Stena Iberian

- I´m sorry Sir, the plane is booked full.

Där står jag. Med en e-biljett och betald resa. Men planet från Barcelona till Madrid får jag likväl inte kliva på. Missar jag detta flyg missar jag matchen Real Madrid-Deportivo la Coruna. Missar jag den matchen har jag inget i Madrid att göra. Det är ytterst nära att den lite småsöta inte så unga incheckaren får smaka på min vrede. Men efter under ett antal sekunder andats samt snabbt överlagt fördelar respektive nackdelar för att brusa upp och ställa till en scen. Jag blir slussad till en annan desk. En korttjock tjej tar emot. Hon förstår inte min desperation och hennes engelska är väl inte direkt glänsande. När jag försöker förklara och säga att ”It´s you who have made a misstake, not I” blir hon svart över ögonen, pekar på sig själv och säger ”What have I done to you mister”…
Här är det nära. Tankar på att börja slänga saker och sparka i väggar kommer till mig.
Men jag går den diplomatiska vägen. Efter ett tag kommer på min önskan platschefen. En kvinna strax över 40. Jag förklarar, vrider på huvudet, ser uppgiven ut, visar med hela mitt kroppsspråk att detta är en stackars krullhåriga pojke som är så förskräckligt förtvivlad. Förtvivlad på grund av det stygga flygbolaget girighet för pengar. Hon får något ömt i blicken och beordrar den korttjocka att söka i register efter andra flighter och får efter lite turer fram en flygning som skulle få mig i Madrid till klockan åtta. Åtta börjar matchen så jag förklarar att det inte går för sig. Jag tittar chefkvinnan i ögonen. Drar ihop munnen och blinkar. Blinkar. Blinkar. Försöker få det att se ut som att mina kinder när som helst kan bli kluvna av tårar. Hon greppar sin walkie talkie. Rabblar några snabba meningar på spanska och förklarar att hon bett gaten ropa ut en förfrågan om någon kan tänkas upplåta sin plats mot en kompensation. Efter tre minuter får hon ett sprakande svar. Det finns en kille som ger upp sin plats.
”We got to run! Fast! Very fast”, säger hon och sätter i högklackat av så att det sjunger i stengolvet. Vi hinner. Framme vid gaten frågar jag om jag får krama henne. Hon hinner inte svara innan jag har gjort allvar av min förfrågan. Något förbluffad skrattar hon fram ett ”Thanks” och när transportbussens dörrar går igen så vinkar vi leende till varandra.

Minuter senare sitter jag i flygplanet och lovar mig själv att aldrig mer åka med Iberian Airlines. Nio timmar senare bokar jag en enkel biljett Madrid-Barcelona med Iberian Airlines. Tolv timmar senare står jag vid en incheckningsdisk.

- I´m sorry Sir. But it seems like the flight is overbooked.

Så nu sitter jag här vid gate J56. Det är inte säkert att jag kommer med flyget till Barcelona. Hade jag haft en pilbåge hade jag sökt upp VDn på Iberian Airlines och gått lös.

Suck.
I Monaco upplevde jag och Orren lite blandade känslor. Vi förenades i vårt hat mot skattesmitarpardiset samt i vår kärlek till den något mystiske mannen som gav oss lift hem till Nicé. Här finns bild på oss och en liten sammanfattning av krönikör Orre.