tisdag, november 06, 2007

Åsa Larsson. Jag vet inte hur du ser ut.

Jag använde ett tredje verb för att ta mig ur hörnet. Verbet som alltid är det bästa men ändå svårast. Fast det är bara svårt innan. När man väl börjat går de av sig själv. Men så är det ju i å för sig med de flesta verben.

Åsa. I min släkt finns det två ingifta Åsor. LillÅsa och storÅsa eller nyÅsa och gamÅsa. Jag vet inte hur Åsa Larsson ser ut. Eller hur hon är. Eller vad hon tycker är viktigt. Eller om hon är moderat och äcklig. Men jag vet en sak. Hon skriver vackert. Vackert som Erikssonsskalet i soluppgång.

Imorgon lyfter ett plan mot Florens. I planet sitter jag. Italien på blixtvisit. Har inte lyckats att lokalisera några kollegor än. Men de brukar ge sig.

Hade ju kommit på en massa bra uppslag. Men alla har åkt kana ur mitt huvud. En annan gång en annan gång.


Igår såg jag Victoria. Hon blir liksom lik Silvia mer o mer.

Om Åsa Larsson nu skulle vara moderat (och därmed äcklig) så skulle jag ändå tycka att hon skrev bra.

1 kommentar:

mymlan sa...

Du och Olle Svalander. I Florens... Och jag i slaskSundsvall. Livet är orättvist. :)