Helt plötsligt är klockan nio. Och jag har suttit ensam i tre timmar på kontoret... Och gjort en del som jag inte behöver göra. Men jag har inget annat för mig. Min hittills största sysselsättning (efter jobbet) i GBG satte sig på ett tåg imorse. Just den där parantesen... Kan inte vara nyttig. Även om de käns bra att det nu blev så här. Men lite ensamt. Så klart. Men jag vet att det är bäst så här. Eller bra.
Var på Ullevi för nån timme sen. Snorungar sprang in på planen. Jag blev less. Hade jag varit snubben med batong hade den nog planterats prydligt i ynglingarnas solar plexus. Hårt. Eller lite halvhårt. Eller i alla fall talat om att man minsann inte gör så. När Ronaldinho är på plats och allt. Imorgon är de match. Hoppas fan att de byggt på säkerheten lite då.
Nu ska jag skriva. Fast inte här.
Och jag maskar inte ansikten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar