Ska åka till Dia i morgon! Pratar i telefon med Konsumbananen just nu. Är sjuk som ett as. Har värsta huvevärken.
I onsdags var jag och Anta iväg och kolla på välgöraren Nils Lundmark som hde räddat en sångsvan ifrån en fiskwobbler. Svanen hade befriats från fiskeredskapet och skulle när jag och Anta kom till djursjukhuset få en spruta mot infektion. Allt förflöt fridfullt och hjäten Nils Lundmark bar stolt in sin patient genom väntrum och in på en brits. Svanen verkarde lugn och närmast paralyserad av den nya miljön. En djurdoktor kom in och Anta och jag log i takt och alla var lyckliga över denna lilla solskenshistoria. Nils var glad. En sångsvan väger cirka 15-20 kilo. Nils hjälpte välvilligt mig med att dra svanens hals i bra poser. Jag var nöjd. Schyssta bilder på en solskenshistoria.
Nu händer allt väldigt snabbt. Svanen hade väl lessnat på sin välvillige räddare som ständigt drog honom i halsen för att ge fotografhelvete bra bilder. Svanen började flaxa. Inte några små lätta flax utan fet flax. Typ såna där som dom klappar på med när som ska starta och landa. Jag trycker ner avtryckaren och låter slutaren smattra. Anta tar tillsammans med en sjuksköterska sin tillflykt till den intill liggande korridoren. Kvar blir jag Nils L och en 20 kilos flaxande svan. Nils L får det värst. När Nils övermannat svanen och åter fått den att ligga still upptäcker vi att Nils L blöder. Han blöder ganska mycket. Blodet formligen sprutar ut. Ett fint jack på Nils kala flint pumpar ur sig röd tjock vätska. Nils L tar ett steg tillbaka. "Ta tag i svanen" ropar han! Det är bara jag och Nils L i rummet. ingen annan är där. Jag känner mig därför manad att ingripa. Jag avancerar och kopplar en halvNelson på det nu utpumpade fjäderfäet. Anta och sjuksyrran rycker in. Dom plåtrar om Nils L och jag kan efter en stund återvända till mitt egentliga yrke. Vilket inte är att koppla halvNelson på svanar.
Bravaden finns på
http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=515691
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar