Mästerskapet i Trondheim går vidare. Handbollslaget är ett trevligt gäng. Jag har till och med fått lite hejkompisar som har som levebröd att kasta gris mellan varandra.
Idag tränade laget gym. Jag och Jernemyr pratade gammal svensk filmhistoria efter att jag avslöjat att jag hade släkt i hans närområde i Dalarna. Lite coolt med gemensam filmkunskap. Som säkert nån sagt före mig. Korvscenen kan öppna dörrar.
Ikväll ska journalistlandslaget spela landskamp. Vi ska ta revansch för den tunga nederlaget som det riktiga landslaget led för några dagar sedan. I den riktiga matchen höll jag nästan på att starta en kontring. Fotografernas och således min plats under en handbollsmatch är snett bakom endera mål. Just i början av Sverige-Frankrike satt jag bakom Sveriges mål som denna dag mestadels vaktades av Tomas Svensson. Frankrike gör tidigt ett litet ryck och leder ett tag med sex bollar. Sverige tar dock nya tag och plockar upp till fyra upp. Här händer det. Nån snigelätare skjuter i stolpen och bollen studsar snett ut rakt emot mig. Jag hinner precis ducka och bakom mig fastnar bollen på tvkameramannens plattform. Samtidigt springer Johan Petersson likt en gasell lite längre upp i banan. Tomas Svensson vet mer än ser det när han kommer springande åt det håll där jag sitter. Hans ambition är ju såklart att snabbt sätta igång en kontring på gasellJohan. Här tänker jag att jag kan dra ett strå till stacken. Snabbt som blixten greppar jag den rikligt klisterförsedda handbollsbollen för att kanske inom några sekunder kunna skriva in andraassist i handbolls EM i CV:et. Men. Klister. Som sagt klister. Jag är ingen van handbollsspelare. Det kan jag villigt erkänna. Jag har visserligen gjort ett par mål på gympan under Pelle Ljungströms vägledning men jag har aldrig spelat en organiserad match och heller aldrig spelat med klister. Kanske är det just detta faktum som gör att det minsann inte blir nån andraassist för mig…. Scenario. Tillbaks till att jag greppat handbollsbollen. Tomas kommer springande åt mitt håll. Hans ögon säger ”Boll! Boll! Boll! Kontring! GasellJohan!”. Jag tänker först nöja mig med att sträcka över bollen till Tomas. Det skulle hur som helst gå fortare än att han själv skulle behöva sträcka sig in bakom reklamskyltar och skit. Men Tomas visar tydligt med ansikts och kroppspråk att han vill att jag ska kasta bollen för att på så sätt kunna passa gasellJohan ännu snabbare. Jag kastar. Men inte till Tomas. Eller jo till Tomas men inte till Tomas hand utan istället till Tomas vänstra fot. Jag har inte kastat hårt men tydligen träffat Tomas fot ganska bra. Resultatet gör att bollen vid kontakten med foten genast beger sig mot Sveriges avbytarbänk. Tomas himlar med ögonen. Johangasell står vid Frankrikes mål och ser förvirrad ut. Jag skäms och försöker gömma mig bakom min kamera. Det gick sådär.
Som om inte det var nog hade någon dekorerat pressbussen på vägen hem.
Hoppas det går bättre idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar