En nära Smögen upplevelse.

Var på trav och jobbade. Jag och Krulltott2. Det är bra. Man får mat. Gratis. Jag tog en blandsallad. Det var en räksallad och en ost&skinksallad som fattat tycke för varann och helt enekelt parat sig. Räksalladen var den oskyldiga skeden. Den lyckliga avkomman blev en blandsallad. Ingen arisk renrasig sallad som lämpar sig för utställning. Utan en enkel blandsallad. En i folkmun kallas, blandis.
Salladernas jumbo.
Jag gillar kycklingsallad bäst. Men nu fanns inte det. Inte ens som en part i en salladshybrid. Tyvärr. Jag fick nöja mig med en blandis. MEN den var gratis, och gratis är gott.
Lik väl. Krulltott2 hade inte vare på så många travbanor tidigare. Han var lite yr. Jag plåtade de jag skulle och när jag gjort det ringde ANTA. Hon vill åka å träffa libaneser. Och jag skulle med. - Ge mig tio minuter.
28 minuter efter avtalad tid slänger jag ut Krulltott2 ur framsätet och in kliver Anta.En Anta med åskmoln under ögonen. En Anta som har fått 28 minuter på sig att bygga ilska. En Anta som är ilsk. Ganska rejäly. Hon som berättar att hon inte vill jobba över. Jag skäms. Jag har ätit sallad istället för att sätta mig i bilen och hämta upp na. Min hjärna jobbar för att hitta en utväg. Jag ler. Men det funkar inge vidare. Jag funderar. Ska jag krypa till korset? Ja! JA! Det ska jag. I det långa loppet kommer hon att uppskatta min ärlighet. Jag tar ett djupt andetag. Nu. Nu ska hon få sanningen. Den kommer att svida ibörjan. Men det kommer att bli bättre.

Men jag ångrar mig istället för att erkänna mitt misstag och bekänna så skyller jag på Krulltott2. Anta ler. Jag med. -Dom där på sporten... säger vi och ler tillsammans. I mjugg. -Dom där på sporten...