Det kändes som om jag fick en enorm rund sten. En klotrund sten lika hög som mig själv. Upprag att få grepp om skiten och få den att rulla framåt, Den är fan inte lätt att få grepp om. Det är mycket att tänka på. Till råga på allt så märkte jag när jag kom på plats att den stod i aningens motlut. Men jag fick tag. Omfamnade hela stenen och tröck (norrländsk slang för tryckte) på med benen. Mjölksyran pumpade i framsidan av låren. Men den rörde sig. Den rullade och just nu har den precis kommit över krönet. Nu gäller det bara att bromsa så den inte rullar över en.
FinaElina har kommit ner. De ska ut ikväll. Hon och Mary. Jag är nykter. Är inte på humör för det. Men nu börjar jag ångra mig, Det kliar liksom i ryggraden när de börjar bli sentimentala och nostalgiska över gamla ponnys... Den klådan brukar man liksom inte känna med fyra JB i sig... Men nu känns den, nu känns den.
Nu har de kommit in på bitterheten över att inte ha fått gå på begravningar som små.
Tjejer och vin... Eller människor och vin kanske man ska säga.
Men dom går nog snart.
Lite tjall på linan dock. Bostadsbekymmer. Känns lite surt när allt verkade klart. Men men. Bara att hugga i. Köpa lägenhet? Nja. Inte än i alla fall. Och bostadsprisrna är ju på väg ner sägs det.
Nu jämför vinflickorna brösvårtor.
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar