lördag, februari 23, 2013

En överraskande vändning

Vi var i en sportbutik. Jag, Bardell och Krocko. Vårt mål var att hyra skidor. Längdskidor. Språket var, som vanligt, en barriär. Tre personer ytterligare är inblandade i denna historia. En ung kille med förkläde och bristfällig tyska. En medelålders kvinna med stickad tröja och bristfällig engelska. En äldre, brunbränd herre med felfri italienska. Det snurrar fram och tillbaka. Bardell och Krocko har varit här en timme innan men ville då hyra fristilskidor och det fanns bara sådana för klassisk åkning. Efter att ha besökt varenda skiduthyrare inom rimligt avstånd står de nu åter i den sportbutik där de började. Jag har fått hänga med som stöttning. Proceduren är som följer. Vi frågar något. Mannen med förkläde svarar på konstig tyska. Kvinnan med dagisengelskan översätter till äldre herren. Äldre herren svarar, kvinnan översätter, killen i förklädet slänger in några tyska glosor. Så håller det på en inte allt för kort stund. Tillslut får Bardell nog och pekar ut ett par signalfärgade skidor.
"Dom där. Dom kan jag väl ta!?" småryter han. Översättningståget startar och kommer tillbaka med ett svar.
"No. Then you have to use wax." förklarar språkröret.
"Vaddå för jävla vax?" undrar Bardell och tittar på mig.
"Valla. Hon menar att det där inte är vallningsfria skidor utan att ni måste greja med valla också."
Det är nu det hela snurrar 360 grader. Den äldre herren tittar på mig.
"Valla! Du är alltså svensk!" utbrister han och ler med hela kroppen.
En ganska lång dialog följer. Men i korthet kom vi fram till följande. Den äldre herren har åkt längdskidor. Han har bott i Sverige "när din pappa föddes" och var inte där för att jobba inom industrin som jag i den gissningslek som följde först gissade på. Han var där för att träna skidåkning. I Vålådalen.
"Oj. Så du var i Sverige och tränade alltså. Fick du något resultat av det då?" frågar jag och väntar mig ett svar typ. "Ja jag blev mycket bättre på att staka och lärde mig även valla skidor i minusgrader."
Det svarar han inte. Han säger i stället.
"Ja. Det föll rätt så väl ut. Jag tog OS-guld på tremilen i Grenoble 1968."


Franco Nones. Den första olympiska guldmedaljören som inte kom från Sverige, Finland, Norge eller Sovjet.

3 kommentarer:

Niklas Johansson sa...

Haha, skön berättelse där det som oftast visar sig att världen är ganska liten i alla fall. Blev det några skidor hyrda till sist eller hur gick det?

/Niklas

NickelKickel sa...

Näe. Inte en skida blev hyrd. Siktar in mit på måndag. Då ska jag hyra alpint! Finns ett par mil pister här omkring att prova!

Jörgen Jarnberger sa...

Saknat ditt bloggande och nu bara dräller det in sköna historier och bilder.
Allt bra hoppas jag då jag förstått att det är mycket spännande saker på gång i ditt liv.

Ha dä bäst vännen.
//JJ