Vi kommer att gå rakt över era bilar

Flygplatser. Få saker kan kännas så vardagsdeprimerande som flygplatser. Inte bara blir man påmind om den växande koldioxidberget man är med och bygger utan hela alltet med flygplatser är mig motbjudande. I alla fall de större varianterna. Jag kan känna att små flygplatser fyller sina funktioner. Kallax eller Midlanda till exempel. Som en utpost i en värld ett stycke ifrån. Men att sitta på Schipol och glo på grå väggar, grå element och turkosa flygplan är ingen hit, sen tycker jag att de där låga bilarna som baxar ut planen ser både fjantiga och osympatiska ut.

New York är för denna gång lagd till handlingarna. Ett trevligt besök. Igen. Även om mina skjortköp gick om intet så gjorde jag andra tappra försök att få upp Obama och hans gäng ur sin ekonomiska depression.

En sak man inte ska gör när man lämnar New York är att på Axels (fd. Görans) köksbord lämna sin telefon på laddning.