En fyraårig bondpojk stegar in i en för honom gigantisk byggnad med 500 grisar. Då blev näsan pikig.
söndag, februari 06, 2011
Hem
England, Tyskland, USA
spela ingen roll var jag va
För jag visste alltid hur jag gick hem
Så enkelt allting kunde va,
jag minns hur du viskade och sa
Vet du vad? Jag älskar dig.
Jag tänker mig ut i ingenting
Tittar på en gyllne ring
Rabblar sen orden som kommer
Skorpa, vaxduk, jesus krist
brun stor bibel, trappsteg, visst
minns saker som är så du
Hem
Ja jag gick hem
Hem var när jag gick upp till
Plötsligt var övervåning tom,
rotryckningens svarta dom
Sorgen den kan komma så gränslöst
Vi minns orden som du sa
När farbror Sven gick bort den dan
Välsignelse att möta sånt tillsammans
Nu flyter stilla ån igen
jag saknar dig min kära vän
Men jag vet att du nu mött en blick
Du såg så nöjd ut när du gick
i himmelsresan som du fick
jag anar vad som fick dig att le
Hem
Ja jag gick hem
Hem var när jag gick upp till dig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Bra
mycket bra
så fint- vilken bild där på pappa
Du skriver så otroligt bra
Vackert!!
Skicka en kommentar