tisdag, november 20, 2007

Barnaga? Någon?

Kom hem igår. Eller jag kom från ett hem till ett annat. Innan jag lämnade mitt nuvarande hem hade jag gjort en drive. Fått spisen att blänka. Allmäntplockat upp. Diskat upp och shinat till diskbänken.
Nu kom jag hem. Min adpotivson Jugge (23) hade inte gjort nån drive. Eller i alla fall inte nån drive i vad som i folkmun brukar kallas städning. Ett mindre Kebnekaise stod på den nu fläckvis silverfärgade diskbänken. Funderade på att göra ett ryck. Tog upp en tallrik. Hur kunde jag ana att den så klart var försåtsminerad. Väl kamouflerad under tallriken stod ett vinglas lutat. Detta glas förlorade nu sin enda stöttepelare i detta fjällmassiv av disk. Kras. Glaset dödde. Begravde snabbt liket i soppåsen och plockde sen fram en telefon och smsade ihop ett argt meddelande med kontentan att man minsann inte får stapla disken i diskhon.
För jorden har en kraft som månen aldrig haft.
Och aldrig får och då går de som det går.
Oavsett om man nu haft dambesök i flera dagar, bjudit på middag och i största allmänhet donat och gjort allt annat än just den mest primära marktjänsten.

Gav upp diskprojektet. Vandrade in i mitt andra rum. Där var det inte bättre. En mindre flodvåg av kläder hade svept in över bortre delen av rummet.
Tog fram ett läder skärp och testade svingen. Ett snärtande ljud uppkom när jag testade mitt redskap på parketten. Här räcker det inte med indraget lördagsgodis. Nu ska insikten slås in med bältet. På gammalt vis.
Funderade på att påta ihop ytterligare ett sms. Men tyckte det kund tolkas som lite väl... Så jag sket iet.
Gick sedan och jobbade. När den adoptutövande fadern (jag) kom hem hade en förlåtande vind svept genom svept genom min själ. Mina tidigare tankae på läderbälten och snärtiga ljud var som bortblåst. Min adopterade son sov. Han grymtade nåt som skulle kunna liknas vid ordet hej. Den förlåtande brisen värmde min kind. Gömde undan mig i köket och slösurfade tills läggdags. Tassade försiktigt in i sovrummet. På soffan/sängen låg en 23:årig pojke och sov. Jag log. Så söt när han sover.
Kröp ner i min säng. Vi delar inte sånt. Kände nåt hårt stöta mot min kind. En liten plastflaska som luktade jordgubb. Ni får själva göra matten men flaskans syfte är att minska viss sort av friktion... Jag tände lampan. Slängde flaskan i riktning mot en viss adoptivson men missade. Här hade det idkats icke äktenskapligt samlevnad. Jag började bädda om. Försökte att leva om så mycket jag kunde. Så att den numera inte lika kära Jugge i alla fall skulle få en aning störd nattsömn. Men han susade bara på. Som sista markering lade jag alla besudlade lakan mitt på golvet så att Jugge var tvungen att kliva över dem när han väl vaknade.
Sen gick jag och sov. Drömde om ett skärp som ordnade rodnad och till och med mindre sår.

När jag vaknade låg lakanen kvar. Min tysta protest hade nog uppmärksammats. Inte. På diskbänken stod lite nyfödd disk.

8 kommentarer:

Annie sa...

haha! det kan inte vara lätt att ha en adoptivson på 23 år... puss

NickelKickel sa...

näe. det är svårt

vanvårdat tjeckisk adoptivson sa...

jag ska fan börja blogga jag med, man får ju skriva vad man vill....

"diskbergets topp låg på 5800m höjd, jag tog på mig syrgasmasken och började klättra... När jag efter mångt och mycket kom upp på toppen, trots komplikationer (2 sherpas dog på vägen, jag fick lämna dom)Så slog det mig hur vacker utsikten borde vara, Jag tittade mig omkring men såg ingenting, allt jag såg var utslängda kläder! - Har någon gjort det här med flit?, är det en kupp?. Tankarna snurrade runt i huvudet på mig"

Ett litet smakprov hur en blogg kan , (brukar om nisse skriver?) se ut.

förövrigt så var det ingen raid gjord i köket innan du stack. reds anm.

mymlan sa...

Ahh. Det är därför man ska slänga ut sina barn när dom blir myndiga eller nåt... :)

sannasucka sa...

Kom inte här och anklaga mig för att inte kommentera..ja vet bare inte om jag vågar. Men nu kan jag :) Du är min guru i blogg världen - visste du att bloggare numera är en titel? Konstigt, inte för dig, men för folk som skriver om vad dom gjort idag och att de ska gå och äta en pannkaka - sen är inlägger slut. Det gör mig arg. Puss

sannasucka sa...

ps. ursäkta särskrivningen. ds.

Jonn sa...

En lätt dask i stjärten kanske :-)

Jonn sa...

http://blogg.aftonbladet.se/20059/