Har spenderat dagen med att vara trött. De spanska nattklubbarna stänger ju inte i kristlig tid direkt. Flyger Valencia-Bryssel-Göteborg. Tre boråsare hade samma rutt. I Valencia drack dom öl. På planet till Bryssel drack de sprit (och pratade om att slicka bäver). I Bryssel drack dom vin. Nu på planet dricker de whiskey. För att använda ett av KaptenKlännings bevingade uttryck så är de tämligen berusade nu. Planet skakade ganska mycket precis efter vi lyft. Boråsgänget sträckte händerna i luften och lät som tonårstjejer på Liseberg. Flickan i raden framför grät. Själv borrade jag in mig i Åsa Larsson. Bildligt.

Myten om Spanien som sprack var den att restaurangerna alltid har öppet. Igår fick det tröstätas baguette istället för mat. Att det gjordes i sällskap med Elfsborgs sponsorer vägde inte upp nämnvärt.

Hängde ihop med den TT-utsända barnboksförfattare som har en genpool från Ångermanlands inland. Vi hade kul. Samma våglängd. Vi bevittnade en barnaga. Förkastade belgarnas syn på barnuppfostran. Sånt bygger band. Vi mot dem. Ädla arier mot pommesinventande barnmisshandlare.
Men sen fick barnboksförfattaren köpa taxfreesprit. Stridsyxan jordfästes och allt blev bra igen. Den blonda pojken med huvudvärk glömdes bort.

Nu önskar Boråsarna sig kaffe och ovan nämnda bäver. Påstådd manlighet när den är som sämst. Mor och far till den gråtande flickan ryggar till vid deras ordval. Flickan snyftar igen. Åsa är nästan utläst. Måtte detta plan landa snart. Och måtte jag slippa Boråsarna på flygbussen.






Tjena Manuel! Ska du med ner på stranden och lira lite tamburin?
Det kan du fethaja. Plocka fram handklaveret så drar vi!