Vintern slog hårt i natt. Snön nådde högt över dörren imorse. Jag sitter vid ett köksbord och dricker kaffe och försöker förbereda ett föredrag. Men det är svårt. För jag hör. Jag hör hur en man sitter en våning upp. Han har vita liljor på sitt bord och han ropar på sin Maja. Hon svarar inte.
Men det blir bättre. Jag sitter inte själv på soffan. Hon stryker mig på kinden som påminnner om hur mormor gjorde förr. Jag gråter men när sommaren kommer ska jag visa bättre dar min vän.
2 kommentarer:
Vill skriva något. Vet inte vad, det blir bara fel. Men gör ett försök:
Fint, sorgligt men på ett fint sätt.
Beklagar sorgen.
Du skildrar den vackert.
Skicka en kommentar