När jag var liten vol 1

Ragnar. Ragnar hade träslöjd. En väldigt ordningsam man som minsann inspekterade att man dammsög upp allt sågspån och att slipklossen låg där den skulle. Han låste även in alla sina raspar, filar, sylar och handborrar. Ragnar var mycket korrekt. Hur som helst skulle Ragnar ha en genomgång. Förmodligen om någon skärbräda eller träramen till någon pall eller nåt liknande. Vi stod i alla fall där och tittade på vår käre Ragnar. I en halvcirkel runt katedern stod vi. Vi tittade på vad han visade och vi lyssnade på det han sa. Men min bänkkamrat Karl hade dock just denna dag lite pirr i kroppen... Av någon anledning så fann han inte Ragnars genomgång så värst intressant. Istället så smög sig den kära pojken in snett bakom Ragnar. Ur fickan plockar han upp en syl. Vid detta tillfälle har även jag mist intresset för Ragnars utlärande av filning. Jag skiter i det. Kalle är ju i färd med nåt verkligt spännande. Kalle fattar sylen i ett hårt grepp likt man håller en kniv. Han börjar sedan simulera hugg med sylen mot den icke ont anande Ragnar. Kalle tittar på mig och jag på honom. Kalles blick är stolt och jag manar på den arma pojken med ett stort flin som underförstått betyder: Ös på! Du är tuffast! Hurra för Kalle! Hugg mera! Massakrera honom! Hurra hurra jippi jippi!
Kalle blir stolt. Fler i klassen börjar ta notis av Kalles tuffa huggsimulering och Kalle njuter storliga av uppmärksamheten.
Han är nu i sitt esse. Han hugger stora hål i luften strax bakom Ragnar. Svingar sylen med ömsom höger ömsom vänster hand. Han tar även ett tvåhandsgrepp om sylen och ackompanjerar det hela med fräna grimaser. Kalle is the shiit. Han är hetare än het. Han är klassens kung och hade det varit skolbal hade han garanterat fått ligga. Han dominerar. Alla kategorier. I just i detta ögonblick är han navet. Den ont anande Ragnar märker ingenting av att alla 13 elever struntar fullständigt i vad han visar om filens åverkan på obehandlat trä. Allt ljus är på Kalle och Kalle älskar det. Men... Msn. Kalle blir dock en aning övermodig i utövandet av sin performance... Tvåhandsfattningshugget med slutna ögon och uträckt tunga har funkat kanon en tre fyra gånger men denna gång gör den sig sämre. Istället för att sylen stannar ungefär två centimeter från Ragnars högra skinka så borrar den istället in sig i den samma. Ragnar avbryter sin demonstration av filning. Han avbryter den ganska snabbt och ljudligt...
Kalle får skämmas. Ragnar får plåstra. Vi andra får rast.