I stormens öga

Der blåser. Det blåser av bara fan. Det är orkanstyrka säger de personer som förstår. Coolt....
Var ut och köpte mjöl, bröd och skinka förut. Hade med kameran och förevigade lite krossade tegelpannor. Kröp innanför inspärrningarna. Men när vinden rev i igen kom jag på att det kanske inte var det optimala att stå inne på avspärat område. Man vill ju inte direkt ha en tegelpanna prydligt planterad som en kronisk hatt. Jag kröp tillbaka. Till säker mark.

Ska på innebandy senare idag. Får se om det mojnat då. Men inne i Lisebergshallen kan det ju i alla fall inte blåsa. Men kan man få renar att frysa ihjäl i götborgsklimat så kan man nog fixa vindbyar i en inomhusarena också.

Plåtade en boxare som ska boaxs på Sveriges första proffsgala. Han hade en rolig röst. Gäll och dov på samma gång. Har nog fått sig en och annan vinge på näsan så att säga.... Man har ju bilder om hur boxare ser ut och hur de beter sig. Denna kära yngling var precis som jag trott. Han hade muskler men var ändå inte slimmad utan hade lite hull. Frisyren var den klassiska marinkårfrisyren med ultrakort på sidorna och någon millimeter extra på hjässan. Han jobbade som dörrvakt. Han pratade lite släpande. Hans tränare hade parkinsonskakningar. Allt stämde liksom.