta sitt land, sitt djur eller vad det nu var man hade gjort ett grupparbete om.

Det finns en uttalad och nedskriven regel som förbjuder alla som vistas i subpresscentret att nyttja de fåtal eluttag som finns. Överträdelse beivras med sladdurryckning av de cirkulerande och spejarna förklädda till volontärer. Stämningen tagvis hetsk. (många meningar).

Den bästa fotopositionen ströks 22 timmar innan första start.

Det finns inga stolar för arbetande media att sitta på. 

Det finns enbart ihopvikta ståbord i karton (obs inget skämt se bildbevis)

Nog om gnällandet. Här är några bilder från denna dag som jag döpt till silvertorsdag. Fredagen är tävlingsfri. Endast presskonferens. Om inte snöyran är total kanske man ska passa på och nyttja det liftkort som medföljde ackrediteringen. 10 mil pist finns att tilllgå. Tåls att funderas på.

Dagen nummer två

Det glittrade även i dag. Solen hade fritt spelrum på en azurblå himmel. Nakna träd och kritvit snö. Ungefär så. Lätta stickningar i ansiktshuden vittnar om att jag glömde solkrämen i morse. Dagen började med presskonferens redan 08:30. Efter att fototiden hade blivit nedslaktad till behagliga åtta minuter så tvangs en strykning av det obligatoriska fotomötet fram. Men allt slutade rätt så väl. Hittade en vägg som jag, ser jag så här efteråt, gillade skarpt. Efter ett ha suttit ett par timmar i presscentret ömsom redigerandes bilder ömsom sippande på ampullapparatkaffe så begav jag mig till arenen. Pistmaskinerna hade gjort sitt arbete bra även till denna dag. Samlade porträtt och frös inte så värst. Har avrundat det hela med en pizza och ett glas merlot. Nu väntar säng och tidig uppgång. I morgon är det på riktigt. 

Tre snabba

Mitt nuvarande hotell går i gult och grönt. Mumsigt.

En trött man utnyttjar solen i centrala Cavalese.

Bildbyrån, SvD och TT tar det lugnt i House of Falun.

Mästerskap = plikt

Så var jag där igen. Det har gått tid. 7 januari står det på mitt senast inlägg. Ett litet bittersött inlägg om slarv och bloggförslappning. Men nu hände det. Matematiken är egentligen ganska enkel. Jag är på resa. Italien. VM. Skidor. När ett mästerskap börjar ta form så gör även blogginläggen det. Jag anlände till Cavalese igår. Det var redan mörkt och min lilla silverfärgade renault (hyser starkt förakt för renault trots att jag äger en själv eller kanske just därför) hade sitt märke till trots tagit mig från München till Cavalese ganska komfortabelt. Det är alltid skönt att komma lite innan resten av mediahopen. Ackrediteringar, incheckningar, skåpfixning ja allt praktiskt går så mycket enklare när man är bland de första. Än så länge är vi mest skandinaver här. Norge och Sverige i kraftig majoritet. Nu är klockan snart sju och presscentret stänger strax. Det hettar i kinderna efter en heldag i gnistrande solsken. De manchestermönstrade skejtspåren knastrade vackert och glittrade diamantiskt. En dag när alperna är som bäst. Som ett glas iskallt, lätt kolsyrat källvatten. Gick in i arkivgruvan direkt. Kanske lite för mycket vidvinkelbilder i dag men detta är enda chansen jag har att sno hem sådana bilder. När tävlingarna börjar är det dels trångt, dels mycket mer begränsat. Regler och begränsningar fanns även i dag. Eller i alla fall tagvis. Först var det helt stängda spår. Ingen fotograf utan armbindel fick kliva ut på snön. Problemet var dock att dessa armbindlar får vi först på morgondagens fotomöte. Efter mycket om och en hel del telefonringande från min sida och många "no no no no no no no no no no" från de italienska spårvakternas sida så landade det i någon slags uppgörelse. Eller. Det blev som jag föreslog. Den "italienska modellen" som organisationen här tillämpar har jag lite svårt för. Italien rent generellt väcker någon slags hatkärlek. Å ena sidan jädrigt mycket modernt i-land å andra sidan extremt mycket bakåtsträvande u-land. Nog om detta.

Bilder då. Som sagt. Vidvinklade rätt så friskt. Men. Som alltid arkivslavar jag även rätt så friskt sådana här dagar.

I morgon är det onsdag och då ska jag på presskonferens redan 08:30. Det blir nog alldeles utmärkt. Vädret som i dag bestått av supersol och några minusgrader ser ut att hålla i sig även i morgon. Sen kommer nog snön. Nöjer mig nästan här med. Tänkte bara nämna en sista rolig sak. Bildbyrån (dvs jag) samarbetar under detta mästerskap med NSD som har Moa Höjer på plats. Hennes blogg hittar ni här. Riktigt roligt att kunna arbeta med både byrå och tidningstänk. Här nedan ser ni oss posera. Notera mitt i halsen uppbubblande m90-underställ samt min myndigt snörpta mun. Cool.

Typiskt

Lite typiskt. Att inte kunna tävla i Årets Bild känns både dystert, tråkigt, slarvigt och ganska irriterande. Kan väl mest bara erkänna att jag inte riktigt varit vaken. Men det gäller inte bara mig. En organisation på tre bokstäver borde faktiskt ha ett bättre system.

Musikhjälpen + Bilbdyrån = häng med på landskamp

Ingen har väl missat Musikhjälpen? Nu kan man buda på en auktion som vi på Bildbyrån skrapat ihop. Följ med oss och fota svenska fotbollslandslaget. Vi fixar utrustning och instruerar dig i tekniken.
Här budar du!

Ödelivet strax norr om Västergålan

Jag är hemma igen. Så här någon dag efter Lucia sitter jag i mitt kök och dricker kaffe. Jag har en förmiddag som dels bjuder på Musikhjälpen och så har jag fått bli mr lucka-15 hos bloggkung Lars Dareberg. Det är roligt och jag står för vad jag skriver. Gravtjärn känns lite långt bort. Så klicka in er hos ovan nämnda Lars. Det finns alltid bra läsning hos honom.

Handbollen är färdigplåtad för detta år. I alla fall den i gult och blått. Här är några bilder från sista matchen i Belgrad.