Ett skitinlägg

Jag bor på hotell. Igen. Jag gör det ganska ofta. Inte mest i världen men ändå utan problem på övre halvan i hotellborankningen. Här i Sydkorea är det ungefär som vanligt. Det finns en säng, en tv, ett strykjärn, en minibar, aircondition, dusch och toalett. Allt är som sig bör och som vanligt. Eller nästan.

När jag kommer till ett hotellrum kollar jag läget. Räknar eluttag och kollar minibaren, provligger på sängen och tittar in badrummet. Allt verkade precis så vanligt som jag trodde. Tills mitt öga fastnade på vattenklosetten, i folkmun toan. Sitsen var lite tjockare än vad man vanligen ser. För om man studerade toaletten så såg man nämligen en liten kontrollpanel till höger om sjävla sitsen...

Här finns det alternativ ska ni veta. Att bara kunna spola känns här i Sydkorea lite 80-tal. Här har man tagit rengöringen efter avträdet till helt nya nivåer. För i detta badrum står en korsbefruktning av en klassisk toastol och en bidé. Men man har inte nöjt sig med bara själva spolningen. Nej nej...

Till att börja med så är det sittvärme. Ringen behövs inte värmas upp av tidigare mänsklig nyttjare. Här är ringen via värmedioder alltid varm och go. Sen ser ni på de pedagogiska symbolerna att man även kan vattenskölja från olika vinklar både fram och bak. Som avslut kan man slå på den kraftiga lufttorken. Det finns även ett par programmeringsknappar där man kan sätta ihop sitt egna lilla program allt efter tycke och smak vad det gäller stråltryck och temperatur. Toalettstolarnas Formel 1.