Kom till träningen och blev mycket vänligt mottagen. Nära spelare och avslappnat. Långt från engelska pressnazister och stängsel. Att kindpussa en kvinnlig journalist är självklart… Stort.
Jon och Johan var båda mycket trevliga och ställde upp fint. Lyckades värva hotelldirektören som medhjälpare till fotosessionen. Behövde bara nämna en viss lång, bollskicklig svensk med samma hårtyp som jag för att mr Hotell himself skulle engagera både vaktmästare och hantverkare för att nå vårt mål. Målet således var hotellets tak med utsikt över Place du Capitole. Johan eskorterades upp för en stege, genom ett fläktrum, över en ventilationstrumma, ut på ett tak och upp på en terrass. Torget sken rosa bakom honom och jag konstaterade att Alingsås minsann fostrar goda människor. Alltså snälla inte smakligt goda. Hotellpresidenten belönade senare reportageparet med frukt i stora lass uppkört på rummet.
Myterna om Frankrike har kommit lite på sne. Det omtalade hatet gentemot det engelska språket har jag inte märkt så mycket av.
Under rubriken övrig information.
Bläckfisk smakar skit.
Bayard har tydligen inte den direkta kopplingen till hästar i Frankrike som den har i Sverige.
Nu vankas snart svenskkampen i den franska ligan. Kim vs Elmander. Ska bli kul att se.
Imorgon ska jag infinna mig på ett tåg som förhoppningsvis skall ta mig till Valencia. I tretton timmar ska jag fundera på om det finns något som egentligen är riktigt runt. Alltså helt runt. Matematiskt runt. Inte bara till synes runt.
3 kommentarer:
skitjobb
Och så, när klockan närmar sig uppstigning och tuppen vattnar strupen, sker det. Magi. Tack. Äntligen. Och igen.
Stunder som skimrar i rosa ska man ta vara på.
Må väl.
Ps. Hon heter Baryard. Men det kanske var en släkting. Ibland kan en ko se ut som en häst. Eller tvärtom. Ds.
Skicka en kommentar