Då rullar vi snart igång. Eller egentligen så är vi redan igång. Igår spelade Sverige mot grannlandet Norge och även om det blev förlust med uddamålet så känns det som om detta var början på något bra. Bellas båt pallade för spel, två världsmålvakter finns att tillgå och trots att kapten Wiberg satt på läktaren så höll försvaret oljeborrarna stången. Fall framåt. Ett fall som dock fick mig att dra efter andan var när fröken Torstensson landade på axeln cirka två meter från mig. Dunsen och utandningen bådade inte gott. Men tack och lov så var det bara luften som fick bråttom ur Linnea.
I morse startade jag här på hemmaplan min egna bevakning. Damlandslaget joggade i ett regntungt Malmö och vinden var minst sagt ihärdig. Efter ett regnigt löppass fortsatte träningen inomhus tack och lov. Gymträning och rehabövningar avlöste varandra och när sista momentet som visade sig vara en avslappningsövning så råkade jag befinna mig i toppen av en ribbstol. Snällt fick jag sitta och mysa på min egendomliga plats tills två ballader var avverkade.
Nu tjuter vinden högt i ett stormigt Malmö. Vi hoppas på bättre löpväder i Brasilien. Avfärd i morgon omkring 16 om nu bara Öresundsbron kurerar sig och vill ta emot trafik igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar