London London. En trevlig stad med smutsiga tunnelbanestationer. Igårkväll dyngde jag och Kapten Klänning ner oss. Igen. Det var kul. Hängde runt med lite locals. En trevlig kväll och 31 var siffran för kvällen. Kul med nya insikter. Framtiden kommer väl utvisa vad den insikten gör för skillnad.
Klockan halv sex vaknade jag av att Kapten Klänning låg och omfamnade mina fötter. Jag log och strök en lock ur hans ansikte. Eller nej... Så var det inte. Jag sparkade honom på läppen i en spontan reaktion. Sen somnade jag om och vaknade en timme för sent. Plockade ihop grejerna i attack fart. Vi lade upp en resplan och delmål ett var Kings Cross. När vi kom dit så var linjen till Londons norra obygd (Boreham Wood) inte tillgänglig. Reseplanen ritades om av reseledare Klänning och med gemensamma krafter rullade vi till Westhampsted eller nåt i den stilen. Vi kände att vi hade kontroll. Vi skulle anlända aningen senare än beräknat men ändå till avsparken mellan Ume och Arsenals kvinnliga, ej väpnade, gren. Jo tjenare! alltså inte vapnen utan tiden... Tåg två skulle gå om 40 minuter och vi tipsades om att taxi var det bästa alternativet. Vi raggade upp ett gäng arsenalfans med vilka vi kunde kollektivåka taxi. I 35 jävla minuter trodde vi på den vänliga tågvärden som tipsade oss. En enda taxi såg vi på den tiden. Den var lika full som Kapten Klänning var igår. Det blev tåg igen. Ett tåg med avgångstid i symbios med avsparkstid. Efter en lättare språngmarch så anlände vi till Boreham Wood Stadium 17 minuter in i första halvlek. Men inget hade hänt.
Detta kryddade jag sedan med att bomma herr Arsenals första halvlek. Men det gjorde ingenting för dom bjöd på mat efteråt. Även dett Arsenal var obeväpnat.
Och som sagt.
Rondellhund = Ute
Korsningsko = Inne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar